24 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 24 - En långväga hälsning

Ljudkalenderns sista lucka innehåller en julhälsning. Inte direkt från mig men via en avlägsen plats, osäkert vilken faktiskt.

Tack till dig som följt de lite oregelbundna luckuppdateringarna fram till idag!

En god natt och en god jul önskar… >> 

23 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 23 - En magisk överraskning på resan

Häromveckan var vi i Madrid. Vi hade inte mycket tid i stan eftersom vi skulle resa vidare för några dagar ute på landet redan andra dagen, men det bästa under Madridbesöket råkade vi på nästan omedelbart när vi gav oss ut på stan.

På kartan hade vi sett att vårt hotell låg alldeles vid den stora Retiro-parken och särskilt jag vill alltid titta på parker och botaniska trädgårdar om det finns såna på resmålet. Vi promenerade genom parken som var pampig med en stor damm och gott om folk som strövade omkring i det rosa eftermiddagsljuset. Efter en stund kom vi till en enorm växthusliknande byggnad och det hördes klanger inifrån. Vi blev förstås nyfikna och letade rätt på ingången.

Det var bara att gå in och där inne hördes klangerna ännu tydligare. Först fick jag syn på högtalare som snurrade i mitten av glashuset - eller Kristallpalatset som det heter - och sen en husvagn under högtalarna. Människor gick runt husvagnen och kikade in i fönstren där lampor i olika färger lyste. Vi började också kika in och det var en av de häftigaste konstinstallationerna jag har upplevt.

Verket heter The Puppet Maker och längst bak innanför husvagnens långsmala fönster låg självaste dockmakaren sovande inför oss besökares beskådan medan hennes många små marionettskapelser fyllde husvagnen med liv. I ett fönster satt en man vid ett skrivbord och skrev, i ett annat dansade en kvinna. Ett litet skepp på våldsamma vågor i det minsta fönstret och en operasångerska med pianist i luckan intill. Förutom musiken som fyllde hela kristallpalatset var de mekaniska lätena från dockornas rörelser en viktig effekt. Medan operasångerskan sjöng hördes ett dån som jag först trodde var en del i musiken men som i själva verket kom från ett flygplan som passerade ovanför oss. Jag kan inte tänka mig en bättre plats för konstverket som smälte samman med miljön alldeles perfekt.

Det är svårt att förmedla stämningen i text, kanske hjälper några bilder och filmklipp till. Bäst är förstås upplevelsen på plats, så det här är mitt tips till den som besöker Madrid senast 16 mars.


(Om videon inte skulle funka, kolla på videon som är länkad här under.)

Här finns en video där konstnärerna berättar om verket! >>

Ljudkalendern: Lucka 22 - Promenera med öppna öron

Inför varje julvistelse på landet (som är samma land där jag bodde tills jag flyttade hemifrån) brukar jag tänka att jag ska promenera mycket. Varje dag ska jag ta en ganska lång promenad på skogsvägen eller genom byn, tänker jag, och så blir det aldrig. Några promenader blir det, men inte alls på det där rutinsättet som jag sett framför mig.

I år tänker jag likadant, oj vad jag ska promenera. Och ljudinspelaren ska följa med. Vi får se hur det blir med det.

Till er som kommer ut på promenader kring jul (eller när som helst!) har jag en rekommendation som gör promenaden till en annorlunda upplevelse. Gå på ljudpromenad, en så kallad soundwalk. Vad är det då? Jo, det är en vanlig promenad, var som helst, men längs vägen är du särskilt uppmärksam på lätena omkring dig. 

De flesta ljuden i vår omgivning är vi vana vid och därför lyssnar vi inte till dem noga, de bara finns där. Därför finns det mycket att lägga märke till. Jag har gjort soundwalks både med små grupper och med en person åt gången. Det är ganska svårt och framförallt ovant att promenera tillsammans under stundtals tystnad. Att bara lyssna. Socialt sett är det nog enklare på egen hand, men kul både och! Tillsammans kan olika ljud upptäckas beroende på vem som lägger märke till vad.  

Dagens kalenderlucka innehåller en guide för att upptäcka ljuden under en promenad. Guiden är inspirerad av Hildegard Westerkamp som ljudpromenerade redan på 1970-talet, och jag gjorde den lilla flyern inför en ljudvisit i Skellefteå tidigare denna månad. Ta med den ut vetja!


22 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 21 - Närma sig julen

Så himla juligt kändes det inte när jag klev på bussen idag. Ingen snö i stan, inte ens lite frost. Under såna omständigheter krävs desto starkare mental inställning, det gäller att tänka jul för att närma sig rätt stämning.

Men redan när bussen passerade Gillingebanan började det glimra i dikeskanten (och blänka på asfalten - säkerhetsbältet hade jag klickat fast när jag hörde väglagsrapporteringen från chaufförens komradio före avresa). 

Jag gillar att ljudsätta situationer för att åstadkomma en viss stämning, och med senaste avsnittet av Lördagsmorgon i P2 i lurarna och det allt frostigare landskapet som for förbi i skymningen började nog julstämningen kännas lite ändå. Jag funderade på vad mer i musikväg som kunde frammana julen i sinnet och snart visste jag vilket soundtracket för nästa bussetapp, den sista halvtimmen på en mindre landsväg, skulle bli.

På Norrtälje busstation var marken vit! En kort knastrande promenad mellan buss och vänthall. Så snart jag kom på nästa buss letade jag fram Glasvegas jul-ep A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss) i mobilen. På något vis kändes den här skotska rockmelankolin alldeles rätt för det här tillfället. Det var något med att lämna storstan, musiken måste ljuda längs landsvägen, inte den upplysta motorvägen.

Med kolsvart skog utanför fönstret, värmen i bussen och sången om hur en enda snöflinga förändrar allt kom jag ganska så nära en känsla av jul innan det blev dags att kliva av.

20 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 20 - Nya toner till en sedan länge avslutad resa

Idag dök en länk upp i de sociala nätflödena till en liten film som finns att se på Filmarkivets hemsida. Med jordens nordligaste järnväg - en färd Narvik - Riksgränsen är titeln och filmen som gjordes 1911 visar storslagna utsikter från tåget.

Filmen saknar (av förklarliga skäl) autentiskt ljud - inget bullrande, stånkande, pysande, tuffande eller tutande hörs från tåget - men har fått ett musikaliskt ljudspår av stumfilmskompositören Matti Bye.

Jag tittar på filmen och tänker på stämningen som musiken skapar. Det blir just storslaget. Vidsträckta skogar passerar, dramatiska fjäll, tunnelöppningar slukar tåget som sedan möter nya mäktiga vyer vid nästa öppning. Visst är det fantastiska bilder, men det är musiken som liksom förlöser det fantastiska, som gör att jag känner bilderna.

Titta själv och föreställ dig filmen utan ljudspår (eller med ett helt annat ljudspår!) >>

Bild ur filmen, filmarkivet.se

19 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 19 - Songs from a cold place

När musik kombineras med fältinspelningar, eller fältinspelningar med musik, kan det låta som allra finast. Ett slags magisk verklighet kan uppstå, i bästa fall. En ny upptäckt inom denna genre (om man kan kalla det en genre) är Kate Carr, och närmare bestämt ett av hennes album som heter Songs from a cold place.
The nine delicate pieces archive the sounds from the bird cliffs of Grimsey Island, the desolate rocky moors of the Skagi peninsula, the frozen inlets of Skagafjörður and the tiny fishing town of Ólafsfjörður. The natural settings, the fauna and the elements are perfectly captured by Songs From A Cold Place, at times making my living room seem frigid, as if a gust of wind has vaulted through my walls. [Headphone Commute]
Lyssna här >>





18 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 18 - Sätt att lyssna

Amorf är en liten tankeväckande bok om lyssnande i olika former.
Ett spår, ytterligare ett. Musik, ljud och ord som både ledtrådar och villospår. Hur lyssnar vi? Varför? I essän "Amorf" undersöker Elias Hillström lyssnandets form och upplösning. Visklek, slump, kulturpolitik, kommers eller ny teknik? Vad är det som i slutändan avgör vad det är som vi får höra?
Boken är utgiven av förlaget Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder som en del i Fria serien 2013. Och nu har ni tur för under december månad bjuder förlaget på digitala utgåvor av samtliga titlar i serien!

Till Amorf och de andra böckerna >>

BONUS! Rasmus Fleischer skriver här om Amorf i en text om shufflelyssning, rekommenderas också! >>


17 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 17 - Funktionella stämningar

Vilka ljud som ackompanjerar olika sysslor i vardagen kan både vara viktigt och oviktigt, har jag märkt. Ibland kan jag koncentrera mig riktigt bra trots (eller tack vare) en stimmig miljö. Och ibland måste jag hitta precis rätt ljudstämning för att kunna ägna mig åt det jag har tänkt.

Jag har t ex svårt för att läsa morgontidningen hemma vid köksbordet samtidigt som de pratar på radion. Det blir för mycket ord och betydelser. Till tidningen behövs antingen tystnad eller något som håller sig i bakgrunden utan att stjäla min uppmärksamhet.

Det är väldigt snitsigt hur hjärnan kan använda ljud för att hålla koncentrationen - många trivs ju utmärkt med att jobba på ett kafé där det pratas och slamras runtomkring.

Nyligen upptäckte jag en sida som är skapad just för att ge rätt stämning till ett särskilt tillfälle. Vilken stämning som är rätt får man bestämma själv genom att mixa mellan en uppsättning nonstop-ljudkulisser. Jag kan läsa tidningen hemma vid vårt eget bord och dricka hembryggt kaffe till ett trivsamt kafésorl på precis lagom volym. Eller tända en sprakande och knäppande brasa till middagen. Eller somna till ett dovt åskväder.

Har du särskilda tillfällen som behöver ackompanjeras av särskilda sorters ljud? Vilken är den bästa kombon?

A Soft Murmur >>


16 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 16 - Var god dröj

Hur länge kan det vara tyst i luren utan att bli konstigt? Vilken typ av tystnad är ok?

Häromdagen läste jag en liten text i SvD om hur tystnad i telefonsamtal kan hanteras. Forskaren som texten berättar om har särskilt studerat de strategier CSN-handläggare använder för att de långa tysta pauserna i samtalen med låntagare inte ska kännas obekväma. Det finns även tydliga strategier för att avbryta de långa tystnaderna:
"Återgången till samtal börjar påfallande ofta med att handläggaren gör ett kort smackljud och en inandning och sedan hänvisar till den skärminformation som hen har framför sig: Ja just det! Här står det att ..."
Intressant! Jag ska försöka vara observant vid nästa myndighetskontakt.

Språkspalten: Strategierna för att undvika en obekväm tystnad >>


15 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 15 - En förklaring till luckan bland luckorna

Jag anade att det skulle bli knepigt med kalendern under dagarna i Madrid och på landet en bit därifrån, och så blev det. En större lucka bland luckorna.

Som kompensation kommer här en livlig inspelning från en av våra promenader i Madrid. Det är en minst sagt tät ljudbild från stora Plaza Mayor. Vrid upp volymen (lagom) och se hur många ljud du kan identifiera i vimlet >>

Det blev förresten en kontrastrik vistelse i Spanien. Efter Madrid åkte vi ut på landet till en liten by där det skulle bli fest. Där kring byn blåste det friskt, tyvärr för mycket för att kunna fånga något bra med mikrofonen.

Lördag i Santo Tomé



10 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 10 - Staten väljer sina favoriter

För några veckor sen gjorde jag några ljudfynd på Stadsmissionens butik i Liljeholmen. På bordet med julsaker hittade jag först ett litet fint tumpiano och sen en liten mörkgrön och ganska tung klocka som verkade vara tillverkad i järn. Jag såg på papperslappen med text som hängde från klockan att det var en japansk sak. Och förmodligen inte alls något slags julpynt.

När jag kom hem med mina fynd satte jag mig genast och började googla för att se vad det var för liten klocka jag hade köpt. Genom sökträffarna och även några svar från japankunniga facebookvänner fick jag veta att det var en klocka som ska spela i vinden om sommaren och skapa en svalkande stämning med sitt klara, höga plingljud. Den har ett starkt ljud, nästan skärande, och tonen ändras beroende på hur jag låter klockan pendla. Katten Sonja blev förstås förtjust. Ju gällare desto bättre tycker hon, och tassen var snabbt framme och lappade till klockan.

Den här vindklockan, kallad furin, finns i massor av utföranden, upptäckte jag vid googlingen. Uggleformade järnklockor verkar t.ex. ganska vanligt. Jag ville hitta någon intressant artikel om vindklockor som jag kunde länka till i en kalenderlucka och fann en wikipediaartikel, inte bara om klockorna men om hundra olika ljudfenomen i Japan som listats som särskild värdefulla att uppmärksamma.

Ljuden - 100 Soundscapes of Japan - har valts av Ministry of the Environment och ska funka som ett slags 'lokala symboler' och, hör på det här: '... promote the rediscovery of the sounds of everyday life'. Fint va? På listan finns alla möjliga ljud, många av naturkaraktär: grodsång, fågelområden, forsar, svanar, men även miljöer där folklivet tycks utgöra en viktig ingrediens i ljudbilden. Och mekaniska ljud: ett ånglok, en färja, ett väveri...

Det står att listan uppstod ur arbetet med att komma tillrätta med ljudföroreningar. Men resultatet - en sorts guide till betydelsefulla akustiska landmärken - framstår som något annat än instrumentell oljudsbekämpning. Listans existens överensstämmer på något vis med min egen föreställning om Japan, närmare bestämt föreställningen om att även ogreppbara aspekter av samhället, de sinnliga dimensionerna, har ett stort värde och ges utrymme tillsammans med det materiella. När jag och A under nästa år ska tillbringa ett tag i Japan ska jag se till att ha en printad version av 100 Soundscapes of Japan nära tillhands, som en ljudens resguidebok.

Här kan du läsa mer om hur listan har kommit till (antal nominerade ljud m.m.) och förstås hela långa listan >>

Överst mina fynd från Stadsmissionen, under några av de
många ljuden på 100 Soundscapes of Japan.

9 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 9 - Haveri

Senaste veckan har jag haft lite otur med transportmedlen. Hemresan från Skellefteå försenades tre timmar efter att någon i besättningen råkade utlösa räddningsrutchkanan på det flygplan som vi väntade på att få stiga ombord på. Nästa oturstillfälle blev igår när katten skulle bussas ut på landet över jul. En kort stund efter att bussen lämnat Östra station började det låta konstigt och skaka under oss. Det blev fort värre och värre och en eller ett par stycken passagerare gick fram för att uppmärksamma chauffören om oväsendet.

Slamret lät ganska oroväckande. Hur farligt är det att åka med en buss som låter så här illa? funderade jag. De flesta ombord klev av för att hoppa på nästa buss men vi som måste ta oss vidare längre än till Rimbo fick sitta kvar i väntan på någon lösning. Till slut orkade inte bussen en meter till och blev stående i mörkret intill motorvägskanten. Efter några bussbyten kom vi fram, bara en halvtimme sena. Tur i oturen, särskilt för katten som var missnöjd redan när hon uppgivet och klagande vandrade in i transportburen hemma i hallen.

Ofta är det ljudet som får en att ana oråd. Att något inte låter som det brukar. Ibland är det lukten - luktar det inte lite bränd elektronik här? - men oftast ljudet. Dels är det ju bra eftersom felet förhoppningsvis upptäcks i tid, dels är det imponerande hur väl vi känner till saker utifrån deras läten. Så länge de funkar är ljuden som osynliga, men så fort något havererar det minsta - ska det surra så här?? - hajar vi till.

I morgon har vi tvättid i tvättstugan. Det är en typisk plats för haverier, och inte sällan uppdagas de genom ett gällt varnande pipljud från en stackars överhettad maskin full med halvt tvättad tvätt.




Ljudkalendern: Lucka 8 - Tyst tisdag

Lägenheten är inte sig själv idag. Vi har nämligen lämnat katten Sonja på landet där hon ska bo över jul och nu är det som om jag hörde hennes olika läten överallt här hemma fast jag vet att hon är upptagen med något spännande på ferieorten långt från stan. Redan när jag stängde hissdörren och gick mot lägenheten hörde jag i mitt huvud hur hon jamade där inne i hallen. Nej, just det, hon är ju inte hemma! Jag klev in i hallen och i huvudet hördes dunsen när hon hoppar ner från sin viloplats för att komma och hälsa. Under de första minuterna tillbaka här hemma blir jag lurad av min hjärna om och om igen. Katten bor visst lika mycket i huvudet som i lägenheten.

En särskilt tyst tisdag som idag passar därför temat tystnad bra för kalendern. Det blir ett avsnitt av podcasten Vi-podden där prästen Rebecka Tudor och terapeuten och författaren Per Naroskin vrider och vänder på tystnaden. Vad händer om man är tyst väldigt, väldigt länge? Och hur kommer det sig att det är mer högstatus att tiga än att tala? 

Lyssna >>


8 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 7 - Grøtete Vokal

Lucka sju innehåller en youtube-favorit i kategorin musikhumor. Jag hänger inte med särskilt väl i den nyaste musiken men tillräckligt för att ha svårt att sluta fnissa åt den här gestaltningen av soundet som präglat senaste årens pop. Ju grötigare vokal desto hippare >>


6 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 6 - Kollektiva meddelanden

Sjätte luckan innehåller ett ljudfenomen som jag länge har tänkt skriva något om. Jag tror det var förra året jag råkade på ett blogginlägg som i förbifarten nämnde företeelsen som jag blev väldigt nyfiken på och började googla mig till mer info om. I Japan spelas en särskild melodi, Yuyake Koyake (Sunrise Sunset), i offentliga högtalare runtom i landet klockan fem på eftermiddagen. Melodin signalerar att det är dags att gå hem, främst för skolbarnens del om jag har förstått det rätt. Melodin komponerades för ungefär 80 år sedan av Nakamura Uko, läser jag. Och i hans födelsestad fanns busshållplatsen Yuyake Koyake.

Det finns en hel del videodokumentationer av det här på nätet, här är en där melodin hörs tydligt >>

När jag upptäckte fenomenet började jag fundera på vilka andra kollektiva ljudfenomen som finns. Ljud som inkluderar alla (hörande, i alla fall) på platsen och som bär på ett särskilt kollektivt budskap. Böneutrop var ett fenomen som dök upp i huvudet. Det var en häftig upplevelse under besöket i Marrakech för några år sen, att för första gången höra de många utropen ljuda och liksom spela tillsammans med sina individuella klanger och tempon från olika håll i staden. 

Vad finns det för kollektiva ljudmeddelanden i Sverige? Glassbilen, tänker jag genast. Och Hesa Fredrik (läs ett tidigare inlägg här >>). De här signalerna skiftar betydelse över tid, dels i relation till min egen ålder - glassbilens melodi väckte betydligt starkare reaktioner i mig som liten än nu för tiden - och dels beroende på samhället i olika tidsperioder. Hesa Fredriks klang har varit färgad av olika grader av allvar i olika tider. Vad betyder Yuyake Koyake för en vuxen japan tro? Det vill jag ta reda på under den kommande vistelsen i landet om ett tag!

Kommer du på fler kollektiva ljudfenomen? Skriv gärna en kommentar!

(Bild: https://www.youtube.com/watch?v=eBcWL4VRnv8)

5 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 5 - En kommersiell knackning genom fängelseväggen

Nu blir det ett radiotips! Under hösten har Musikmagasinet i P2 sänt en fantastisk serie om relationen mellan kropp och musik, producerad av Birgitta Tollan. Varje avsnitt har ett tema, t.ex. musikens betydelse vid sjukdom och smärta, tävling eller för kirurgens arbetskoncentration.

I seriens första avsnitt hörs bl.a. journalisten Martin Schibbye som berättar om hur det kändes att få tillgång till sin egen musiksamling hemifrån under tiden som fängslad i Etiopien. Och vilken gammal reklamjingelrytm han knackade mot väggen för att få kontakt med kollegan Johan i cellen intill.

Kropp och musik >>

Ljudkalendern: Lucka 4 - Sök bland arbetets läten

Jag blir emellanåt tipsad om alla möjliga ljudrelaterade projekt och företeelser, vilket är väldigt roligt. Flera av dessa tips stoppar jag in i denna ljudkalender. För ett tag sen kom ett tips om en häftig hemsida: Work With Sounds. Sidan och projektet är ett samarbete mellan sex europeiska museer (bl.a. Arbetets museum i Norrköping) och samlar ljudinspelningar från olika arbetsområden. Här t.ex. startljuden från en Macintosh, årgång 1989 >>

Ett heltidsarbete i sig att botanisera bland de många kategorierna, sätt igång! Work With Sounds >>

Själv har jag förresten länge haft en idé om att fånga ljuden på min pappas arbetsplats, ett tryckeri med härliga rytmiska maskinljud. Än har det inte blivit av, men dokumentationen står kvar på önskelistan.

Foto: http://www.workwithsounds.eu

3 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 3 - Ljud och ofrivillig väntan

Tredje luckan är en överraskning även för mig. Det blir en lägesbeskrivning. Idag har jag flugit från Stockholm till Skellefteå i ottan för att berätta om mina ljudprojekt och göra en soundwalk. Jag tror det har gått ganska bra och det kändes skönt att sätta sig på flygbussen mot returflyget på eftermiddagen. Slumrade nog till en kort stund på bussen. Väntat, efter ytterst lite sömn föregående natt.

Men när vi resenärer sitter vid gaten och väntar på att bli ombordsläppta dröjer det. Ett ospecificerat tekniskt fel ropas ut i högtalaren. En stund senare avslöjas att någon i besättningen på vårt plan har råkat putta ut räddningsrutchkanan och planet får inte användas.

Tre timmar har vi att fördriva på denna lilla flygplats. Vi får matkuponger och många ställer sig omedelbart i kö för att lösa in dem. Själv hoppas jag på fri wi-fi, och det finns. Så nu sitter jag i den nästan folktomma hallen med bagageband en bit bort från den sorliga avgångshallen. I den här stillsamma hallen råder en minst sagt avkopplande ambientstämning. Nerför en vägg av stenblock porlar vatten. Några andra resenärer som också valt bort sorlet pratar i andra änden av rummet, de är från Japan tror jag, men kan lite svenska. Nu pratar de på engelska, men jag hör inte vad som sägs. Själv har jag parkerat mig på en röd soffa i ett hörn med datorn som spelar en låt av Chihei Hatakeyama och Hakobune (den här >>). Den passar fint till det porlande vattnet och de enstaka rösterna. 

Har lyckats skräddarsy en ganska behaglig miljö att fördriva de ofrivilliga timmarna i. Nu gäller bara att jag inte hamnar intill samma pratkvarnar på flyget som i morse. Jag har sett (och framförallt hört!) att de ska med samma flyg som jag tillbaka. Den välbehövliga tupplur jag hade hoppats på under morgonresan uteblev och jag satt i stället med hopknycklade näsdukar i öronen och i en högst oergonomisk ställning med huvudet tätt mot fönstret för att försöka släcka ut de intensiva och oupphörliga rösterna med hjälp av flygplanets dån. Det gick så där.


2 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 2 - Luftens osynliga musik

Ibland kommer jag att tänka på hur mycket som pågår i luften, sånt som inte syns men är ständigt närvarande. Oftast tänker jag inte på det, men när jag gör det känns det lite läskigt. Alla trådlösa nätverk, mobiltelefoner som söker täckning hela tiden osv.

Det har varit olika osynliga saker i luften som fått särskilt mycket uppmärksamhet och varit särskilt läskiga i olika perioder. När jag var liten och vår familj skaffade mikrovågsugn lärde vi oss genast alla livsviktiga regler: det är livsfarligt att stå närmare mikron än en meter, stoppa inte in någon sorts metall i mikron, inte ägg och inte heller ingenting, då är det kört. Så småningom kom mobiltelefonerna och de fick man inte prata i utan att veva ner bilfönstret lite först.

Nu för tiden törs jag knappt tänka på hur mycket som rör sig i luften, blir det aldrig fullt? (I våra huvuden åtminstone...)  Men ibland kan det vara fascinerande och roligt också. Vetenskapsjournalisten Frank Swain modifierade sin hörapparat tillsammans med en ljudkonstnär och fick uppleva ljuden av trådlösa nätverk >>

Ganska vackert va?