Tillbaka vid mammas hus, elvatiden och lite mörkare men så här bara en vecka efter midsommar varar ju skymningen länge. Schersmin, fläder och prästkragar börjar lysa. Fyller vatten i kanna ur regntunnan och vattnar mammas odlingar (en slokande smultronplanta i kruka påminde mig). Det är efter vattningen jag hör ett knarrande läte strax bortom granhäcken. Den närmaste liknelsen jag kan komma på är grodsång men det här måste vara någon sorts fågel, en jag aldrig hört förut vad jag kan minnas. Det låter nästan elektriskt, som om elledningarna som korsar vägen en bit fram plötsligt börjat surra. Lätet böljar med upprepade skiftningar i tonläge utan paus. När jag går sakta åt det håll lätet kommer från blir det tyst. Hör sedan inget mer.
Äter macka i köket och söker på "fågel läte knarrande". Den näst översta sökträffen är en länk till Sveriges Radio, ett avsnitt från serien P2-fågeln från 2009 som handlar om nattskärran. Inslaget börjar med en ganska lång inspelning av fågelns knarrande och där är den böljande repetitiva sången, precis den jag just hört.
På Wikipedia står det: "Det finns ett hundratal dialektala namn på nattskärra som blakka, hörknarr, kvällknarr, nattblacka, nattblarra, nattnorpa, nattskräv(l)a, nattskäddra, spinnrock och spånkäring. Alla dessa namn anser man härstammar från nattskärrans besynnerliga nattliga läten." Och om lätet: "Nattskärran uppmärksammas främst genom sin sång som oftast framförs nattetid från en upphöjd plats. Den kan närmast jämföras med ljudet av en motorcykel som kör förbi på långt avstånd. Denna sång framförs i timtal nästan utan paus i skymningen och på natten."
Kvällens sång blev kortvarig, kanske får jag höra mer i morgon om jag kommer ihåg att gå ut runt elva. Eller så blir det här enda gången, det dröjde ju trettiosju år innan jag hörde den för första gången.
