Gnäll - från Sumpan till Simpan

Jag skriver inte om musik egentligen, men nu kommer ett musikinslag i alla fall. Läste i DN häromdagen om Sundbybergs klagokör och hur konceptet klagokörer (Complaints Choirs Worldwide) har spridit sig över hela världen. DN-skribenten var entusiastisk och jag blev väldigt nyfiken på hur körerna låter, vilket gnäll de framför. Har nu kikat på Sundbybergs, Birminghams, St Petersburgs och Singapors körer på videoklipp som finns på nätet. Det blir lätt underhållande med klagomål. Många klagoämnen känns som typiska så kallade i-landsproblem, men efter att ha sett några klipp från vitt skilda delar av världen framgår det att i-landsproblemen kan finnas var som helst. Liksom "riktiga" problem.

Anledningen till att jag nu är i full fart med att göra ett undantag och skriva ett inlägg om ljud i form av musik är att jag särkilt vill uppmärksamma en kör, nämligen Singapors. DN-skribenten berättade att kören förbjudits (av "the local authorities", som det står i you tube-klippet) att sjunga klagomålen ute bland folk, vilket det också informeras om i videoklippets inledning. Mot denna bakgrund får den glada stämningen i Singaporkörens sång en annan, mörkare ton, än den i Sumpan (inte för att jag underskattar sundbybergarnas bekymmer alltså, de präglar också min egen vardag). Att kören i "Simpan" inte får framföra sången inför folk på allmän plats hindrar dem i alla fall inte från att höras och synas på andra sätt: Simpans klagokör.