Kitchen Sink Sounds

Ljudens kväll på Bar Brooklyn: utvärdering

2012-01-31T22:28:00.000+01:00

När vi tonade över från musiken till kvällens första ljud var det med viss nervositet. Att spela uteslutande field recordings en hel kväll på ett ställe där man vanligtvis dricker öl och umgås till popmusik, skulle det verkligen gå vägen? Det var i alla fall vad vi skulle göra, Johan Jacobsson och jag, under namnet Ljuden omkring oss på Strands Bar Brooklyn i Hornstull. Vi konstaterade att det kom folk, till att börja med. Efter en stund rätt mycket, med tanke på att det var en torsdag och ja, annonserat att det skulle bli field recordings i högtalarna från början till slut. Men hur ljuden vi spelade togs emot var mer ovisst. Åtminstone till en början, sedan fick vi många besök vid skivspelarna.

Några var tvungna att gå hem ganska tidigt:

"Hej! Vi ville bara säga innan vi går att det har varit en fantastisk kväll! Vi har suttit här borta och bara blundat och lyssnat. Vi tänkte köpa öl men lät bli för att verkligen kunna koncentrera oss på ljuden."

Någon annan hade tänkt sig en helkväll men valde att avvika ganska snart:

"Alltså, jag älskar musik men det här var fan dåligt!"

Vi spelade glatt vidare. Dunkande tåg, ylande vargar, ruttnande tång, karaoke ackompanjerat av regn. Nästa person som kommer fram ger ett referat av vad han tidigare tjuvlyssnat till i baren, där vår missnöjde gäst uppehöll sig innan han lämnade lokalen. Missnöjet grundades visst i hans starka önskan om att få "gå ut, höra musik, bli kåt". Och ändå ge ljudklubben en chans, man tackar!

Inte alla som kom till Bar Brooklyn tycktes känna till kvällens tillställning:

"Vad spelar ni i kväll?"

"Vi spelar ljud."

"Jaha... kan ni inte spela musik?"

"Nej, det är bara ljud här i kväll."

"Men det är min kompis födelsedag..."

Och någon kom med mer specifika önskemål:

"Vad spelar ni för nåt?"

"Ljud."

"Har ni nåt med The Smiths?"

Men också:

"Har ni tåg?"

"Vilken sort?"

Det välbekanta ljudet av ett stockholmskt tunnelbanetåg och stationsutrop vid Liljeholmen möttes med förtjusta vrål. Andra ljudspår var av det mer exotiska slaget, från de flesta håll i världen. Vi kunde inte tillfredsställa alla öron men ganska många, sammantaget. Strax innan de sex ljudtimmarna skulle avrundas blev vi tillfrågade om att spela våra ljud på ett bröllop. Vi packade ihop, överraskade och nöjda. Och det ser ut att bli fler av dessa kvällar framöver. Håll utkik!

19 januari: Helafton med field recordings på Strand!

2012-01-18T21:07:00.000+01:00

Foto: Elin Franzén

Den som är förtjust i ljud bör boka upp torsdagskvällen. I timme efter timme kommer jag och Johan Jacobsson att fylla Bar Brooklyn med ljud från alla möjliga håll i världen, från Göteborgs spårväg via franska isspänningar till silkesframställning i Burma. Det kommer att låta illa, mystiskt, musikaliskt, fantastiskt. Den som inte bryr sig särskilt mycket om ljud bör verkligen boka upp kvällen, och hädanefter uppleva världen med nya öron.

Välkommen!

Ljuden omkring oss >>

Tystare tolvslag

2012-01-01T22:07:00.000+01:00

Strax före tolvslaget korkade vi upp bubbelflaskor, tog på skorna och anslöt oss till folksamlingen på torget intill vattnet. Samma plats som jag stod på vid det förra årsskiftet. Flera i vårt sällskap mindes fortfarande med skräck vilda västern-stämningen från den gången, raketerna som avfyrades mot befolkade balkonger. Men vi gick dit igen ändå, trots att vi kunde ha beskådat alltihop från värdparets vardagsrumsfönster.

Fullt så osäkert kändes det inte den här gången, kanske för att vi höll oss på avstånd från avfyrningsställena. I år syntes också ännu fler rispapperslyktor än sist stillsamt sväva uppåt medan det smällde och vi funderade hur tolvslaget skulle låta om alla bytte smällare mot lykta. Den lilla ilskna hunden i sällskapet intill oss på torget som inte lät en raket smälla oskälld skulle nog uppskatta bytet. När vi promenerade hemåt några timmar senare låg fyrverkeriröken fortfarande kvar över torget, mitt hår luktade - åtminstone i pojkvännens näsa - aska när vi vaknade i morse. Lyktorna är välkomna av flera skäl.

Åttio procent har röstat på lykta framför fyrverkeri på dn.se. Kanske blir kommande tolvslag stillsammare. Men än hörs enstaka smällar ute i mörkret, överblivna sedan igår.

Om lyktorna på dn.se >>

De ofrivilliga bloggbesökarna

2011-12-22T23:13:00.000+01:00

En förändring som har skett i bloggen under det gångna året är inte synlig för er som läser men desto roligare för mig. Jag kan numera se statistik över bloggtrafiken; hur många besökare Kitchen Sink Sounds har (per månad, vecka, dag eller sedan födelsen 2007), vilka sidor de kommer ifrån, var de befinner sig i världen (förundrande många amerikaner och ryssar, även någon enstaka vietnames). Och det kanske roligaste: vad besökarna har sökt efter och till följd av detta hamnat bland vardagsljuden.

Söktoppen för den senaste månaden ser ut så här:
1. sinksounds.blogspot.com
2. en val
3. jul på landet
4. kitchen sink sound
5. rallyapa
6. "den kultiverade människan"
7. djurpolis elin franzén
8. hör hit
9. it's been seven hours and fifteen days original wikiped...
10. kitchen sink sounds

Känner mig lättad av att se att ett par stycken faktiskt tycks ha hittat det de sökte efter, om de nu inte har en diskho som krånglar. Vad gäller er som sökt efter valar (eller en i alla fall), 90-talshits och djurrättskämpar är jag också glad och hoppas att ni tittar förbi igen någon gång!

En gång bloggade jag om Sinead >>

Hur låter julen?

2011-12-21T16:14:00.000+01:00

Innan Julen slukar oss; vilka ljud förväntar du dig av julhelgen?

För min del kommer helgen att inledas med omkring två timmars resa norrut från Stockholm, med buss, tunnelbana, buss, bil. Och katt. Räknar med fullsatt buss mellan Tekniska högskolan och Norrtälje, folks packningar och klappar som ska knölas in ovanför och mellan sätena. Min katt har åkt ganska mycket buss. Ibland kommer det bara några små klagoläten från buren på hela resan, andra gånger höga och förtvivlat missnöjda rop hela vägen. På tunnelbanan blir hon tyst.

När jag anländer till min juldestination ska jag släppa ut katten i ett hus hon har varit i flera gånger förut, men nu finns en ny främmande katt där - och kanske en gran. Jag tänker mig att de här omständigheterna - främmande katter och träd inomhus - kan komma att prägla helgens ljudbild en del. Saker kommer att falla i golvet och vissa gå sönder, mattor skrynklas under vilda jakter och fräsanden.

En förhoppning som jag har inför min julvistelse på landet är att få omge mig av tystnad. Inte hela tiden, men kontrasten mellan min vanliga ljudvardag - stockholmsmiljöer med trafiken ständigt närvarande, ibland precis utanför fönstret, ibland på håll - och platserna på landet ser jag fram emot. För att jag riktigt ska uppleva avbrottet från vardagen vore det bra om det ligger snö på mark och träd, för extra ljuddämpning. Jag vill kliva in i en bomullsbubbla, för några dagar. Och jag har planer på längre och kortare snöknarriga promenader.

Tv tror jag också kan bli ett av mina julljud. Det har jag inte hemma hos mig, inte den där apparaten som står på medan man är i ett annat rum och pysslar så att man bara hör den. I lagom mängd kan det också bli en fin kontrast.

Det var några av mina ljudförutspåelser. Nu vill jag veta vilka ljud du omger dig av till helgen! Och vilka ljudminnen har du från tidigare jular?

Radiotips! Atmosfäriska ljud med Kubisch

2011-12-15T13:03:00.000+01:00

"Radiokonstverket "flying magnetic" tar sin utgångspunkt i ljuden som omsluter oss överallt - atmosfärens egna ljud. Det är just de här ljuden som radiokonstnären Christina Kubisch är mest intresserad av och hon har uppfunnit ett sätt att göra även de ohörbara elektromagnetiska ljuden som omger oss hörbara." [Monitor i P2]

Programmet >>

Sms från den förstärkta verkligheten

2011-11-29T16:03:00.001+01:00

Vid något tillfälle ville min mobiltelefon att jag skulle slå på "förstärkt verklighet" för att kunna komma åt någon kartfunktion. Jag vet inte vad den menade, men själva begreppet har fastnat, förstärkt verklighet. Ibland händer saker som är lite märkligare än den vanliga verkligheten. Till exempel fick jag ett sms från en vän häromdagen: "Nästintill surrealistisk ljudupplevelse på tåget när en tjej mimar den låten jag lyssnar på i lurarna. Helt i synk. Kom på att hon nog också lyssnar på P3." En annan dag twittrar samma vän att hennes pappa returnerat ett par skor efter två år eftersom den ena knarrar. Min vän tycks kastas mellan verkligheterna. Vilken som är vilken är mer oklart.

Tack @hillevifilippa (Twitter) för bidrag från din overkliga eller verkliga ljudvardag!

Fågelarkivet

2011-11-22T10:10:00.001+01:00

Fåglar har jag skrivit om förut, hur jag inte är så bra på att känna igen många av dem, till exempel. Jag har mycket att lära av min senaste följare på Twitter, The Cornell Lab of Ornithology. "The largest, most comprehensive natural sound and video archive in the world", säger de. Jag ska botanisera.

Hösthit

2011-11-12T22:38:00.001+01:00

Gick till Coop i sista stund före stängning. Mörkt och dimmigt, skönt kyligt efter heldag inomhus. Första gången för säsongen som jag kände hur ansiktet blev riktigt kallt och sedan lite rött av att komma in i Coop-värmen. Bortsett från ett par tonåringar som skjutsade varandra i kundvagn på parkeringen och ett par andra sista minuten-kunder som släpptes ut från butiken av stängningsvakten var det stilla i området. Några hundrastare och ett tjejgäng på vägen hem. Intill mitt hus står ett stort lövträd och jag hörde redan en bra bit innan jag kommit fram till trädet hur löv prasslade ner från kronan. Så gott som vindstilla men löven rasade, alla ska ner på en gång. Nu sitter jag i soffan och tänker på att trädet står utanför och rasslar vidare. Kanske ett av de finare säsongsljuden just nu.

Kitchen Sink Sounds fyller fyra år!

2011-10-16T20:33:00.001+02:00

För precis fyra år sedan publicerade jag det första inlägget på bloggen. Minns att jag innan dess hade funderat på att snöa in på papper och ha en blogg som helt och hållet intresserade sig för papper på olika sätt, men sedan blev det ljud. Och bland ljuden har jag sedan blivit mer och mer insnöad. När jag missade bloggens treårsdag lovade jag i efterskott att uppmärksamma kommande jubileumsdag ordentligt, men nu tänker jag att det får vänta till nästa år. Fem år är värt att fira på riktigt. (Hur ska det firas?)

Om du trots allt vill uppvakta fyraåringen står berättelser om ljudminnen, tips om fina ljudprojekt och listor över älsk- och hatljud högt upp på önskelistan. Skriv och berätta!

Årets firande blir ett tips om ett ljudprojekt som jag blivit förtjust i under det senaste året. En sida där New Yorks tunnelbanetrafik förvandlas till musik. Hurra, hurra, hurra!! >>

Trasiga tröjan

2011-10-10T12:47:00.000+02:00

Igår, söndag, tog jag mig an en stickad tröja som fått en stor mängd små hål, förmodligen i samband med att jag skaffade katten Sonja i februari, och därför blivit liggandes i byrålådan i väntan på ett lappningsryck. Ett sånt ryck fick jag igår. När jag hade sytt ihop alla hål jag kunde hitta - och jag kunde hela tiden hitta nya så det blev ett större lappningsprojekt än jag hade orkat ge mig på om jag vetat i förväg - hämtade jag ta bort noppror-apparaten. Den har hängt med sedan 80-talet och jag har alltid gillat att använda den, som barn och som vuxen. Det blev en lång stund med det ilskna motorljudet och det härliga rasslet av noppror som knipsades av och jag upptäckte dessutom en ny kvalitet i apparatens läte. Ur högtalarna i vardagsrummet kom stillsam pianomusik (kanske var det Nils Frahms "Wintermusik", annars något liknande) och nopperapparatens ljud, med olika toner beroende på hur jag tryckte den mot tröjan, gjorde något med musiken, precis som de förbipasserande mopederna också brukar göra. Det blev lite vemodigt, ytterligare en känsla som inte fanns i bara musiken. Det blev riktigt vackert och lite plågsamt på samma gång.

Här blir det hål.

Sonic Memorial Project: Ljudminnen från World Trade Center

2011-09-11T00:31:00.001+02:00

Nyligen fick jag en länk twittrad till mig av en bekant, ett tips om ett spännande ljudprojekt. Genom att efterlysa ljudmaterial från allmänheten ville några amerikanska radiojournalister visa ett annat sätt att minnas World Trade Center än genom de bilder som media publicerat sedan 11 september 2001. Ett väldigt fint projekt. Tack för tipset! Och ni som inte har hört än, lyssna!

Ett reportage om Sonic Memorial Project i P1:s Studio Ett >>

Ett litet fynd på söndagsutflykten

2011-09-11T00:14:00.000+02:00

För några veckor sedan packade jag och A picknickväskorna med hembakad pizza, köpekanelbullar och saft och promenerade iväg på söndagsutflykt. Det finns mycket vatten ganska nära häromkring och 'sitta intill vatten' var målet för utflykten. Picknickstället blev en fin liten udde med utsikt mot all båttrafik som passerar in och ut från Stockholm och skärgården. Det blåste en del. Efter större båtar slog större vågor upp på lilla strandremsan framför oss. En av dem så plötsligt att mina skor blev blöta för någon timme framöver. Ett brusande ljud följde efter varje våg, som om det bildades ett prasslande skum när vågorna drog sig tillbaka. Men vi såg inget skum och upptäckte att det fina ljudet i stället uppstod när de små, små stenarna precis i vattenbrynet drogs med tillbaka av vågorna. Det trivsamma, lågmälda rasselljudet blev söndagens akustiska höjdpunkt.

De 400 klicken

2011-09-10T23:51:00.001+02:00

Upptäckte just det nya Blogger-gränssnittet och att man numera kan se lite olika statistik över besökare; antal sedan bloggens tillkomst eller under senaste veckan till exempel, geografisk spridning med mera. För en blogg som jag under alla år förmodat haft en blygsam besökssiffra, om ens någon siffra alls emellanåt (som ju vore logiskt med en så sporadisk uppdatering) är närmare fyra hundra besök under en månad en rätt så spektakulär siffra, tycker jag. Jag är imponerad av att så pass många hittar hit. Och nyfiken på hur det gick till. Hur hittade du hit? Skriv!

Senaste månaden

Jag kommer att sakna er

2011-08-24T00:09:00.001+02:00

Jag ska byta plats på jobbet, från en ganska ensam tillvaro i rummet på det extremt låga våningsplanet ('John Malkovich-våningen', fick jag höra så snart jag börjat jobba i huset) till en gemenskap högst upp under taket. Igår packade jag ner sakerna i en låda och bar upp till nya rummet och nu är det så gott som bara datorn som återstår att flyttas, men det blev inte av idag och jag tror jag vet varför jag låter flytten dröja.

Sedan maj när jag började på mitt jobb har jag suttit vid ett fönster med sikt ut över gården. Där nere sitter semesterlediga, pensionärsgäng och jobblunchare och klirrar med bestick på uteserveringen, små barn springer av sig på den stora öppna ytan, en alltför ivrig trutunge spatserade under flera veckor pipande och skrikande omkring i väntan på att lyfta. Och så ljuden utifrån hela Slussen, ett dovt och behagligt muller i bakgrunden. Jag blev fort förtjust i alla ljuden som kom in genom mitt fönster och har många gånger valt att småfrysa framför att stänga dem ute.

Det nya rummet har fönster åt himlen och trafikbuller. Det behöver inte vara illa att arbeta till, jag kan uppskatta en monoton trafikmatta, men jag kommer att sakna ljuden av folklivet där nere på gården. Under månaderna på Malkovich-våningen har jag gjort flera ljudupptagningar genom fönstret. Dem har jag kvar att lyssna till i lurar, om saknaden blir alltför stor.

På programmet: H-A-C-K på Färgfabriken

2011-08-23T23:34:00.000+02:00

Fick just en förhandsglimt av vad som alldeles snart ska stå färdigt på Färgfabriken; en stor samling gamla apparater av olika slag som fått nytt liv med hjälp av trion Dittrich, Lidbo och Tilliander. Det har samlats, pillats och byggts och från och med torsdag 25 augusti får vi andra träffa teknikmonstret. Jag ser fram emot att återse apparater som jag förmodligen inte sett skymten av på många år, eller aldrig tidigare skådat, men allra mest nyfiken är jag på lätena de ger ifrån sig...

H-A-C-K >>
Färgfabriken >>

Nya vardagsljud #2: Kaffekarriären.

2011-08-20T00:51:00.002+02:00

Vid tjugonio års ålder har jag till slut inlett min kaffedrickarkarriär. Har hinkat i mig te i många år, men lockats av kaffe. Dels doften som jag alltid gillat, och så tanken på att kanske en dag kunna betrakta mig lite som en finsmakare av kaffe. Efter noggrann research för bästa möjliga start på kaffekarriären i form av engagerade inlägg från vänner i en facebooktråd var tiden inne. En eftermiddag efter jobbet gick jag, i sällskap av pådrivande kaffedrickare, och skaffade mig en klassisk mokabryggare. Jag gillar det där med ångan.

De första dagarna ansvarade A, i egenskap av proffskaffedrickare, för själva bryggningen medan jag koncentrerade mig på att känna efter om det smakade gott. Men så blev jag lämnad ensam med bryggaren någon dag och fick se till att klara av alltihop på egen hand. När man brygger med den här typen av bryggare spelar ljuden en central roll. Man måste lyssna för att veta när det är färdigt. Och jag har märkt att det blir knepigare med andra ljud i närheten, en dånande vattenkokare eller annat. Då hör jag inte om det kokat klart och övergått till tystnad. Men det här kritiska momentet gör det bara roligare. Man kan inte vara passiv som med en vanlig kaffebryggare som ju klarar sig själv.

Kaffeinslaget känns som ett väldigt fint tillskott bland vardagsljuden. Jag inser varför så många dricker kaffe, det låter ju så gott.

Nya vardagsljud #1: Min katt, Mariah.

2011-08-20T00:13:00.001+02:00

Sonja, min katt, har blivit nästan vuxen och för någon månad sedan började hon prata på ett nytt sätt. Pratsam har hon varit sedan jag fick henne, men det nya är långa meningar, haranger av småläten. Sonja är kanske den pipigaste katten jag har mött. Tänk Mariah Carey och de där övernaturligt höga tonerna. Sådana piprop blandade med fågelliknande - ibland som en rovfågel, ibland som en tupp - läten. Jag som redan hade utsett min katts läten till de sötaste jag hört är mycket nöjd med den här förändringen. Sällskapligare husdjur finns inte.

Fluga i lampan, smattrande katt.

Skammen/Comebacken

2011-08-20T00:03:00.000+02:00

Folk som jag borde inte få ha bloggar. Twittrade skamset härom veckan att det gått två långa månader sedan senaste inlägget. Och skyndade jag mig därpå till bloggen för att gottgöra det hela? Knappast. Skämstweeten lättade samvetet för stunden och jag fortsatte att inte skriva. Som vanligt har uppehållet ingenting med idétorka att göra. Har haft en liten kö av inlägg i huvudet, småinlägg som skulle författas, snart. Har insett att jag måste börja med småinlägg. Inte långa tystnader brutna av essäinlägg.

Hur som helst. I kväll har jag hemmafredag. Det regnar trivsamt mot balkongräcket och det är höstmörkt bakom gardinerna. Perfekt bloggtid. De där länkarna till olika roliga projekt som tillsammans skulle utgöra något av en comeback för Kitchen Sink Sounds, de borde ligga som bokmärken i mappen 'Ljud'. Eller i 'Spex', med diverse roliga nätfynd. I 'Musik' då? Nä. Jag hittar dem inte. Jag tycks ha bokmärkt de där sidorna enbart i huvudet. Måste leta och tänka efter. Men, det viktigaste; tystnaden är bruten. Välkommen till höstterminen.

Nu ska du få höra

2011-06-11T12:15:00.000+02:00

Till slut skaffade jag en sådan telefon som de flesta redan haft ett bra tag och plötsligt fanns möjligheter som var svåra att motstå, som att lätt som en plätt kunna spela in och ladda upp ljud var jag än befinner mig. Så det gör jag nu. På Kitchen Sink Sounds nya Soundcloud-sida dyker det upp minutlånga upptagningar. Det blir inte någon vidare ljudkvalitet men som glimtar av de ljudhändelser jag råkar på får det duga. Om det låter för illa, håll dig till bloggen. Här är det fortfarande mestadels text.

Kitchen Sink Sounds på Soundcloud >>

Från ett fönster i Sumpan

2011-06-09T23:28:00.000+02:00

Ganska ofta får jag höra om ljudfynd som vänner, släktingar och bekanta råkat på. I kväll landade den här lilla iakttagelsen i Dropbox-mappen som jag delar med min vän Hillevi. Från sitt fönster fångade hon ett gnissligt ekipage, och lite vind...

Tack för att jag får låna klippet till bloggen!

Note to self:

2011-05-30T23:40:00.000+02:00

Måste bli mer uppmärksam på ljudet av katt-tunga mot nylagad mat, nybredda mackor, ostar utom synhåll.

Kitchen Sink-Sonja.

Och när det blir för varmt

2011-05-26T23:20:00.000+02:00

Ljudet från Solar Thermal-orkestern (förra inlägget) kan i sin tur omvandlas till kyla, kolla >>

Musik för soliga dagar

2011-05-26T23:06:00.000+02:00

Hittade just det här klippet, en liten soldriven ensemble. Möjligtvis att jag skulle sakna de mulnare dagarna efter en stund.

Allt som jag skulle berätta

2011-05-04T23:31:00.003+02:00

Nu har det dåliga samvetet över bloggen ackumulerats under alltför lång tid. Det är inte så att jag inte har haft något att skriva om. Varje dag tänker jag på något som jag vill skriva om här, men så har det varit så mycket annat jag har tänkt på samtidigt.

Till att börja med. Uppsatsen med ljuddagböckerna som jag berättade om sist. Plötsligt dök ett spännande jobb upp, som etnolog. Det är sällsynt och jag kunde inte motstå att söka. Fick jobbet och uppsatsen (och uppsatsförfattaren) får vila tills vidare, men jag ser fram emot att fortsätta så småningom. Det kändes en aning snopet att lägga alla vardagsljudberättelser åt sidan när jag var som mest uppe i att fundera ut vad det hela skulle komma att bli.

Under förvandlingen från vinter till vår har jag mött många ljud som jag har tänkt berätta om här. Få se om jag minns nu.

Jag hittade en sten i skogen som jag började sitta på, som paus i promenaderna, som var pauser i uppsatsarbetet. I samband med att solen började värma hittade jag stenen, i en backe intill grusvägen. Nästan ingen passerade så jag fick sitta och lapa sol i fred. Där lyssnade jag till susande höga tallar och prasslande löv när det blåste till. Tallsuset var rofyllt, prasslet lite oroande. Kikade efter nyvakna ormar kring stenen.

En påsk med fräs på landet.

En annan solig dag under uppsatstiden tog jag med mig den berömda filosofen de Certeau till sjöstranden en bit från min bostad. Satte mig på en strandhäll med boken och hoppades på en begynnande solbränna. Isen täckte fortfarande sjön. Jag var ensam på stranden, men bara en kort stund. Ett stort sällskap, kanske ett tiotal personer, traskade in på området med fyllda coopkassar i händerna. Det var ett grabbgäng i gissningvis 30-40-årsåldern som hade siktat in sig på samma plats som jag för sin vårgrillning. Kanske att jag suckade lite, lite över att inte få vara ensam men jag lyssnade nyfiket. De pratade ett språk som jag inte lyckades placera. Ropade till varandra, skrattade, satte på musik i den medhavda apparaten. Något glatt Eurovision-popliknande, vill jag minnas. Då och då gick någon och satte sig på en av gungorna. Jag tror den gnisslade. Det var en fin vårstämning där på stranden. Är inte så säker på vad de Certeau hade att säga, men boken finns ju alltid kvar.

Förstamajsorl i Kungsträdgården.

På min nya arbetsplats lade jag genast märke till ett spännande ljud. Under första förmiddagsfikat i måndags hördes ett mäktigt mullrande och det vibrerade i stolar, bord, golv. 'Är det tunnelbanan man hör och känner?' frågade jag. Min kollega som arbetat där länge tycktes smått förvånad över min observation och menade att han inte tänkte på ljudet och vibrationen. Det var vardag där i matsalen, det mullrar och skakar många många gånger varje dag. Tågen går ju ofta. Jag har blivit väldigt förtjust i det där. Gillar att känna att tågen passerar alldeles under huset. Men kanske kommer inte heller jag att lägga märke till det när arbetsplatsen blivit min vanliga vardag.

Jag kan fortsätta, har ju hållit inne med ljudbetraktelserna ett tag, men det får bli i ett annat inlägg, en annan dag. Det ska inte hinna gå en månad, skulle jag vilja våga lova.

Läget

2011-04-09T23:20:00.001+02:00

Snön har hunnit smälta, återvända, smälta igen. Inte olikt mitt eget arbete med masteruppsatsen. Redan tidigt under hösten visste jag vad den skulle handla om. Så började terminen och efter ett par veckor insåg jag att det inte skulle fungera, jag fick tänka om och det kändes som att jag stod på ruta ett igen. Men den nya idén blev minst lika bra som den jag övergav, kan jag konstatera så här en bit på väg.

Fem personer som är bosatta i Stockholm har fått uppgiften att dokumentera ljuden i sin vardag under en veckas tid, som ljuddagböcker. De har fått spela in ljud var som helst, när som helst och hur mycket de vill. Efter veckans slut har vi träffats för att lyssna på alla ljuden tillsammans, jag och en person åt gången. Med så gott som alla dagböcker färdiga har jag ett fantastiskt spännande, och stort, material. De många timmar jag ägnat åt intervjutranskribering har innehållit många skratt och det är sällan man får möjligheten att kika in i mer eller mindre främmande människors vardagsliv så som jag får genom det här projektet. Jag får följa med på vägen till jobbet och in på kontoret, på konsert, in i hemmet vid frukost, tårtbak och tidningsläsning, på helgpromenaden och i taxin.

Kvällspyssel. Filar på uppsatsdispositionen. Får hjälp av Sonja.

Det är dags för själva uppsatsen att börja ta form, hitta röda trådar, teman. Att känna mig så entusiastisk inför materialet innebär också en enorm press att göra det bästa möjliga av det. Har en bild i huvudet av en uppsats som lyckas fånga mötet med vardagsljuden så att de blir levande också för den som läser, som visar hur ljuden är med och formar våra liv i staden på massor av sätt. Så, det är bara att sätta igång.

Skräckfärd mot Sumpan

2011-04-07T23:52:00.004+02:00

Igår var det onsdagsmiddag hos min vän H i Sumpan. Dit åker jag helst pendeltåg eftersom tunnelbanelinjen ligger en miljon meter ner under jorden. Och jag gillar att det ofta är rätt stillsamt på pendeln, och att se ut. Någonstans efter Karlbergs station bryts dock den behagliga stillheten och övergår i något mer ängsligt. När tåget passerar ojämnheter i marken och gungar lite upp och ner uppstår ett gnisslande läte som närmast på pricken kan liknas vid skräckstråkarna i Psycho, så här >>

På pendeln blev skräckljudet mest komiskt, jag tror jag log lite för mig själv, vänd mot fönstret förstås. Tveksamt om jag delade ljudskojet med mina medresenärer, och man vill inte skratta ensam till ljudet av vansinnesstråkar, gärna.

Har du ljudinspelningar från Stockholm?

2011-03-13T16:20:00.001+01:00

OLJUD STHLM* har ett nytt, stort och roligt projekt på gång och efterlyser alla möjliga inspelade ljud från Stockholm. Det behöver inte vara några proffsinspelningar, men hyfsat bra (jättebra går så klart också bra). Hör av dig om du vill bidra med ett, några eller massor av ljud!

*OLJUD STHLM är samlingsnamnet för de projekt som jag gör tillsammans med musikproducenten Håkan Lidbo. Flera nya projekt kommer snart, tills vidare finns ett tidigare att lyssna och titta på här >>

Vill du gå på promenad?

2011-03-09T12:44:00.000+01:00

Nu är det masteruppsatsen som gäller; formulera själva ämnet, läsa in mig på intressanta och relevanta teorier, planera fältarbete, dricka många koppar te.

Ännu är uppsatsämnet inte helt spikat, men det övergripande området är någorlunda definierat: Det kommer att handla om upplevelserna av ljud i staden (Stockholm) och metoder för att utforska dessa upplevelser. Jag vill undersöka hur man inom kulturgeografi och samhällsplanering kan använda sig av lite annorlunda metoder för att förstå hur platser upplevs, och studien kan därför placeras inom den så kallade 'experimentella geografin'.

Jag tänker mig att metoderna kommer att bli exempelvis promenader/soundwalks i staden och efterlyser personer som är intresserade av att följa med på sådana. De kan göras såväl i grupp som en och en, tillsammans med mig. Det är inte ljudexperter jag söker, utan vem som helst som tycker att det vore spännande att delta.

Hör av dig om du är nyfiken och vill veta mer! Och snabba ryck!

Sambon

2011-02-10T14:40:00.000+01:00

Jag har blivit sambo. I måndags kväll bar jag upp henne till lägenheten, innanför jackan, för att visa hennes nya hem. Efter en stunds darrande väntan i jackan började hon se sig om, i ett rum åt gången. Sedan måndagskvällen har det varit livat här hemma. Mattorna hopknölade, bitar av krukväxtblad på golven. Själv har jag gott om rivmärken. Vi blev kompisar fort och helst vill hon vara så nära mig som det går; i knät när jag sitter vid datorn, på bordet när jag äter och lutande mot min kind när jag försöker sova lite, lite till.

Hon har så mycket energi, min sambo. Därför är det hela tiden något som låter. Prasslar, jamar, knaprar, klöser, dunsar i golvet mitt i våghalsiga balansakter. Men så blir det plötsligt alldeles tyst. Luften går ur henne av allt spring. Då måste jag se efter var hon är. Under tystnad kan de värsta hyssen begås, tänker jag. Men när jag hittar henne sover hon.

Redan efter tre dagars samboliv inser jag att det är en intensiv tillvaro jag har skaffat mig, men det är en speciell känsla att alltid ha sällskap, även när hon sover och jag bara hör den visslande nosen.

Hemmaseger

2011-01-16T15:12:00.000+01:00

Just när jag passerade sporthallen bröt en våldsam ljudstorm lös där inne; jubel, hög musik, fötter som stampade mot läktaren så hallen nästan skakade. Jag gissar att det var ljudet av sann lycka, koncentrerad inom fyra väggar.

Då och då blir jag stående en stund med dörren på glänt

2011-01-08T12:35:00.001+01:00

Då och då blir jag stående en stund med dörren på glänt när jag ska lämna lägenheten, i stället för att bara stänga och gå. När jag har lämnat musiken på där inne och den läcker ut i trapphuset blir det en väldigt fin stämning. Musik på håll kan vara så mycket finare, att höra klanger men inte riktigt melodin eller sången i detalj. Den där fina stämningen vill jag gärna bjuda på när den uppstår, om någon granne råkar vistas ute i trapphuset just då. Det är oftast ingen annan där, vad jag har hört. Igår var det Håkan Hellström som läckte ut och fyllde trapphuset med finstämdhet och jag ville knappt stänga, men var tvungen att hinna med bussen.

Fåglar

2011-01-02T22:11:00.000+01:00

Häromdagen läste jag en bokrecension som jag klippte ut ur tidningen för att spara i någon låda, för den var så fin. Det var DN:s Sverker Lenas som skrev om nyutgåvan av Erik Rosenbergs "Fåglar i Sverige" (som först kom ut på 50-talet), och hur boken som är tänkt som en handbok också bjuder läsaren på poesi.

När man läser hans personliga och litterära artbeskrivningar märker man snabbt att han lyssnade på fåglar lika mycket som han tittade på dem; hans ljudpoetiska beskrivningar av fåglars läten har blivit klassiska. Nötväckan uttrycker sitt missnöje genom att säga "tvätt tvätt tvätt" medan hägern utstöter "ett rungande, rått och gräsligt k r ä n k". Rödhaken "knäpper som när man drar upp ett urverk med en nyckel" medan bofinken, när den sjunger på viss dialekt, säger: "si-si-si-si-si-ja-ja-ja-ja-ja ä bolschevik". [DN 10.12.31]

Under tiden som jag bodde i Örebro i början av 2000-talet besökte jag vid flera tillfällen Erik Rosenbergs hus i naturreservatet Oset intill Hjälmaren. Ett litet rött hus med vita knutar. Dörren stod öppen för alla passerande att kika in, elda i spisen och äta matsäck. Åt alla väderstreck fanns fönster med utsikt över området, ett riktigt fågelskådarhus. Där satt han med kikaren på sin tid. Och antagligen ägnade han minst lika mycket tid ute på området, kanske med anteckningsblocket redo för att fånga fågelramsorna. Om han också spelade in lätena vet jag inget om. Det finns någon poäng med att försöka fånga ljuden i text. Varför vet jag inte riktigt, men själv envisas jag med att fortsätta att enbart skriva om ljuden här i bloggen, hur roligt det än vore med ljudklipp. Man får föreställa sig, höra ljuden i huvudet medan man läser, tänker jag nog.

När jag läste om fågellätena kom jag att minnas ett avsnitt av fina musikdokumentärserien This Is Our Music (MTV och SVT runt 2003-2005). Argentinska Juana Molina beskrev Morrisseys musik som starkt influerad av fågelsång, hur han rörde sig upp och ner mellan ett fåtal toner precis som vissa fåglar gör. Det kunde jag hålla med om. Vilken fågels sång det skulle vara kan jag inte säga. Det här med att känna igen fåglar till utseende och läte har jag lyckats dåligt med hittills. Kan inte skilja mes från mes. Men så är favoriterna också en helt annan familj. Från köksbordet har jag perfekt uppsyn över hela "skurkfamiljen" - kaja, kråka, skata - i stora björken. I vår när det blir varmt nog att ha balkongdörren på glänt igen ska jag skriva ner hur de låter.

2010 i mina öron

2010-12-30T01:10:00.005+01:00

Topplistornas och tillbakablickarnas tid är här. Varsågod, några ljud jag minns från det gångna året:

VINTERN:

Katten som följt med till landet över jul och nyår kommer plötsligt i puberteten och låter oavbrutet. Knorrar och klagar medan hon vill para sig med alla möbler i huset.

VÅREN:

Börjar lyssna på radio när jag går ute, inte bara på bussen. Det är lite svårt till en början, ovan att inte höra allt omkring mig.

Oljud Sthlm Live på Kulturhuset under Stockholms Kulturnatt. Stockholmare samlar stadsljud som blir till en lång och häftig elektronikakonsert senare på kvällen.

SOMMAREN:

Bor en månad i Arvidsjaur där jag spelar in ljud och fascineras av dialekten. Spelade bland annat in ett pustande, fräsande gammalt ånglok - nöjd!

SENSOMMAREN:

Tillbaka i Stockholm, kvällspromenerar i stan och hör utomhuskonserterna på håll, fint! Över huvud taget förtjust i Stockholm.

Väcks vid femtiden varje morgon sedan jag tog upp DN-prenumerationen.

Får grannar som lyssnar på Bob Dylan, om och om igen. Hörs genom ventilerna.

HÖSTEN:

Plötsligt bekväm med att ha skor som låter. Mycket otippat!

Upptäcker Stockholms vackraste ljudvy, Skinnarviksberget om kvällen.

Springer hit och dit i stan, på ljudjakt tillsammans med reportrar. Tar med dem till platsen under Skanstullsbron, där tågen dunkar förbi ovanför. Ett nytt favoritställe, både pga ljuden och betongen.

VINTERN:

Kontorsljud. Datorfläktar och heltäckningsmatta.

Passerar ett fantastiskt övergångsställe i Norrköping.

Vill fortfarande inte somna till tystnad.

Artikeln

2010-12-29T14:59:00.001+01:00

Nu är det bråda tider alltså. Definitiv deadline för artikeln till stockholmsantologin alldeles runt knuten. Har en, om än något abstrakt, bild i huvudet av texten så som jag skulle vilja att en text med temat stockholmsljud skulle se ut. Ambitionerna skyhöga. Senare under 2011 och för evigt därefter kommer artikeln finnas tryckt i en bok. Efter över ett år med texten i tankarna ser jag mycket fram emot att skicka iväg den. Framförallt kommer vänner och familj inte längre behöva höra ordet "artikeln" följt av stressat gnäll och tjat om prokrastinering.

Nothing Compares 2 U

2010-12-19T14:39:00.005+01:00

Efter kraschen blev datorn inte riktigt sig själv. Eller, den hade gått tillbaka till sitt gamla jag och glömt allt som jag lärt den under de senaste åren. Till exempel kom uppstartsljudet tillbaka, som jag hade tagit bort redan när datorn var sprillans ny. Och nu, ett halvår senare, har jag fortfarande inte förmått mig att stänga av det. Att höra det här ljudet innebär att jag så gott som varje gång måste fortsätta sjunga efter ljudet; "It's been seven hours and fifteen days...". Det räcker med denna enda ton som datorn ger ifrån sig för att jag genast ska höra Sinead O'Connor-versionen i huvudet.

Jag kan inte låta bli att fundera över det eventuella budskap eller referens som ljudet är tänkt att förmedla. Har Steve och Sinead haft ihop det back in the days? Hur som helst så kunde det ha varit en sämre låt att tvångsmässigt associera till, år efter år. Jag gillar den.

För den som inte heller har orkat stänga av uppstartsljudet och inte redan hört det O'Connorska i det; varsågod, det blir aldrig sig självt igen >>

Snötäcket

2010-12-18T15:28:00.008+01:00

Den där ljuddämpningen när det snöat ordentligt för första gången, den upplevelsen har jag missat i år. Och nu har snön legat ett tag så jag kan inte jämföra. Jag som gillar när ljudbilden plötsligt skiftar och stan blir bomullstyst.

Om snön ligger kvar i jul förväntar jag mig riktig vintertystnad på landet, sådan som är dämpad ända in i öronen. Jag minns hur det låter, på promenad längs slingriga skogsvägen och bilen som närmar sig bakom svängen hörs bara som ett dovt basbuller.

Tajmingen

2010-12-15T21:47:00.008+01:00

Det har ju varit så här ett tag nu, ljud som imponerande ofta synkar med musiken jag lyssnar på. Jag hör det nästan dagligen, tror jag. Så också i kväll. Skulle leta fram en fil på den externa hårddisken. Det är en klumpig sak som susar högt. Hittade filen och kopplade från hårddisken. Till de sista sekunderna av Ryuichi Sakamoto varvar disken ner och det högfrekventa susandet sjunker för att avslutas med ett litet knäpp. Riktigt fint! En liknande effekt uppstår när bussarna passerar på vägen en bit från huset; tonen i bussdånet sjunker och det blir en subtil, fin stämma till musiken.

Saker som pågår i huset

2010-12-11T18:37:00.005+01:00

Mer om det här med huset. Det är ganska lågmält som sagt, men inte helt tyst och det är jag glad för. Just nu spelar några grannar musik, kanske ovanför. Känns som helg. Det är fint med alla ljuden så där på håll; musiken, någon som går i trapphuset, stänger en dörr, dammsuger så det dånar och skrapar, bara så högt att jag blir medveten om att vi är flera som bor i huset. Jag glömmer det ibland, att det inte bara är min lägenhet som ryms i huset. Jag kan ju bara se inom mina egna lägenhetsväggar, men ljuden skvallrar om livet i huset. Saker som pågår hela tiden.

Om jag har någon sorts relation till mina grannar så är det främst genom ljuden. Vi säger hej när vi möts i porten men det är via ljuden den mesta kommunikationen sker, om än ofrivilligt. De dunsar rätt mycket, de där uppe eller nere. Vibrerar lite i mitt golv. Jag undrar vem jag är i deras öron. Lovar hur som helst att åtgärda Stockholms gnissligaste säng, så småningom.

Bloggarens grannar

2010-12-11T13:40:00.005+01:00

Det är sällan jag hör några starkare ljud här i huset. Hör bussarnas dova brummande när de passerar, det är ett fint ljud. Grannen vägg i vägg som öppnar och stänger hallgarderoberna. Bob Dylan svagt genom ventilerna från lägenheten ovanför. Tillfällena som jag har störts är lätträknade.

Dels beror det nog på miljonprogramsbetongen, den isolerar väl. Men så slog det mig också; tänk om de vet att de bor granne med en ljudbloggare? En som kommenterar varje mer eller mindre spektakulära ljudhändelse. Min förra granne och hennes märkliga steg om nätterna omnämndes, dock ovetandes vill jag tro, i Expressens helgbilaga. Och nu har jag grannar som tassar omkring.

twitter.com/sinksound

2010-12-10T13:45:00.004+01:00

Om man inte orkar läsa så särskilt långa inlägg finns det 140-teckensinlägg att följa på bloggens Twitter-sida. Där hamnar sådant som inte behöver ett helt "riktigt" inlägg, kortare kommentarer och även musikrelaterade grejer, dvs sådant som, enligt mina egna bestämmelser, inte får vara med i bloggen. Bloggen lever med andra ord lite av ett dubbelliv nuförtiden, här >>

Minns morfar

2010-12-07T12:14:00.003+01:00

... och hur det lät när han jobbade i sin smidesverkstad, rösten, traktorn, när han dansade med mormor i köket till en svängig bit på radion.

Grattis på 85-årsdagen!

Grattis och förlåt!

2010-12-06T17:01:00.007+01:00

Ännu en gång har jag missat att uppmärksamma ditt jubileum som inföll i oktober. Treårsdagen. Jag är en dålig bloggare, uppdaterar oregelbundet och glömmer att fira när det vore på sin plats. Men det betyder inte att jag inte bryr mig. Jag har upptäckt ovanligt många fina/häftiga/roliga ljud på senaste tiden, delvis tack vare dig. Det har kommit ljudberättelser från alla möjliga håll; från främmande och bekanta, under fikaraster, möten, fester och i brev. Några av alla bidrag har samlats under en egen etikett, Andras ljud. Som en försenad treårspresent har också formgivningen förändrats, om än ganska blygsamt. Man ska ju känna igen dig.

Jag lovar att redan nu börja planera ditt femårskalas.

Vänstersulan

2010-11-23T19:35:00.003+01:00

Ok, mer på skotemat. På kontoret finns en medarbetare vars ena sko knarrar, den vänstra. Tror jag la märke till det i förra veckan och numera lokaliserar jag honom uteslutande med hjälp av skoljudet, behöver inte titta upp från skärmen för att se efter. Jag undrar om han hör det själv.

Sällskap x 2

2010-11-15T20:33:00.006+01:00

Har sagt ja till att låta två mycket fluffiga katter bo hos mig en helg framöver. Mängden päls som sprids runtom i lägenheten är inte att leka med, men sällskapet och underhållningen ser jag fram emot. Sist de var här på besök var det slackerfasoner på soffan och vild - men ljuddämpad - jakt om vartannat. Med all päls blir de särskilt tysta men har också svårt att bromsa in i hög hastighet, vilket innebär en del halkolyckor på parketten, möbelkrockar och hjärtlig skadeglädje från min sida.

Välkomna.

Lördagsambitionerna

2010-11-13T14:19:00.005+01:00

En granne borrar och hamrar. Det är något med sådana ljud som jag gillar, att höra folk fixa och pyssla där hemma på fritiden. Ett typiskt lördagsljud. Kanske har de hunnit med en sväng till IKEA på förmiddagen också, gått längs varuhusets snirkliga gångar med trögstyrd kundvagn, penna bakom örat och antecknat lagernummer.

Funderar på varför jag ofta blir glad av hemrenoveringsljuden och jag tror det finns flera förklaringar: 1. Ljuden väcker minnen från barndomens helger då det borrades och spikades både i det egna och i grannarnas hus. 2. De vill något med hamrandet, förändra till något bättre. Ambitioner och framtidsplaner.

Men nu är det tyst. De kollar kanske att det blir rakt.

Radio France om stockholmsljuden

2010-11-12T12:21:00.003+01:00

För ett par veckor sedan var jag ute på ljudspaning i stan tillsammans med en radioreporter från Radio France och nu har jag fått länken till programmet som just har sänts. Så vitt jag kan förstå med mina obefintliga franskakunskaper handlar inslaget om mig, stockholmsljuden och Oljud Sthlm. Som vanligt ganska otäckt att höra min egen röst (denna gång dessutom på en smått förvirrad engelska), men allt det franska låter fruktansvärt tjusigt. Och roligt att ljuden får uppmärksamhet!

Ca 10 minuter in i programmet börjar det handla om ljuden.

Accents d'europe >>

Astmaautomaten

2010-11-11T21:01:00.007+01:00

Ganska ofta händer det att vänner och bekanta berättar för mig om ljud som de har hört, det är roligt. Tidigare i veckan kom det här meddelandet:

Hej Elin, igår stod jag en halvtimma på Odenplan och väntade på nattbussen, då plötsligt en biljettautomat började astmaandas. Jag hann spela in det dag tänkte skicka det mystiska ljudet till dig. Fick förhoppningsvis med de duellerande övergångsställeklicken också.

Ser fram emot att höra inspelningen. Och kanske till och med stå på Odenplan mitt i kalla natten.

Efterklang

2010-11-11T20:23:00.003+01:00

Kom just ihåg en händelse från förra veckan. Jag och min vän Martin gick och lyssnade på Fennesz i Uppsala konserthus. Det blev en fin konsertupplevelse och inledning på helgen. Före returresan till Stockholm gick jag på toaletten och där inifrån hörde jag nästa konsert bullra igång i någon av konsertsalarna. Det skulle vara flera konserter samma kväll, hade jag läst, men vad som skulle komma efter Fennesz mindes jag inte. Tyckte ändå att en bullerkonsert inte borde ha gått mig alldeles förbi. Så öppnade jag dörren för att gå tillbaka ut i entréhallen och upptäckte att bullret inte alls kom där utifrån. Det var bara trafiken jag hade hört från gatan utanför toalettfönstret. Snopet, men just en sådan ljudupplevelse som jag gillar.

Återkomsten

2010-11-09T19:36:00.001+01:00

Åhléns-indianerna är tillbaka, hörde dem i helgen.

Nynnaren

2010-11-09T17:46:00.004+01:00

Det finns en nynnare på jobbet. På samma sätt som somliga harklar sig ofta eller sitter och gungar med foten nynnar den här personen. Främst på lunchen. Nynnaren plockar fram sin matlåda, sätter in maten i micron, och nynnar under tiden. Även under pauser mellan samtalen kring lunchbordet, som för att liksom fylla ut. Inga särskilda melodier, mer planlösa tonföljder, så som nynnande är. Det är fint tycker jag, men måste stundvis anstränga mig för att inte brista ut i skratt. Varje lunch; matlådan, nynnandet.

Tystnad: fika.

2010-11-02T22:08:00.003+01:00

Ny arbetsplats sedan igår. Fikarummet är så välisolerat att man blir blyg. Det finns ingen bakgrund.

Ännu ett läsarbidrag: några favoriter i stan

2010-10-21T17:04:00.003+02:00

"Favorit i Stockholm är gångtunneln under Malmskillnadsgatan mellan Olof Palmes gata och Birger Jarlsgatan, där förändras ljudbilden snyggt när man rör sig igenom tunneln.

Den andra är Östermalmtorgs tunnelbana uppgången mot Östermalmstorg. Efter första rulltrappan är det ett mellanplan med ett valv med fin, speciell akustik. Där brukade jag stå och sjunga efter plugget på Adolf Fredrik för många år sen."

Tack för det, 'DJ Lastword'!

Sällskap

2010-10-21T14:04:00.006+02:00

Kattbesök igen. Fint att höra någon mer som rör sig i lägenheten. Passar också bra att besöket inte kan prata, för arbetsdisciplinens skull.

En ljudupplevelse i brevlådan

2010-10-21T10:56:00.014+02:00

När jag väckte datorn i morse blinkade ett meddelande på MSN. Det var en vän som var ivrig att berätta om morgonens ljudhändelse:

"Å, vad bra att du är där. Har sparat på en ljudupplevelse jag kände mig tvungen att dela med mig av:

Har suttit och lyssnat på Murcof hela vägen till Sthlm. Fortsatte lyssna när jag klev av tåget, men precis då började en väldigt tyst låt. Funderade ett tag på om musiken hade stängts av men sen började det komma ljud som lät väldigt fint, som musik. Fortfarande var jag inte säker på om det var Murcof eller ljudet på stationen jag hörde. Det kom lite pianoklink emellanåt, så jag var säker på att det var musik.

När jag kom ut från stationen insåg jag att det var mestadels stationens ljud (de bygger en del där nu) som jag hade lyssnat på och varit säker på att det var Murcof. Även en del drones som låg och svepte i bakgrunden. En fantastisk upplevelse, one of a kind!"
Den här ljudupplevelsen är verkligen ett bra exempel på hur "riktiga" ljud kan upplevas som musik, och tvärtom. Det handlar om hur man lyssnar. Låten som var förvillande lik byggarbetet vid Centralstationen var denna >>

Tusen tack för det fina bidraget! Mitt intresse för ljud är framförallt en nyfikenhet på hur andra upplever saker. Det är som julafton att få berättelser som den här.

Ljudblogg, med ljud

2010-10-20T17:04:00.003+02:00

Fick ett mail häromdagen från en annan ljudbloggare. Till skillnad från mig som fortsätter envisas med att behandla ljuden enbart skriftligt lägger han upp fina ljudklipp i sin blogg och det är ju roligt.

Här kan man både läsa och lyssna >>

Skor som hörs

2010-10-20T14:59:00.004+02:00

Jag har nästan alltid haft bara tysta skor, inget klick-klack som ekar när jag går förbi. Dels hänger det ihop med vilka typer av skor jag har en tendens att skaffa, men också att jag är obekväm med att höras (ungefär samma obekvämlighet som kan få mig att låta det klia i halsen i stället för att hosta ombord på bussen). Tanken på att vandra från den ena till den andra änden av en hyfsat tyst tunnelbaneperrong i skor som klick-klackar har alltid varit motbjudande. Men nu har något hänt; jag är plötsligt rätt bekväm i ett par lite ljudliga skor som jag haft sedan i vintras. Det var ovant under våren när de var nya, men nu under höstsäsongen märker jag att jag till och med trivs med det där ljudet, något jag aldrig trodde om mig.

Jag och stockholmsljuden

2010-10-19T14:03:00.007+02:00

Igår hade tidningen City ett ljudspecial där de i sällskap med mig guidade bland stockholmsljuden. Finns att läsa i en pdf-version (18 oktober) >>

Att jag, som det står, saknar panflöjtsindianerna var något nytt för mig. Kanske om jag verkligen tänker efter... Att jag, som man ser på bild, springer runt med hörlurar, är också ytterst sällsynt. Mina fältinspelningar sker mycket mer i smyg. Just när staden låter som vackrast, så vips är jag där och stjäl dess läte.

Besök från landet?

2010-10-17T16:03:00.009+02:00

Balkongdörren på glänt. Hör ett rytmiskt ljud som jag inte tror hör hemma i musiken. Måste sänka volymen och lyssna. Det låter som en häst! Springer till köksfönstret och kikar ner: det är en liten rund häst med ryttare som klapprar förbi på höstsoliga asfalten, långt från närmaste stall, vad jag vet. Mitt bostadsområde är visserligen granne med naturen med gott om grodor, sniglar och katter inpå husknutarna, men klapprande hästhovar tillhör bestämt kategorin Sällsynta ljud*.

*efterlyser motsvarande ord för ljudsammanhang! Alla ljud är ju sällsynta.

Allt som hörs på tunnelbanan

2010-10-14T16:35:00.004+02:00

Hela universitetets tunnelbaneperrong är fylld av lågstadiebarn med färgglada ryggsäckar. Jag vill visst undvika att dela vagn med dem för jag fortsätter gå mot andra änden av perrongen. Vi sitter glest utspridda i den tysta vagnen när en stor barngrupp med lärare väller in och sätter sig runt omkring mig. De pratar, ropar, äter russin och läraren säger gång på gång åt dem att göra som i matsalen - bara prata med den som sitter bredvid, inte ropa till andra. Det finns faktiskt andra i vagnen. Det går så där, det låter mycket men jag lyssnar nyfiket.

Läraren försöker, på ett rätt misslyckat sätt, förklara att russinägaren inte alls måste dela med sig av sina russin till alla och att det finns mycket som inte är rättvist här i världen. Om allt var rättvist skulle alla ha någonstans att bo och arbeta, inga barn skulle bli slagna m.m. Men det är väl bra? frågar några av barnen förvirrat. Jag fattar att de inte hänger med i lärarens dystopiska resonemang.

I alla fall, det låter en del där ombord. Vi kommer till T-centralen och där kliver en man med en gitarr in i vagnen. Tåget rullar vidare och han börjar spela och sjunga något spanskt. Barnen tystnar på stört, vänder sig åt mannens håll, tittar intresserat, diggar och klappar takten mot sätena. Jag fascineras av hur fort ljuden byttes ut och tänker att nu måste väl läraren vara nöjd. Vid Gamla stan tackar mannen för sig och barnen jublar; En gång till, en gång till!! Pojken mittemot mig som tidigare försökte förstå det här med russinen och rättvisan vill ge musikanten pengar men det får han inte för läraren. Han ser andra som skänker pengar: men titta vad snälla dom är som ger pengar... Respekt!

Kanske suckade jag lite inombords när de klev ombord, men jag kliver ut på perrongen med ett leende.

Dålig stämning

2010-10-13T18:24:00.003+02:00

Idag har en öron-näsa-hals-specialist testat klangen i mitt huvud med en stämgaffel. Han slog an en ton i gaffeln, höll den uppe på mitt huvud och undrade hur det lät. Det lät rätt fint; en djup, mjuk klang. Men bara i ena örat hörde jag den, och det sa jag. Min spontana reaktion var att det borde väl höras i båda öronen, jag måste ha åkt på en monosläng. Men något svar om det var onormalt fick jag inte. Sedan skakade specialisten mitt huvud i tio sekunder för att se om jag blev snurrig. Eventuellt har jag en hyperaktiv näsa eller kvalsterallergi, löd några idéer.

Från ett berg i stan

2010-10-13T11:26:00.004+02:00

Jag stod på Stockholms innerstads högsta punkt, allra högst upp på Skinnarviksberget i mörkret med hela stan där nere och alla ljuden som blandas till en dov matta. Kanske stans finaste ljudvy.

Den nya välstämda vardagen

2010-10-11T20:32:00.006+02:00

På senare tid, kanske under det senaste halvåret eller så, händer det ovanligt ofta att ljuden omkring mig stämmer tillsammans, särskilt kring min bostad. Det spelar ingen roll vad det är som låter; sms-signaler, datorns låg-batterinivå-varningssignal, klirrande köksredskap, trafiken utanför, dammsugaren - allt stämmer ihop med musiken jag råkar lyssna på just då. Är det min vardag som faktiskt plötsligt börjat låta bättre eller har jag på något sätt fått upp öronen för dessa detaljer först nu? Hur som helst tycker jag mycket bra om alltihop, låt det fortsätta.

Så här kan det låta i en välstämd vardag >>

Och så här >>

Och så en till scen bara för att den är så fin >>

Luriga lurar - och ett möjligt bot på problemet

2010-09-23T14:56:00.005+02:00

Om jag hade en modern mobiltelefon hade den här nya appen varit något för mig: Awareness! skickar in ljuden som stängs ute när man lyssnar på musik eller annat i lurar.

Att ljuden från omgivningen är till stor hjälp när jag rör mig ute bland folk och trafik märker jag ännu tydligare sedan jag rätt nyligen började behålla lurarna med radioprogrammen i öronen mycket mer än jag har gjort tidigare. Jag tappar förmågan att smidigt parera diverse stadssituationer som kräver lite tajming och kvickhet, och även normalt hyfs.

Tidigare tog jag alltid ur lurarna när jag klev på en buss, klarade inte av att heja på chauffören när jag inte riktigt hörde min egen röst. Nu har jag märkt att jag med lurarna i också blir mindre uppmärksam på om jag t.ex. råkar knuffa till någon på t-banan. Jag märker det inte riktigt, eller om jag märker det glömmer jag bort att ursäkta mig, p.g.a. ljudet i lurarna. Jag som stör mig så på puttande utan ursäkter. Drar slutsatsen att det hela rör sig om akustisk simultankapacitet, och att den inte är något vidare.

Appen Awareness! >>

Efter katten

2010-09-23T14:11:00.006+02:00

Har varit kattvakt en vecka. Ett fint återseende, och vilket trevligt sällskap! Någon som hela tiden finns i närheten och gör små ljud. Tvättar sig, jagar papperstussar/garnråtta/vinkork, klättrar på tidningsåtervinningskassar och på undersidan av sängen, knaprar torrfoder och krafsar i toalådan. Har pratat mycket med mitt besök, berättat om dagarna, om valet. Jagat och jagats (besöket - jag: 10-0, med stiliga ninjaöverfall). Och nu är det bara jag igen. Slipper vakna av tidiga morgonenergiattacken vid fem-sexsnåret, men lite tomt blev det.

Oljud Sthlm i P3 Kultur!

2010-09-12T12:36:00.002+02:00

P3 Kultur behandlar oljud och Håkan berättar om Oljud Sthlm [5/9] >>

Fjällgatan

2010-08-23T14:35:00.004+02:00

Ett av de stockholmsljud som försvinner tillsammans med sommaren är ljudet av utomhuskonserter, att promenera längs Fjällgatan och höra musiken från Gröna Lund och Mosebacke. Än är konsertprogrammen inte slut för säsongen men rätt som det är har utelivet flyttat in.

Skräckväckning 49kr/mån.

2010-08-17T10:54:00.005+02:00

Varje natt/morgon vaknar jag med ett ryck av ett ljud. Sätter mig upp och lyssnar. Någon gång har jag gått upp för att kolla vad det är frågan om. Läskigt. Det tar några sekunder innan minnet hinner ikapp och jag inser att det var dagens DN som trillade ner genom inkastet och luckan som smällde igen mot dörren. Tycks inte vänja mig, det är förrädiskt med de där kortvariga prenumerationserbjudandena.

Syrsorna och musiken

2010-08-10T21:25:00.004+02:00

Balkongdörren står öppen och först när jag stängde worddokumentet och liksom öppnade öronen hörde jag syrsorna. De passar utmärkt till musiken.

Inför invigningen

2010-08-10T18:24:00.004+02:00

TV4 på plats vid Sergels torg inför invigningen av Kulturfestivalen, som utspelade sig vid lunch och blev mkt häftig!

Plötsligt blev Stockholm tyst

2010-08-04T12:22:00.003+02:00

Aldrig har jag upplevt Stockholm som så tyst som efter Pride-paraden. Efter två timmar på trottoaren med högtalarmusik (dessutom varierande, samtidigt) från alla håll (måste ha varit här söndagens heshet orsakades) upplöstes snabbt folkmassorna vid Slussen och musiken ersattes av de vanliga ljuden. Mäh, låter det så här lite i vanliga fall?? tänkte jag. Det är ju tyst. Fick anstränga mig för att själv sänka röststyrkan till normalnivån när jag mötte min vän som inte varit med under de högljudda timmarna intill paraden. Alla ljud som annars bidrar till en viss utmattning efter en dag på stan framstod plötsligt som typ ingenting.

Var med och skapa en spännande och högst subjektiv ljudkarta!

2010-06-30T19:24:00.005+02:00

Jag ska påbörja ett slags kartläggningsprojekt med ljud i Stockholm och välkomnar tips på alla möjliga ljud! Det bör vara en bestämd plats där ljudet kan upplevas jämt, eller åtminstone under en viss period. Vackra, häftiga, konstiga, irriterande ljud - alla får vara med!

Berätta också varför du tipsar om just det ljudet. Har du ett särskilt minne kopplat till ljudet och platsen? Hur upplever du ljudet när du hör det?

Remixa ett ljud från Lappland!

2010-06-29T00:56:00.003+02:00

Vill du göra en remix av något av Arvidsjaur-ljuden? Jag tänker samla mina fältinspelningar på en skiva senare under sommaren och det vore kul med ett antal remixer också! Än är det många dagar kvar för mig i Arvidsjaur, så det kommer många fler ljud framöver. Håll utkik efter en favorit som du vill sätta remix-tänderna i! Hittills är orgelinspelningen paxad.

En artikel om Arvidsjaurljuden

2010-06-20T23:32:00.002+02:00

I fredagens Piteå-Tidning >>

För mer info om vad jag gör här i Arvidsjaur, kolla bloggen Hur låter Arvidsjaur? >>

Enkäterna

2010-06-17T17:01:00.002+02:00

Plötsligt funkade inte enkäterna om bästa och värsta ljud längre. Jag blev tvungen att ta bort dem. Synd eftersom det kommit in en del röster och det skulle bli spännande att se om ösregn vann till slut. Kanske gör ett nytt försök.

Bret och Jemaine gör musik av vardagsljuden

2010-06-14T16:13:00.003+02:00

Fin scen med Bret och Jemaine ur Flight of the conchords >>

Gissningsvis med inspiration från filmen Music for one apartment and six drummers.

Duvorna är min favorit.

Dubbelbloggaren

2010-06-14T15:29:00.004+02:00

Oj, nu blev det mycket. Jag har skapat en blogg särskilt för min vistelse i Arvidsjaur och de projekt jag gör där och nu blir det liksom dubbelt om jag skriver om mina ljudupptäckter både där och här. Jag hänvisar i stället nyfikna besökare till Arvidsjaur-bloggen den närmaste tiden. Kanske skriver jag här också i bland, men främst där tror jag.

Bloggen Hur låter Arvidsjaur?

Till skillnad från Kitchen Sink Sounds består det aktuella projektet också av ljud. Det finns något att lyssna på, inte bara text. Här kan du höra hur det låter: Hur låter Arvidsjaur? på Soundcloud.

Från förmiddagens promenad, min första i Arvidsjaur.

Nedräkning inför avfärd mot Arvidsjaur!

2010-06-07T17:40:00.004+02:00

Vårterminen är över och nu väntar nya spännande grejer! Den här veckan börjar jag förbereda de praktiska detaljerna inför en månads vistelse i Arvidsjaur, där jag ska utforska vardagens ljud tillsammans med både barn och vuxna. Det blir soundwalks och ljudkartläggning, med mera. Kommer att skapa en särskild blogg för de olika projekten och en interaktiv sida där ljuden som hittats finns att lyssna på. Och så skriver jag vidare här såklart.

Sammanlänkat

2010-06-07T17:33:00.003+02:00

Har länkat samman allt som går att länka samman, nästan. Bloggen till Twitter och Twitter till Facebook och Facebook är kopplat till mailen som bloggen också är länkad till via ett annat konto hos samma mailleverantör, eller vad det heter. Numera kan man också gilla bloggens inlägg inför alla man känner i stället för i smyg för sig själv.

Hemtraktens tonfall

2010-05-21T21:54:00.002+02:00

Härom helgen var jag på besök hos en bekant som visade sig känna till mina hemtrakters "dialekt" mycket väl, trots sin egen uppväxt i Stockholms centrala delar. Han känner visst någon i Rimbo och har på så sätt fått bästa tänkbara lektioner i detta sätt att prata. Han imponerade med sina kunskaper om hur jenny och jimmy blir jennö och jimmö och om det speciella tonfall som jag så väl hör i mitt huvud men inte riktigt lyckas härma.

För att ge ett litet smakprov på dialekten lånar jag en annan bekants replik som han hämtade från mellanstadiets fotbollsmatcher och som han efterliknade med stor träffsäkerhet: "Mäh skjuuut då jö!".

För att med egna öron uppleva denna dialekt rekommenderas en busstur från Östra station med buss nr 639. Ju fler som stiger av längs vägen, desto tydligare kommer dialekten att framträda ombord på bussen. För maximal effekt, sitt kvar i minst en och en halv timme.

Den nya tiden

2010-05-21T21:13:00.004+02:00

Balkongdörren står på glänt. In kommer ljuden av balkongfester, fågelsånger, bilar som accelererar efter vägens sväng, bollar som studsar mot asfalten, skramlande cyklar som parkeras, barn som leker. Det är precis som om någon tryckt på On.

Ljudkonst på Slussen - live när som helst

2010-05-20T16:38:00.005+02:00

Den dystopiska och bitvis urinstinkande Slussenterminalen har bjudit på spännande ljudupplevelser den senaste tiden. Väntade på bussen igår kväll och hörde ett knackande ljud en bit bort. Två män stod på en sorts maskin och en av dem knackade mot en betongbjälke i terminaltaket. Det lät fint, rytmen och själva ljudet. Hade kunnat vara en fin ljudkonstinstallation. Ofta är verkligheten bättre än de verk som medvetet försökt fånga den, när det uppstår något fascinerande utan att det var meningen, utan regissör. Jag gissar att arbetet med att knacka på betongen har med omvandlingen av Slussen att göra, och då kommer det fler ljud framöver. Jag har sett folk i overaller mäta åt olika håll kring terminalen och nu knackar de.

Arbetets musik: Ghana Postal Workers

2010-05-10T21:24:00.003+02:00

Nu har jag hört samma inspelning på radio två gånger inom bara ett par veckor. Hur kommer det sig att en inspelning från 1975 plötsligt börjar dyka upp titt som tätt (det tycker jag att två gånger kan räknas som)?

"Four postal workers use music to make the work of canceling stamps less boring."
Läs mer om inspelingen under videon.

Ljud som landmärken?

2010-05-08T17:54:00.005+02:00

Finns det ljud som fungerar som landmärken i Stockholm? Vilka är de?

Som det ofta är med ljuden så finns de med oss på ett ganska omedvetet plan i vår vardag. Om du tänker efter; hur förhåller du dig praktiskt till ljuden på de platser du passerar under en dag?

Finns det ljud som du använder (mindre eller mer medvetet) för att orientera dig, för att förstå vad som händer, ljud som får dig att agera?

Hur är Slussen som akustiskt landmärke? Och hur kommer det låta efter den stora förvandlingen? Själva förvandlingen kommer knappast att tassa förbi våra öron, gissar jag.

Save Our Sounds: radioprogram om ljudlandskap

2010-05-08T15:37:00.006+02:00

Fortsatte att kika runt på BBC:s Save Our Sounds-sidor och fann en serie om två radioprogram på temat ljudlandskap. Det första avsnittet tar sin utgångspunkt i London och det andra i Hongkong. Det senare har jag faktiskt redan hört för något år sedan, men jag ska lyssna igen. Det här är perfekt både som inspirations- och informationskällor under mitt arbete med artikeln om stockholmsljud.

I det första avsnittet som jag just lyssnade på pratar de bland annat om hur Londons ljudlandskap förändras över tid. Hur låter Stockholm nu jämfört med tidigare? Man behöver inte tänka sig särskilt långt bakåt i tiden, nya ljud kommer hela tiden. För varje ny maskin eller apparat som tillkommer förändras ljudbilden, och äldre maskiner och apparater tas ur bruk. När jag hör människor prata i radio- och tv-program från ett par decennier tillbaka, tidigt 80-tal till exempel, lägger jag också märke till att sättet att prata har förändrats. Inte bara till vokabuläret, utan sättet att uttala orden, betoningar och tonfall. Vad det beror på är kanske en fråga för Språket i P1, men det bidrar också till att ljudbilden är en annan idag än tidigare.

Save Our Sounds documentaries >>

Vad är "akustikekologi"? >>

Soundwalk på nätet

2010-05-08T14:41:00.005+02:00

Hittade just en fin sak på BBC:s sida. Här kan man vandra omkring i olika stadsmiljöer och lyssna hur de låter. Sidan ingår i ett "bevara ljud"-projekt, Save Our Sounds, och man kan själv bidra med ljudinspelningar som sedan hamnar på ljudvärldskartan.

Save Our Sounds, BBC.

Sova på tåg

2010-05-03T21:43:00.012+02:00

Jag har bokat resan till Arvidsjaur. Ska ta nattåg och ser fram emot att somna till ljudet av tåget som far fram. Har alltid tyckt om att somna till ljud. En tv eller röster i rummet intill, regn, radioprat...

Det var för länge sedan jag senast åkte nattåg för att minnas hur gott jag sov då, men jag sover bra på färdmedel; sittandes på tåg, bussar, flygplan och färjor. Som liten även i barnstolen på pappas och mammas cyklar. Har också somnat till ljuden av en cirkus. Somnade och gled ner under läktaren där jag vaknade efter en stund och blev uppfiskad av pappa som snopen konstaterat att jag inte längre satt kvar på cirkusbänken.

Jag hoppas på att ingen i kupén snarkar, vill inte ha öronproppar och missa tågljuden.

Förändringens vindar...

2010-05-01T19:26:00.005+02:00

... sveper över bloggen. Efter ett antal år i så gott som oförändrad kostym händer det plötsligt saker.

Bloggens inlägg hamnar från och med nu även på Twitter. Vilka effekter jag förväntar mig av det här vet jag faktiskt inte, men jag har ju fattat att det är många som twittrar. Politiker och alla möjliga.

I bloggens högerkant kan du rösta på bästa och värsta ljud, do it! Saknar du passande alternativ, skriv om ljudet som en kommentar (välj "Vilket är ditt älsklingsljud?" under Innehåll och kommentera ett av inläggen) eller skicka ett mail.

Allt annat är sig likt.

KSS på Twitter!

2010-05-01T18:59:00.007+02:00

Jag testar att koppla bloggen till Twitter. Det är ännu oklart om jag har lyckats, och ännu oklarare hur det kommer att funka sedan, om det blir till någon sorts nytta. I alla fall, jag postar ett inlägg här nu för att se om Twitter snappar upp det.

Här hittar du Twitter-sidan.

O-ow!

2010-05-01T17:36:00.005+02:00

Minns du ljudeffekten för inkommande Icq-meddelanden? Ett ljud jag hörde så otroligt många gånger under några år för att numera aldrig få höra det någonstans, utom när det har dykt upp i minnet. Det är ett positivt minne och definitivt ett ljud som idag kan sorteras under kategorin nostalgi. Nuförtiden kör jag Msn, ljudlöst. Och jag verkar höra till det utdöende Msn-släktet medan de flesta lever sina liv på ännu tystare Fejan.

En observation: När jag spelar upp klippet med Icq-ljudet reagerar katten som sover i fåtöljen. Lyfter på huvudet och tittar åt högtalarnas håll. Vad tänker hon att det kan vara?

För dig som missade Oljud Sthlm Live (eller inte kan få nog)

2010-05-01T16:54:00.003+02:00

Oljud Sthlm Live som ägde rum på Kulturhuset under förra helgens Kulturnatt Stockholm finns nu uppsummerad i videoform på nätet, kolla kolla!

Det blev en mycket lyckad kväll och live-konceptet tål att genomföras fler gånger utan att det blir en upprepning av den första omgången. Eftersom musiken består av ljudinspelningar som gjorts av stadens invånare tidigare under kvällen blir varje konsert högst unik.

Att skriva upp i almanackan!

2010-04-13T21:19:00.008+02:00

Nu händer det grejer:

Alldeles snart, den 24 april på Kulturhuset i Stockholm: Oljud Sthlm Live.

Och i början av sommaren, precis så att jag hinner med innan jag drar till Arvidsjaur: Volt-festivalen i Uppsala. Efter förra årets premiär har jag hoppats på att festivalen återkommer och det gör den, med inga mindre än både AGF och Aki Onda bland artisterna! På samma sätt som de gamla industribyggnaderna gör Norbergfestivalen till en mäktig upplevelse matchar det nya konserthuset i Uppsala den här festivalen på bästa tänkbara sätt. Det blir en bra inledning på sommaren.

Volt 2009

Arvidsjaur i sikte

2010-03-22T23:47:00.003+01:00

I början av juni åker jag till Arvidsjaur för att ägna mig helt och hållet åt ljuden, det är spikat nu.

Lista: Sammanträffanden

2010-03-21T14:41:00.004+01:00

Ljud som flutit ihop med musiken de senaste dagarna:

När strykjärnet blivit tillräckligt varmt hörs ett fint litet plongljud, precis på rätt ställe i musiken.

Mobilens alarm. Uppfattade först inte att det inte var en del i musiken. Alarmet som oftast är ett jobbigt ljud gjorde musiken lite mer spännande.

Scannern. Ljudet som kommer när den sätts igång, samma ljud som hörs när den scannar fast bara en kort snutt, blev en fin effekt i låten på Spotify.

Samklang

2010-03-17T21:13:00.003+01:00

Jag gillar när vanliga ljud råkar stämma överens med musik. En mopeds ilskna läte som blir vackert i just rätt takter av en låt, ett stolskrap, en gaffel som faller. Jag blir glad varje gång. Jag tycker att det har hänt särskilt ofta den senaste tiden, såna sammanträffanden. Som att vardagen vill bjuda på något extra, visa vad den kan, om den vill.

Artikeln igen

2010-03-15T22:55:00.002+01:00

Det är fortfarande möjligt att berätta för mig om stockholmsljud och bli en del i antologiartikeln om ljud och Stockholm*, men det brinner i knutarna!

* En antologi med olika perspektiv på "stockholmsliv". Samarbete mellan etnologiska avdelningen, Stockholms stadsmuseum och Nordiska museet.

Kulturnatt med oljud!

2010-03-15T22:28:00.005+01:00

Lördagen den 24 april är det Kulturnatt Stockholm och där ska Oljud Sthlm vara med, den här gången i en mer live-baserad form. Alla som vill får vara med och samla ljud i staden, ljudfynden ska senare samma kväll bli till fantastisk musik i en improviserad konsert. Artisterna som ska förvandla ljuden till musik är Noisebud, Håkan Lidbo och Yourhighness.

Håll utkik efter Oljud Sthlm Live, var med i ljudjakten och festa till stockholmsrytmer!

Nederländerna

2010-03-15T21:46:00.009+01:00

Jag var just i Nederländerna, på studieresa. Mer precist i den nordnederländska staden Groningen [Schrånningen]. I tio dagar var vi där och jag hann uppleva mycket, däribland ljud så klart. Ett urval:

De har en annan siren, utryckningsfordonen. Tre toner som bildar en glad melodi. Det är kanske inget fel med att den är glad, men lite konstigt är det. Mindre allvar i den liksom.

När vi lagt oss första kvällen på vandrarhemmet och just börjat somna väcktes vi av ett högt ljud i rummet. Det tog ett par sekunder innan jag kopplade att det var platt-tv:n på väggen som lät. Det var MTV på hög volym, 00.07, helt plötsligt. Jag som hade underslaf i våningsängen klev upp och började leta efter knappar på tv:n medan första låten slutade och nästa började, Single ladies, högt högt. Tryckte på alla knappar tv:n hade utan minsta förändring i ljud eller bild. Några fler klev upp och undersökte apparaten, nyvakna och förvirrade. Lite förtvivlade var vi nog också, kanske skulle det inte bli tyst. När hela Single ladies-videon visats drog Marie ut slumpvald kabel och det blev åter tyst. Jag fick kväva mina ofrivilliga skrattattacker i kudden när jag la mig igen, absurt var det. Single ladies fick en självklar plats på vår Groningen-Spottis-lista dagen därpå.

Språket. De har läten i språket som vi inte kunde härma, inte ens när jag förberett mig och samlat en del saliv fick jag till det gurglande rullande r:et. Fascinerande.

Cyklisterna. Har aldrig sett så många cyklister, men så är det ju asplatt också. Floder av cyklister i rusningstid, och många resten av tiden också, i jämförelse med hemma. Det tog ett par dagar innan det föll sig naturligt att se upp för dem och så är de tysta, lömska. Inte en enda hjälm såg vi på tio dagar.

Största möjliga tystnad - en prövning

2010-02-10T21:47:00.003+01:00

Nu övar jag mig i att ha det tyst. Inte ha musik eller radio på för att fylla ut hela tiden. Jag började nog på allvar idag, men har tänkt på det länge, att jag har lite svårt för tystnad. Lite musik har jag lyssnat på, medan jag lagade mat. Och ett gammalt sommarpratprogram, Rikard Wolff, ur SR-arkivet medan jag tog en lur på eftermiddagen för att ladda upp inför tentaplugg. Och radio på bussen... Det går kanske så där med tystnaden. Fast när det gäller bussen blir det ju inte tyst för att jag låter bli radion, då hör jag ju allt annat i stället. Man får välja, egenvalda ljud eller omgivningens. Jag tycker ändå att dagen började bra när jag inte slog på nåt ljud alls till frukost och det tyckte jag var skönt.

Anledningen till den här prövningen i att ha det lite tystare, åtminstone tidvis, är att jag föreställer mig att ljuden som jag ofta omger mig med kan skapa stress, även om jag tycker att det är bra ljud, intressanta radioprogram och fin musik. Det är nåt oroligt med att alltid ha nåt igång, tycker jag. Jag ska jobba på det här ett tag, se om det har nån särskild effekt. Det svåraste blir att somna utan ljud som sällskap, det tänker jag inte ens försöka med, än i alla fall. Vid läggdags letar jag fram ännu en sommarpratare som får hålla mig sällskap i väntan på sömnen.

Hear and now - fin film!

2010-02-02T23:18:00.003+01:00

Filmen som jag skrev skulle sändas i kväll på Svt var fantastiskt bra. Gripande, häftig och fin! Jag skulle kunna återberätta massor av detaljer ur olika scener (hur Sally lyssnade på musik med foten mot högtalaren, sov med en hand på spädbarnen för att vakna av vibrationerna om de började skrika, hur Paul utforskade bilens tutljud och besökte biltvätten två gånger på en dag för ljudupplevelsens skull, hur de upptäckte ljudet av lampknappen, stegen i snön, varandras röster...) Men det är mycket bättre att se själva filmen. Jag hoppas att den dyker upp på Svt Play. Här är ett kortare klipp, så länge.

Samtidigt som jag fick en inblick i Sallys och Pauls liv (som döva och som nykomlingar i ljudvärlden) fattade jag också hur van jag själv är vid ljud. Alla vi som hör har lärt oss att inte lyssna.