Ljudkalendern: Lucka 9 - Haveri

Senaste veckan har jag haft lite otur med transportmedlen. Hemresan från Skellefteå försenades tre timmar efter att någon i besättningen råkade utlösa räddningsrutchkanan på det flygplan som vi väntade på att få stiga ombord på. Nästa oturstillfälle blev igår när katten skulle bussas ut på landet över jul. En kort stund efter att bussen lämnat Östra station började det låta konstigt och skaka under oss. Det blev fort värre och värre och en eller ett par stycken passagerare gick fram för att uppmärksamma chauffören om oväsendet.

Slamret lät ganska oroväckande. Hur farligt är det att åka med en buss som låter så här illa? funderade jag. De flesta ombord klev av för att hoppa på nästa buss men vi som måste ta oss vidare längre än till Rimbo fick sitta kvar i väntan på någon lösning. Till slut orkade inte bussen en meter till och blev stående i mörkret intill motorvägskanten. Efter några bussbyten kom vi fram, bara en halvtimme sena. Tur i oturen, särskilt för katten som var missnöjd redan när hon uppgivet och klagande vandrade in i transportburen hemma i hallen.

Ofta är det ljudet som får en att ana oråd. Att något inte låter som det brukar. Ibland är det lukten - luktar det inte lite bränd elektronik här? - men oftast ljudet. Dels är det ju bra eftersom felet förhoppningsvis upptäcks i tid, dels är det imponerande hur väl vi känner till saker utifrån deras läten. Så länge de funkar är ljuden som osynliga, men så fort något havererar det minsta - ska det surra så här?? - hajar vi till.

I morgon har vi tvättid i tvättstugan. Det är en typisk plats för haverier, och inte sällan uppdagas de genom ett gällt varnande pipljud från en stackars överhettad maskin full med halvt tvättad tvätt.