Bussrösten

Häromdagen åkte jag buss i ett område jag aldrig varit i förut. Det var lite spännande, och busshållplatserna som ropades ut hade roliga namn. Det bästa var Tussmötevägen. Eftersom alla namnen var nya för mina öron blev jag mer uppmärksam på hur dom uttalades av den inspelade damen. Jag började fundera på hur det går till när alla hållplatsnamn spelas in, är det samma kvinnoröst som läst in allihop?? Och blir det många omtagningar innan det sitter? Vissa namn kan vara knepiga. Dom måste också ha tagit ställning till vilket humör rösten ska utstråla innan inspelningsprojektet sattes igång. Jag tror dom bestämde sig för "neutral". Men om det inte blev helt bestämt kanske humöret varierar i olika områden, jag måste åka mera buss!

Maten tystar munnen, apparatrasslet och en myndig granne

Jag kan inte sova, tänkte att en nedladdad ljudbok kunde hjälpa men jag har ingen aning om vad den handlar om. Tänker bara på annat medan författaren pratar på. Jag kan lika gott ägna min vakenhet åt att sammanfatta veckans höjdpunkter bland örongodis.

1. Att köpa fika på Kafé Valand innebär att få höra kassaapparaten. Jag trodde det enda sättet att få höra ett sånt ljud nuförtiden skulle vara genom en film, men liksom allting annat på Valand tillhör också apparaten originalinredningen. Jag bara log när snälla farbrorn tog betalt, priset gick mig helt förbi.
2. Matro. Även denna punkt gäller Kafé Valand. När jag efter en stunds fikande insåg att det faktiskt var tyst, bortsett från dämpade samtal, blev jag glad. Ingen musik att ofrivilligt matas med. Efter två besök på kaféet är jag verkligen kär!
3. Det ringde på dörren, lördag eftermiddag. Pappan ovanför ville informera om kvällens artonårsfest, att det kanske kunde låta lite men bara fram till tolv. Efter några lindriga timmar med basvibrationer och duns i taket tog det slut, prick tolv. Punktligare fest har jag aldrig varit med om. Grattis grannen!
   

För övrigt har dom senaste dagarna som förkyld gräsänka i stort sett präglats av stillhet. Det var länge sen jag lyssnade på musik och min vana att höra på radio har jag visst tappat bort. Jag ser fram emot den dag då förkylningen gett sig och A kommer hem.

Gotlandsgatan klockan ett

Just som det skulle vara fest, då blev jag sjuk, och fick lämna kalaset alldeles för tidigt. Jag och syster E vandrade längs Gotlandsgatan, en ny promenad för oss båda. Här var det stilla, fast det låg precis intill allt annat. För nån timme sen kom det snö, då blir det särskilt stilla efteråt. Fast det blev nog mest blött, den sortens snöfall. Och E hade nya röda klackskor som inte är gjorda för vinter. Vid korsningen blev jag fast, där stod trafiksignalerna och väntade med röda ljus. Det var ju tomt, ingen som tryckte för grönt, och därför fick vi höra dom spela sådär. Jag kan nog inte, eller vill kanske inte beskriva hur det lät, ställ dig i en sån korsning en natt, om du inte redan har hört det. Kvällen i stan fick ett vackert slut trots febern som kommit smygande.