Ikas has

I kväll kom jag hem, gick fram till hissen på bottenvåningen för att trycka på knappen och hörde något bekant i ljudet av mina egna steg. Det hasande lätet från skorna när jag stannade framför hissdörren förde tankarna till Ikas ensamma steg på det stora rutiga golvet, där varje rörelse liksom förstärktes just för att ljuden var ensamma i rummet. Ett fint minne i väntan på hissen.

Här ett klipp med ganska bra has >>