Utflykt med tåg

Det var nog flera år sedan jag åkte tåg, bortsett från tunnelbana och pendeltåg, de räknas inte som riktiga tåg. I helgen åkte jag tåg och när man åker tåg mellan Stockholm och Eskilstuna nuförtiden får man åka i de nya gigantiska tvåvåningstågen, grå framtidsvisionmonster. På biljetten stod det inget platsnummer, så fritt fram för att ta plats på andra våningen!

Jag tror mina förväntningar höjdes en del just för att det såg så modernt ut utanpå, jag förväntade mig lite häftiga funktioner. Det enda jag stötte på var dörrarna inne i vagnarna som jag inte kunde öppna, jag var för omodern. Jag tog i handtaget, fast man inte skulle göra något alls, bara stå där. En besvikelse var radion som finns inbyggd mellan stolarna, fungerade inte alls, bara brus. Inte heller mobiltelefonen hittade någon mottagning. Men det var svalt, så svalt att jag plockade upp en extra tröja mitt i värmeböljan.

Det som jag framförallt ville berätta från den här tågresan observerade jag strax före avresan tillbaka till Stockholm. När det var dags för grå monstret att börja rulla måste konduktören kolla att allt var ok, och när det var det blåste hon i en visselpipa. Använder man visselpipa nuförtiden?? Det var trevligt tycker jag, och överraskande. En liten visselpipa bland allt automatiskt. Den som åker tåg oftare än jag kan få berätta om visselpipan är standard eller om det var min konduktör som skiljer sig från konduktörsmängden.

Största möjliga tyssstnad!

Jag såg just en dokumentär om en skola i Kina på Kunskapskanalen. Under två dagar skriver alla elever i Kina fyra viktiga prov och de proven har betydelse för resten av livet, om man blir fattig eller rik, sa de. Nationella proven - släng er i väggen, kan man känna när man får höra sådant. Eftersom proven är så viktiga måste förutsättningarna vara de allra bästa, och de begränsar sig inte till elevernas kunskaper. Flygtrafiken dirigeras om och utanför varje skola står en polis med uppgiften att minska bullret i omgivningen under provdagarna. Frågan är om eleverna presterar bättre tack vare mindre buller, eller om vetskapen om provens allvar och planen som flyger omvägar för att de ska få bra betyg tar knäcken på dem?

Nära örat

Upptäckte att en glödlampa inte lyste, skruvade loss och skakade den intill örat. Det är fint med ljud som är så tysta att de bara hörs på riktigt nära håll, som bara den med örat intill kan höra.

Sommarlov, men inte för ljuden!

Idag blev det sommarlov, plötsligt, och det kliar alltmer i fingrarna efter att sätta igång och spela in ljud. En blygsam start med upptagningar från balkongen har det blivit. Nu lyssnar jag på den senaste och det dånar så fint. Trafik på långt håll om natten och fåglar i träden kring huset.

En flytt närmar sig, vart är inte klart än, men oavsett blir det spännande att höra hur det låter där. Det är mest troligt att det blir nya förortsljud, från någon sida av Stockholm.

Fortsätt att skriva favoritljud! Eller hatljud, det går lika bra.

Lugna gatan

Gör om mig - Hornsgatan: Läs >>

Ljudnöt

"What is the sound of one hand clapping?"
ur kvällens Kobra på SVT

Ungdomstanke

När jag blev stor skulle jag ha ett jobb där jag kunde lyssna på radio medan jag arbetade.

Signalförvirring

Det låter som att det bara strömmar in sms till min telefon, hela dagarna nästan. Men det är bara som det låter. Orsaken är att den vackra fågelsången som jag spelade in från köksfönstret tidigare i våras och som jag började använda som sms-ljud numera smälter samman med all annan fågelsång. Åtminstone när rätt fågel sjunger. Blir jag tvungen att byta nu? Det är ett trivsamt kvitter som kommer från jackfickan, när jag hör det.

Hörsalen

Skrev tenta i veckan, salstenta. Det är en jobbig grej, känner mig ofta övervakad av alla andra på den lutande läktaren. Och tystnaden, jag är så obekväm med att störa. Därför hade jag som vanligt banan med mig, den tysta frukten. Det högljudda lätet av att äta äpple hade generat mig. Därför blir det alltid bananer. En gång omogna gröna som lämnade en strävhet i gommen, och den här gången på gränsen till övermogna. Men jag åt dem inte, jag var så inne i mina svar. När jag emellanåt lyfte blicken blev jag påmind om situationen, isolerad i tankarna hade jag nästan glömt bort alla andra där inne. Ingenting hörde jag heller. Blev förskräckt när jag för några sekunder tänkte att jag kanske hade kunnat prata lite eller sjunga för mig själv, utan att märka det. Men jag var nog tyst, och efteråt väldigt hungrig.

Skrämselteknik

Lite i efterskott klistrar jag in länken till en intressant artikel. Den handlar om att hålla stökig ungdom undan med hjälp av ljud. Kreativt att tänka in ljud som problemlösare, men om det är en hållbar metod kan man undra. Den förutsätter till exempel att alla äldre (dvs icke-ungdomar) har fått lite nedsatt hörsel. Och som artikelförfattaren påpekar; de ungdomar som inte stökar måste också höra det plågsamma ljudet. Läs! >>

Det är ändå en intressant sak att tänka på. Går tekniken att utveckla för (eller mot, som syftet är i det här fallet) andra målgrupper? Kan man tvärtom locka med vissa ljud? Det finns det ju mängder av kommersiella exempel på, som att spela musik i butiker. På mig biter det ibland, medan det andra gånger fungerar som en effektiv skrämselteknik och jag skyndar förbi. Ett icke-kommersiellt exempel är det med den klassiska musiken som genom att ljuda över förortstorget (minns inte vilket) skulle göra platsen säkrare. Resultatet är jag nyfiken på! Vilket ljud skulle locka fler att nyttja kollektivtrafiken eller sopsortera?