Men redan när bussen passerade Gillingebanan började det glimra i dikeskanten (och blänka på asfalten - säkerhetsbältet hade jag klickat fast när jag hörde väglagsrapporteringen från chaufförens komradio före avresa).
Jag gillar att ljudsätta situationer för att åstadkomma en viss stämning, och med senaste avsnittet av Lördagsmorgon i P2 i lurarna och det allt frostigare landskapet som for förbi i skymningen började nog julstämningen kännas lite ändå. Jag funderade på vad mer i musikväg som kunde frammana julen i sinnet och snart visste jag vilket soundtracket för nästa bussetapp, den sista halvtimmen på en mindre landsväg, skulle bli.
På Norrtälje busstation var marken vit! En kort knastrande promenad mellan buss och vänthall. Så snart jag kom på nästa buss letade jag fram Glasvegas jul-ep A Snowflake Fell (And It Felt Like a Kiss) i mobilen. På något vis kändes den här skotska rockmelankolin alldeles rätt för det här tillfället. Det var något med att lämna storstan, musiken måste ljuda längs landsvägen, inte den upplysta motorvägen.
Med kolsvart skog utanför fönstret, värmen i bussen och sången om hur en enda snöflinga förändrar allt kom jag ganska så nära en känsla av jul innan det blev dags att kliva av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar