29 april 2009

Brasa

Pass på, imorgon är ett av de få tillfällen (kanske det enda) som man kan lyssna till en riktigt stor brasa. Vad vore väl en brasa utan knastret och dånet? Fortfarande varm men inte detsamma...

Försök

Just som jag öppnat fönstret på glänt och ställt dit inspelaren för att fånga den klara fågelsången som plötsligt dykt upp utanför så avtog den. Istället började det komma bilar och grannens basbuller dånade genom väggen. Kanske jag skulle göra ett försök att kliva upp vid den tidiga tiden om morgonen då fåglarna sjunger som allra mest, bilarna fortfarande står parkerade i sina garage och grannen snusar i sin säng.

Tills dess >>

22 april 2009

Högst vinner

Nu skriver jag till riktigt hög musik. Nån granne spelar så högt, det bullrar i luften, i en monoton rytm. Det brukar vara så här ibland och jag brukar försöka att inte bli irriterad, tänka att den som spelar nog inte vet hur det låter inne hos mig. En metod som jag har börjat använda är att liksom reducera basbullret genom att själv spela musik så högt att jag inte hör det där andra. Men det gör väl inte saken bättre, det blir väl bara värre, kan man tänka om det. Ja, det blir en ond cirkel. Tänk om alla skulle göra så. Hela huset skulle bullra. Men jag ser den här metoden som ett tillfälle att lära mig att ha högre volym också (se tidigare inlägg). Jag har ju oftast så lågt. Så nu hör jag nästan ingenting från grannen samtidigt som jag tränar upp min volym(o)känslighet. På en av högtalarna ligger en humla som är död, men det var den redan när jag kom hem häromdagen.

15 april 2009

En sorts buller

Det är ofta jobbigt när det kurrar och bullrar i magen. Och bullrar inte ens egen mage lite högre än normalmagar? Nej, så är det ju förstås inte men det kan kännas så när det bullrar som allra mest. Jag har många minnen av det här genom åren. Ett sammanhang som jag minns som ett av de mest plågsamma (inte som i värk, men i pinsamhetsväg) var under mina studier i filmvetenskap. Vi såg en massa film, det var ju kul, men under alla dessa timmar i biosalongen hann man ju bli hungrig. När filmen var som mest tyst, då bullrade min mage högst. Jag kunde knappt tänka på filmen längre, bara på magen, att den snart skulle bullra igen. Och jag hoppades att jag kunde tajma bullret med nästa högljudda scen i filmen, men det var inte så himla lätt.

Det är märkligt med magbuller, varför är det så pinsamt? Det är ju inte som att släppa sig. Att släppa sig spelar i en helt annan liga, som det heter. När man hör en mage i närheten bullra känner sig magägaren i nästan alla fall tvungen att skratta lite för att liksom markera att "ja, det där lät ju lite konstigt, tycker jag med" och "oj, jag är ganska hungrig!". Det är väl ingen som tvekar om vad magbuller betyder, men ändå måste det kommenteras (främst av den som bullrar) och nästan ursäktas. Jag har lärt mig i etnologin att det var fritt fram att spotta hur som helst förr, och sen blev det inte ok längre. Hur är det med magbuller ur ett kulturperspektiv, har det alltid varit pinigt?

Nåt att lyssna på

Som du säkert har sett finns det inget att lyssna på i min blogg, bara text text text, gud vad tråkigt kanske du tänker emellanåt. Då kan man gå hit till Ljudbild och lyssna på fina ljud direkt från vardagen. Det är tur att det finns andra som tagit tag i att lägga upp ljud, för här blir det bara text, nu och framöver.

Älsklingsljud: läsarlista #2

Nu har tiden blivit mogen för nästa lista med älsklingsljud - ljud som kommit in från bloggens besökare. Liksom förra gången är det en fantastisk blandning att känna igen sig eller att upptäcka nya ljud i.

Varsågoda, här kommer Älsklingsljud #2:

hästar som äter hö. Det är tugg, prassel, frust och hovar som dras i sågspån. De låter så nöjda, det låter gott och man vill bara sitta där i spånet med hästhuvudet intill och lyssna, bara vara sådär nöjd själv.

Mitt älsklingsljud är när man råkar väcka en djupt sovande katt och den sömnigt börjar spinna direkt.

Mitt älsklingsljud är lastbilar på långt avstånd. Hur ska jag förklara. Jag menar ganska långt avstånd. Man ska inte alls höra hur de brummar, backar och tutar och sånt där utan mer monotont på långt håll.

Hårtorkar konstigt nog. Rationellt nog är det värsta jag vet ljudet av en dammsugare. Den ena suger ut luft den andra blåser ut. Måste ha något med det att göra.”

Ett favoritljud som jag har är när man är på väg upp för backen i skidliften och fästet till linan på liften passerar genom hjulen som håller liften på plats.. Dddunk ddunk.
Ett annat favoritljud är ljudet av varmt vatten som hälls upp till en kopp te.

Jeg elsker oppstartslyden til min gamle game boy. P-ling. Det er nok ikke bare den deilige lo-fi lowbit lyden men også forventningene til at et deilig spill skal spilles. Minner meg om at det snart er på tide med en hifi fest...

Och så ett ljud från kategorin mat, som jag också tycker ska få vara med här...

Jag tycker om att vispa grädde. Det låter mysigt. Ljudet ändras ju tjockare och fluffigare grädden blir.

Tack för alla ljuden! Och fortsätt att skriva! Om det skulle vara så att du har skrivit om ett ljud men det saknas i den här listan (eller lista #1), säg till så lägger jag till det, bums!

14 april 2009

Bäst i test

Om min favorit, kajan, kan man läsa följande:

"Ofta pratar fåglarna lågmält i munnen på varandra när de sitter på en skorsten och vänslas. Ett kacklande läte hörs från flockarna som sover tillsammans, innan de kommer till ro." (Läs vidare här.)

Jag kan lägga till ett ljud som jag gillar hos kajan. Eller, det är inte specifikt för just kajan, men för den och de andra "skurkfåglarna" (se föregående inlägg för def.). När kajan eller någon av de andra - kråka och skata till exempel - landar kan det låta fint, ett nätt ljud från de hårda fågelklorna som greppar tag om en tegelpanna eller skrapar lätt mot asfalten. Jag är lyckligt lottad med ett tegeltak i höjd med hallfönstret så jag kan se och höra dem landa och spatsera där uppe medan jag avvaktar med att lämna sängen om morgonen.

En fågelhelg i april (även kallad påsk)

Påsken firade jag på landet. Helgen kom att präglas av fåglar på flera sätt. Utomhus - vintertystnaden är bortblåst och ersatt av konstant kvitter (jag vet, de är tysta vissa tider på dygnet, men helhetsintrycket efter helgen är konstant kvitter, liksom solskenet, gasen i botten). Påskrelaterat i form av ägg och fjädrar (men för min del får det hellre vara verkliga fåglar som kvittrar i buskarna). Och på tv i naturprogrammets fågelspecial.

Jag är rätt dålig på fåglar, känner nästan bara igen de lättaste; kråka, skata, korp och kaja (den kategori som A kallar för Skurkfåglarna), domherre, hackspett, mås och svan såklart. De där som det inte är någon tvekan om. Mesar och rovfåglar däremot, där blir det rörigare. Är det en vråk eller hök? Blåmes eller... minns inte ens namnet. Lika dålig är jag när det gäller att identifiera dem med hjälp av ljud. Men denna okunskap betyder inte att jag inte uppskattar dem, tvärtom! Jag skulle gissa att jag ligger en bra bit över medel i frågan om att uppskatta fåglar. Jag tycker mycket om att iaktta dem och att lyssna på melodierna och rytmerna, oavsett vilken art de tillhör. Jag kan påstå att jag är riktigt förtjust i fåglar, faktiskt. Favoriten är kajan, den bästa fågeln.

Vi satt i påskaftonssolen med varsitt glas öl och observerade, räknade antal utrop i vilken-det-nu-var:s entoniga sång. Fågeln i fråga var inte konsekvent, utan ropade liksom lite på måfå kunde det verka som. Men starkt och ihärdigt. (Det ihärdiga skulle eventuellt kunna jämföras med tokig farbror håller monolog i kollektivtrafiken. Om man vill jämföra). Det är fascinerande hur så starka ljud kan komma från så små kroppar. Inte den lungstarkaste operasångaren kan nog komma i närheten, om man tänker proportionellt.

På mornarna hörde jag någon picka på huset, på väggen eller om det var taket. Det fanns visst något gott där. En stupränna serverad med fågelfrukost.

Trots en pedagogisk genomgång av Våra vanligaste fåglar i naturprogrammet har jag inte lärt mig. Jag koncentrerade mig och försökte hjälpa minnet på traven - den där ser ut som en bandit och den där har haklapp. Men nä, i slutet av programmet hade jag redan rört till det igen. Jag kanske ska nöja mig med att uppskatta dem i all sin anonymitet. Det kan jag också.

Den bästa fågeln. (Bilden kommer härifrån.)

10 april 2009

Rättelse angående fågelkvittret

Jag tycker om fågelkvitter, om någon skulle ha läst det motsatta någonstans.