8 maj 2015

Audiogram 2

Tänkte att jag ska uppdatera om det här med öronen; locket, tjutet, yrseln.

Efter några snurriga dagar med både sämre och känsligare hörsel (se förra inlägget) kom jag till en öronspecialist. Eller tre personer, närmare bestämt, engagerade sig i min hörsel. Det blev stämgafflar med olika toner mot skallen (och det har jag ju varit med om förut >>), en hemskt tjutande sugapparat som på egen hand borde orsaka hörselnedsättning och tinnitus, och audiogram - dvs jag fick sitta i ett ljudisolerat bås och trycka på en knapp för varje signal jag kunde uppfatta i lurarna (inte så lätt när vissa signaler lika gärna kunde vara tinnitustjutet i öronen eller mina egna dova hjärtslag.)

Det var svårt att säga vad det var för fel. Något sämre hörsel på ena örat. Trycket och yrseln skulle kunna vara tecken på en viss öronsjukdom, men omöjligt att slå fast vid första besöket. Jag fick komma tillbaka en vecka senare för ett nytt audiogram. Dagarna mellan besöken höll jag mig undan starka ljud så gott det gick, använde öronproppar för att slippa de ljud som vibrerade som värst mot trumhinnorna, det kunde vara både trafik och tv-program. Dessutom oroade jag mig för att yrseln plötsligt skulle komma tillbaka, vid ett tillfälle gjorde den det. Men till audiogramtest nummer två hade trycket och yrseln avtagit och bara tjutet var kvar. Nog så irriterande, särskilt när det är tyst omkring mig.

Läkaren konstaterade att jag är ett komplicerat fall. Det går ännu inte att veta vad det rör sig om, men jag gick från sjukhuset med gott humör för hörseln visade sig vara helt bra igen, ja till och med 'övernaturligt bra' på de högsta frekvenserna. Men det visste jag redan.

Mamma undrade hur det hade gått och jag berättade om min övernaturliga hörsel. Så har det visst alltid varit, enligt henne. Inga höga volymer ville jag höra som liten - sänk! Det stämmer fortfarande, jag skruvar väldigt sällan upp musik på riktigt hög volym, och kanske är det helt enkelt för att mina öron uppfattar ljuden så bra redan på lägre nivåer. Men det handlar också om att jag inte är så bekväm med att bre ut mig så att andra, kanske mot sin vilja, måste lyssna på min musik.

Nu får jag se vad som händer, om tjutet avtar. Prognosen är god eftersom hörseln är bra i övrigt, menar läkaren. Kanske hjälper det att åka till Japan, lyssna till och spela in en massa nya röster och andra ljud? Det ska jag hur som helst göra alldeles snart.


Audiogram 1 och 2. Längst till höger i undre bilden
syns min övernaturliga förmåga.

27 april 2015

Bomull uti örat

Det har visst blivit ett väl långt blogguppehåll (anade att adventskalenderprojektet skulle utmynna i bloggutmattning!) och när jag nu är tillbaka hör jag dåligt. Det piper, bland annat.

Det började igår, söndag eftermiddag, plötsligt. Kom hem efter solig långpromenad runt Södermalm och la märke till att det var nåt med hörseln. Det kändes både som lock och som att öronen (ja, båda!) var extra känsliga för ljud. Varje ljud - min egen röst, filmen vi tittade på, skåpluckor, allt som gav läten ifrån sig - liksom dunkade till mot trumhinnorna. Akustisk utmattning, tänkte jag under kvällen och under några vakna timmar i natt. Jag har suttit rätt mycket med musikpyssel och lurar på senaste tiden. Och jag hade bara en öronpropp i den trånga lilla konsertlokalen i lördags. Och så långpromenaden, fyra timmar med utomhusstockholmsljud och oavbrutna samtal längs vägen. Hade det blivit för mycket för öronen?

Jag vet inte vad det rör sig om. Det blev inte bättre av en natts sömn. Tvärtom, vid frukostbordet kom en yrsel dessutom. Minsta lilla jag vred på huvudet och flyttade blicken svajade allt till. Började googla kristallsjukan som jag har hört talas om (även tristare kallad lägesyrsel). Kanske är det den. Jag har nog övergett tanken om akustisk utmattning (även om det kan hända om öronen får nog). Yrseln har gett med sig någorlunda nu på eftermiddagen, men lockkänslan och vibrationerna mot trumhinnorna fortsätter. Har undvikit ljud hela dagen, utom en stund när balkongdörren stod på glänt men då dundrade det obekvämt i öronen när brommaflyget passerade ovanför huset. Knäckemackorna vid frukost var också i högljuddaste laget.

Det är obehagligt alltihop, och en påminnelse om vad friska öron betyder. Känner mig rätt krasslig, men det är bara öronen som krånglar. Det är ovant att ha fel på just hörseln. Lite tjut efter en konsertkväll har jag upplevt många gånger men det har alltid blivit bra rätt snabbt. Nu får vi se. Särskilt bekymrande är den här plötsliga och mystiska åkomman för att jag ska sitta på ett flyg i många timmar om några veckor. En gång i barndomen fick jag och mamma sätta oss på en buss i stället för flyg mellan Stockholm och Malmö på väg till Paris på grund av öroninflammation. Men den lösningen är inte aktuell inför den här resan.

24 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 24 - En långväga hälsning

Ljudkalenderns sista lucka innehåller en julhälsning. Inte direkt från mig men via en avlägsen plats, osäkert vilken faktiskt.

Tack till dig som följt de lite oregelbundna luckuppdateringarna fram till idag!

En god natt och en god jul önskar… >> 

23 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 23 - En magisk överraskning på resan

Häromveckan var vi i Madrid. Vi hade inte mycket tid i stan eftersom vi skulle resa vidare för några dagar ute på landet redan andra dagen, men det bästa under Madridbesöket råkade vi på nästan omedelbart när vi gav oss ut på stan.

På kartan hade vi sett att vårt hotell låg alldeles vid den stora Retiro-parken och särskilt jag vill alltid titta på parker och botaniska trädgårdar om det finns såna på resmålet. Vi promenerade genom parken som var pampig med en stor damm och gott om folk som strövade omkring i det rosa eftermiddagsljuset. Efter en stund kom vi till en enorm växthusliknande byggnad och det hördes klanger inifrån. Vi blev förstås nyfikna och letade rätt på ingången.

Det var bara att gå in och där inne hördes klangerna ännu tydligare. Först fick jag syn på högtalare som snurrade i mitten av glashuset - eller Kristallpalatset som det heter - och sen en husvagn under högtalarna. Människor gick runt husvagnen och kikade in i fönstren där lampor i olika färger lyste. Vi började också kika in och det var en av de häftigaste konstinstallationerna jag har upplevt.

Verket heter The Puppet Maker och längst bak innanför husvagnens långsmala fönster låg självaste dockmakaren sovande inför oss besökares beskådan medan hennes många små marionettskapelser fyllde husvagnen med liv. I ett fönster satt en man vid ett skrivbord och skrev, i ett annat dansade en kvinna. Ett litet skepp på våldsamma vågor i det minsta fönstret och en operasångerska med pianist i luckan intill. Förutom musiken som fyllde hela kristallpalatset var de mekaniska lätena från dockornas rörelser en viktig effekt. Medan operasångerskan sjöng hördes ett dån som jag först trodde var en del i musiken men som i själva verket kom från ett flygplan som passerade ovanför oss. Jag kan inte tänka mig en bättre plats för konstverket som smälte samman med miljön alldeles perfekt.

Det är svårt att förmedla stämningen i text, kanske hjälper några bilder och filmklipp till. Bäst är förstås upplevelsen på plats, så det här är mitt tips till den som besöker Madrid senast 16 mars.


video
(Om videon inte skulle funka, kolla på videon som är länkad här under.)

Här finns en video där konstnärerna berättar om verket! >>

Ljudkalendern: Lucka 22 - Promenera med öppna öron

Inför varje julvistelse på landet (som är samma land där jag bodde tills jag flyttade hemifrån) brukar jag tänka att jag ska promenera mycket. Varje dag ska jag ta en ganska lång promenad på skogsvägen eller genom byn, tänker jag, och så blir det aldrig. Några promenader blir det, men inte alls på det där rutinsättet som jag sett framför mig.

I år tänker jag likadant, oj vad jag ska promenera. Och ljudinspelaren ska följa med. Vi får se hur det blir med det.

Till er som kommer ut på promenader kring jul (eller när som helst!) har jag en rekommendation som gör promenaden till en annorlunda upplevelse. Gå på ljudpromenad, en så kallad soundwalk. Vad är det då? Jo, det är en vanlig promenad, var som helst, men längs vägen är du särskilt uppmärksam på lätena omkring dig. 

De flesta ljuden i vår omgivning är vi vana vid och därför lyssnar vi inte till dem noga, de bara finns där. Därför finns det mycket att lägga märke till. Jag har gjort soundwalks både med små grupper och med en person åt gången. Det är ganska svårt och framförallt ovant att promenera tillsammans under stundtals tystnad. Att bara lyssna. Socialt sett är det nog enklare på egen hand, men kul både och! Tillsammans kan olika ljud upptäckas beroende på vem som lägger märke till vad.  

Dagens kalenderlucka innehåller en guide för att upptäcka ljuden under en promenad. Guiden är inspirerad av Hildegard Westerkamp som ljudpromenerade redan på 1970-talet, och jag gjorde den lilla flyern inför en ljudvisit i Skellefteå tidigare denna månad. Ta med den ut vetja!


22 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 21 - Närma sig julen

Så himla juligt kändes det inte när jag klev på bussen idag. Ingen snö i stan, inte ens lite frost. Under såna omständigheter krävs desto starkare mental inställning, det gäller att tänka jul för att närma sig rätt stämning.

Men redan när bussen passerade Gillingebanan började det glimra i dikeskanten (och blänka på asfalten - säkerhetsbältet hade jag klickat fast när jag hörde väglagsrapporteringen från chaufförens komradio före avresa). 

Jag gillar att ljudsätta situationer för att åstadkomma en viss stämning, och med senaste avsnittet av Lördagsmorgon i P2 i lurarna och det allt frostigare landskapet som for förbi i skymningen började nog julstämningen kännas lite ändå. Jag funderade på vad mer i musikväg som kunde frammana julen i sinnet och snart visste jag vilket soundtracket för nästa bussetapp, den sista halvtimmen på en mindre landsväg, skulle bli.

På Norrtälje busstation var marken vit! En kort knastrande promenad mellan buss och vänthall. Så snart jag kom på nästa buss letade jag fram Glasvegas jul-ep A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss) i mobilen. På något vis kändes den här skotska rockmelankolin alldeles rätt för det här tillfället. Det var något med att lämna storstan, musiken måste ljuda längs landsvägen, inte den upplysta motorvägen.

Med kolsvart skog utanför fönstret, värmen i bussen och sången om hur en enda snöflinga förändrar allt kom jag ganska så nära en känsla av jul innan det blev dags att kliva av.

20 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 20 - Nya toner till en sedan länge avslutad resa

Idag dök en länk upp i de sociala nätflödena till en liten film som finns att se på Filmarkivets hemsida. Med jordens nordligaste järnväg - en färd Narvik - Riksgränsen är titeln och filmen som gjordes 1911 visar storslagna utsikter från tåget.

Filmen saknar (av förklarliga skäl) autentiskt ljud - inget bullrande, stånkande, pysande, tuffande eller tutande hörs från tåget - men har fått ett musikaliskt ljudspår av stumfilmskompositören Matti Bye.

Jag tittar på filmen och tänker på stämningen som musiken skapar. Det blir just storslaget. Vidsträckta skogar passerar, dramatiska fjäll, tunnelöppningar slukar tåget som sedan möter nya mäktiga vyer vid nästa öppning. Visst är det fantastiska bilder, men det är musiken som liksom förlöser det fantastiska, som gör att jag känner bilderna.

Titta själv och föreställ dig filmen utan ljudspår (eller med ett helt annat ljudspår!) >>

Bild ur filmen, filmarkivet.se

19 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 19 - Songs from a cold place

När musik kombineras med fältinspelningar, eller fältinspelningar med musik, kan det låta som allra finast. Ett slags magisk verklighet kan uppstå, i bästa fall. En ny upptäckt inom denna genre (om man kan kalla det en genre) är Kate Carr, och närmare bestämt ett av hennes album som heter Songs from a cold place.
The nine delicate pieces archive the sounds from the bird cliffs of Grimsey Island, the desolate rocky moors of the Skagi peninsula, the frozen inlets of Skagafjörður and the tiny fishing town of Ólafsfjörður. The natural settings, the fauna and the elements are perfectly captured by Songs From A Cold Place, at times making my living room seem frigid, as if a gust of wind has vaulted through my walls. [Headphone Commute]
Lyssna här >>





18 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 18 - Sätt att lyssna

Amorf är en liten tankeväckande bok om lyssnande i olika former.
Ett spår, ytterligare ett. Musik, ljud och ord som både ledtrådar och villospår. Hur lyssnar vi? Varför? I essän "Amorf" undersöker Elias Hillström lyssnandets form och upplösning. Visklek, slump, kulturpolitik, kommers eller ny teknik? Vad är det som i slutändan avgör vad det är som vi får höra?
Boken är utgiven av förlaget Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänder som en del i Fria serien 2013. Och nu har ni tur för under december månad bjuder förlaget på digitala utgåvor av samtliga titlar i serien!

Till Amorf och de andra böckerna >>

BONUS! Rasmus Fleischer skriver här om Amorf i en text om shufflelyssning, rekommenderas också! >>


17 december 2014

Ljudkalendern: Lucka 17 - Funktionella stämningar

Vilka ljud som ackompanjerar olika sysslor i vardagen kan både vara viktigt och oviktigt, har jag märkt. Ibland kan jag koncentrera mig riktigt bra trots (eller tack vare) en stimmig miljö. Och ibland måste jag hitta precis rätt ljudstämning för att kunna ägna mig åt det jag har tänkt.

Jag har t ex svårt för att läsa morgontidningen hemma vid köksbordet samtidigt som de pratar på radion. Det blir för mycket ord och betydelser. Till tidningen behövs antingen tystnad eller något som håller sig i bakgrunden utan att stjäla min uppmärksamhet.

Det är väldigt snitsigt hur hjärnan kan använda ljud för att hålla koncentrationen - många trivs ju utmärkt med att jobba på ett kafé där det pratas och slamras runtomkring.

Nyligen upptäckte jag en sida som är skapad just för att ge rätt stämning till ett särskilt tillfälle. Vilken stämning som är rätt får man bestämma själv genom att mixa mellan en uppsättning nonstop-ljudkulisser. Jag kan läsa tidningen hemma vid vårt eget bord och dricka hembryggt kaffe till ett trivsamt kafésorl på precis lagom volym. Eller tända en sprakande och knäppande brasa till middagen. Eller somna till ett dovt åskväder.

Har du särskilda tillfällen som behöver ackompanjeras av särskilda sorters ljud? Vilken är den bästa kombon?

A Soft Murmur >>