Halvlek, eller bara början. Och ett fredagstips!

Vilket ljud vill du ladda upp på kartan? Ett vardagstypiskt? Något sällsynt?

Två veckor återstår av Oljud Sthlms utställning på Kulturhuset. Där finns de fyra projekt som Håkan och jag (och alla duktiga involverade) har gjort sedan vårt samarbete inleddes 2009. Projekten finns också på oljudsthlm.se, där de kommer att leva vidare efter utställningens slut. De nyare projekten kan, i jämförelse med Oljud Sthlm Remix (2009) betraktas som halvfärdiga eftersom de är helt beroende av dig som besökare. Stockholms ljudbild komponeras av dig själv, både genom att lyssna dig fram till de bäst kombinerade ljudvyerna och genom att själv sätta dina vardagsljud på stockholmskartan och berätta om dem.

På oljudsthlm.se kan du läsa mer om tankarna bakom Oljud Sthlm och botanisera bland alla ljuden. Och vänta inte med att lämna ett eget ljudbidrag; spela in den alldeles vanliga vardagen eller något speciellt ljudfenomen som du vill berätta om. Bli ljudgivare!

Utställningen har fått fin respons och vi hoppas att Stockholm Sound Map fylls på med ljud från hela stockholmsområdet under många år framöver (även ljud från förr är välkomna!).

Tidigare i veckan skrev Aftonbladets Mikael Strömberg om utställningen, läs här >>

Och här en recension av Utställningsestetiskt forum >>

Mitt favoritnyhetsprogram sedan långt tillbaka, feel good-kavalkaden Landet runt plockade också upp utställningen för några veckor sedan, efter ett inslag i lokala ABC >>

På fredag 15 mars 17:45 berättar vi om Oljud Sthlm i Ekoteket på Kulturhuset, där utställningen äger rum. Inbjudna till samtal om stadens ljud och ljud som musik är journalisten Anders Mildner (som nyligen kom ut med boken "Koltrasten som trodde att den var en ambulans") och tonsättaren Lennart Westman. Noisebud som medverkade i vårt första projekt (där de förvandlade ljuden från ett McDonalds under lunchrusning till musik >>) kommer att bjuda på ett liveframträdande med utgångspunkt i Oljud Sthlm-ljud. Ses där!

På oljudsthlm.se ser du hur Noisebud tog sig an utmaningen att göra musik 

av den stökiga ljudmiljön i ett McDonaldskök.

Smygpremiär: OLJUD STHLM fortsätter utforska staden med hjälp av stockholmarnas öron

Stockholm Sound Map

Sommaren 2010 satt jag i ett regnigt Arvidsjaur och började fantisera om en karta som berättar om upplevelser och minnen från Stockholm utifrån det som hörs i stan. En karta, men en högst subjektiv sådan, där stockholmarnas personliga relationer till stan får komma fram.

Från och med torsdag 24 januari smäller, pyser, susar, bullrar och svänger det lite mer om Stockholm! I en utställning på Kulturhuset och på vår nya hemsida, där ljudkartan är ett av flera projekt. Ladda upp dina vardagsljud på kartan och upptäck stan genom andras öron. 

Välkommen att dela med dig av dina ljudupplevelser och upptäcka ett Stockholm helt likt och olikt det du känner >>

OLJUD STHLM på Kulturhuset 24 januari - 24 mars >>

Jag och Håkan har haft de bästa arbetarna på bygget; tusen tack till Max Stein, Håkan Ullberg och Jonatan Liljedahl som har designat och snickrat ihop projekten och vår fina nya hemsida. Och fotograferna Johan Kindbom, Gunnar Fernlund och Simon Carlgren. OCH, inte minst, alla artister som komponerat ljuvlig musik av och för Stockholms ljud.

Foto: Simon Carlgren

Ryuichi Sakamoto + Alva Noto

När jag såg Uppsala Konsert och Kongress annonsera om den kommande konserten med Ryuichi Sakamoto och Alva Noto var betänketiden kort. Jag har lyssnat på deras musik under ganska lång tid, både deras individuella verk och deras samarbeten. Det har inte varit någon särskilt intensiv lyssning (kanske under någon period), men de har hängt med ett tag. Ingen tvekan om att jag skulle ta tåget till Uppsala en fredagskväll i början av oktober. Utflykten kändes också lockande i sig, att få ta tåget bort från Stockholm, men inte längre bort än att jag skulle vara hemma igen hyfsat tidigt på kvällen. Jag är också riktigt förtjust i konserthuset, mycket tack vare de årliga besöken på Voltfestivalen som lyfter fram de allra bästa sidorna hos byggnaden.

Jag hade nog inte tänkt så mycket på musiken jag skulle få höra, inte byggt upp några skyhöga förväntningar annat än att det nog skulle bli en trevlig upplevelse. När ljuset dämpades i stora konsertsalen och Ryuichi och Carsten under jubel intog sina platser vid flygel och apparater kände jag att förväntningarna nog ändå fanns där, blev glad bara av att se dem. I samma stund som jag såg Ryuichi Sakamoto komma in på scenen kom jag också att minnas en Twitter-korrespondens jag haft med honom för ett par år sedan. En mycket kort sådan, men ett fint minne. Han hade utlyst en frågestund och tog emot alla möjliga frågor från sina följare, bland dem jag. Min fråga gällde ljud; vilket som var hans favoritvardagsljud. Jag följde frågorna och svaren i feeden och allra sist innan frågestunden var över kom svaret på min fråga. "Birds." Jag kan inte minnas om svaret rymde något mer, om det var fåglar i någon särskild kontext eller fåglar över huvud taget. Fåglarna är favoriter, hur som helst.

Applåderna tystnade och konserten började, Alva Notos exakta ljud, strax tillsammans med enkla stämningsfulla ackord från flygeln. Den visuella bakgrunden speglade det jag hörde, kanske till och med förtydligade, som en grafik över ljudbilden. Och ljudbilden var väldigt bekant, den lät som jag har hört den förut, men det hände något när jag fick höra dem live. Dels för att jag satt i ett så mycket större rum än jag tidigare hört ljuden i; de rörde sig mellan högtalarna och mellan djup och yta. Men ljuden hade också en annan effekt. När applåderna efter första stycket kom lät de annorlunda än de applåder som nyss välkomnat männen in på scenen. Det var som om konsertens första minuter hade kalibrerat om mina öron, de hade börjat vidga sig för att ta in så mycket de bara kunde; från den djupaste basen som vibrerade min stol till de höga, höga pip- och klickljud som kittlade mina trumhinnor. Konserten fortsatte en bit ovanför mina förväntningar och jag lämnade UKK med en känsla som jag ville hålla kvar. Jag ville inte höra någon annan musik den kvällen, bara låta ljudupplevelsen stanna i minnet så länge den behövde. Det blev en sådan konsert som jag tror kommer berika musiken när jag lyssnar här hemma. Jag kommer att se ljuden som skarpa ljusformationer och Sakamoto som står böjd över den öppna flygeln och trollar med strängarna.

Foto: Elin Franzén

Kitchen Sink Sounds fyller fyra år!

För precis fyra år sedan publicerade jag det första inlägget på bloggen. Minns att jag innan dess hade funderat på att snöa in på papper och ha en blogg som helt och hållet intresserade sig för papper på olika sätt, men sedan blev det ljud. Och bland ljuden har jag sedan blivit mer och mer insnöad. När jag missade bloggens treårsdag lovade jag i efterskott att uppmärksamma kommande jubileumsdag ordentligt, men nu tänker jag att det får vänta till nästa år. Fem år är värt att fira på riktigt. (Hur ska det firas?)

Om du trots allt vill uppvakta fyraåringen står berättelser om ljudminnen, tips om fina ljudprojekt och listor över älsk- och hatljud högt upp på önskelistan. Skriv och berätta!

Årets firande blir ett tips om ett ljudprojekt som jag blivit förtjust i under det senaste året. En sida där New Yorks tunnelbanetrafik förvandlas till musik. Hurra, hurra, hurra!! >>

Älsklingsljud: läsarlista #2

Nu har tiden blivit mogen för nästa lista med älsklingsljud - ljud som kommit in från bloggens besökare. Liksom förra gången är det en fantastisk blandning att känna igen sig eller att upptäcka nya ljud i.

Varsågoda, här kommer Älsklingsljud #2:

”hästar som äter hö. Det är tugg, prassel, frust och hovar som dras i sågspån. De låter så nöjda, det låter gott och man vill bara sitta där i spånet med hästhuvudet intill och lyssna, bara vara sådär nöjd själv.”

”Mitt älsklingsljud är när man råkar väcka en djupt sovande katt och den sömnigt börjar spinna direkt.”

”Mitt älsklingsljud är lastbilar på långt avstånd. Hur ska jag förklara. Jag menar ganska långt avstånd. Man ska inte alls höra hur de brummar, backar och tutar och sånt där utan mer monotont på långt håll.”

”Hårtorkar konstigt nog. Rationellt nog är det värsta jag vet ljudet av en dammsugare. Den ena suger ut luft den andra blåser ut. Måste ha något med det att göra.”

”Ett favoritljud som jag har är när man är på väg upp för backen i skidliften och fästet till linan på liften passerar genom hjulen som håller liften på plats.. Dddunk ddunk.
Ett annat favoritljud är ljudet av varmt vatten som hälls upp till en kopp te.”

”Jeg elsker oppstartslyden til min gamle game boy. P-ling. Det er nok ikke bare den deilige lo-fi lowbit lyden men også forventningene til at et deilig spill skal spilles. Minner meg om at det snart er på tide med en hifi fest...”

Och så ett ljud från kategorin mat, som jag också tycker ska få vara med här...

”Jag tycker om att vispa grädde. Det låter mysigt. Ljudet ändras ju tjockare och fluffigare grädden blir.”

Tack för alla ljuden! Och fortsätt att skriva! Om det skulle vara så att du har skrivit om ett ljud men det saknas i den här listan (eller lista #1), säg till så lägger jag till det, bums!

Sista chansen för älsklingsljuden!

Nu tänker jag snart sammanställa nästa lista med älsklingsljud. Alltså brinner det i knutarna för att lämna in bidrag. Några har legat och väntat länge på att bli publicerade, så nu är det verkligen på tiden.

Skriv, skriv!

Dags för ny älsklingslista!

Det har trillat in fler favoritljud, dags att sammanställa en ny lista snart! Fortsätt att skriva om favoritljuden, Älsklingsljud: läsarlista #2 kommer snart! Jag känner mig pressad att själv ange ett älsklingsljud, jag ber ju andra att göra det. Men oj så svårt! Kanske skulle listor i olika ljudkategorier underlätta; favoriten bland fordonsljud, skogsljud, matljud... Något att ta itu med i bloggens framtid.

Sommarlov, men inte för ljuden!

Idag blev det sommarlov, plötsligt, och det kliar alltmer i fingrarna efter att sätta igång och spela in ljud. En blygsam start med upptagningar från balkongen har det blivit. Nu lyssnar jag på den senaste och det dånar så fint. Trafik på långt håll om natten och fåglar i träden kring huset.

En flytt närmar sig, vart är inte klart än, men oavsett blir det spännande att höra hur det låter där. Det är mest troligt att det blir nya förortsljud, från någon sida av Stockholm.

Fortsätt att skriva favoritljud! Eller hatljud, det går lika bra.

Älsklingsljud: läsarlista #1

Nu vill jag presentera de fina bidragen som kom efter min uppmaning att skriva om älsklingsljud. Jag hoppas det kommer flera! Här är del 1:

"Jag tycker om att vakna mitt i natten när det är snöstorm och höra snöplogen dundra förbi. Det känns tryggt."

"basstrumman paa roland tr-808, och lyden av en katt som sover paa mitt ansikt"

"ett älsklingsljud är ljudet av rullande cykeldäck mot torr grusväg i nedförsbacke. gärna med tallskog omkring som resonans. vill aldrig att det skall sluta."


"Jag tycker om ljudet av pappas SAAB 900 lättviktsturbo. När jag bodde hemma visste jag alltid vem som kom på banan när jag hörde det ljudet. Bästa delen av ljudet var nog just det när den stannade för att svänga från grusväg till uppfarten som består av större grus. Det lät/låter som gruset och bilen blev rasande på samma gång. Till och med nu när jag bor på fjärde våningen i lägenhetshus hör jag så väl när pappas bil saktar ner och parkerar."

"ljud jag tycker om idag:
-ljudet av dimmig vind mot min täckjacks-luva
-tystnaden när jag märker att jag faktiskt inte har något att tillägga till det du sagt, och det är ok
-ljudet min telefon gör när jag får sms och telefonen ligger på mattan eller i sängen biip-burrburrburr
-ljudet av hur jag föreställer mig att det skulle låta ifall jag skulle lägga mitt öra mot ditt skulderblad och försöka sondera Vem Du Var
-ljudet av cyklar som låses upp"

Fantastiskt fina och intressanta inlägg tycker jag! Människors förhållande till ljud skulle jag gärna vilja skriva en hel uppsats, eller bok, om någon gång. Ljud betyder mycket. Som det från snöplogen i första inlägget till exempel, ett tryggt ljud. Och alla tycks kunna plocka fram särskilda ljud ur minnet, även om de inte medvetet uppmärksammades när de först hördes. Fortsätt att skriva om älsklingsljuden!

Älsklingsljud: en lista och en uppmaning

Jag har tagit mig för att sammanställa en lista över älsklingsljud. De är inte mina egna utan hämtade från DN På Stan:s frågekolumn "Hej konsument!". Jag bryr mig inte om att skriva vems älsklingsljud det är, kända namn är en annan historia. Varsågod!

fiskmåsar
skogsljud och bra musik
applåder
en anklever i stekpannan
mellotron
pipljudet i tramporgeln
regn på fönsterbläcket
tystnad
tjocka plastpåsars prassel
tapirer som parar sig
koltrast
radio
skratt
lou reed
min fästmö som somnar medan jag läser
när ångbåtarna hälsar på varandra
sirenen som går på redaktionen när tt flashar för en nyhet
introt till sportnytt
gamla tåg
åska

Hela "Hej Konsument!"-kolumnerna går att läsa här >>


Så till uppmaningen. Besökare på denna sida (jag har hört att de finns), berätta om ditt älsklingsljud! "Älsklingsljud" kan bli ett fint återkommande inslag här. Lämna ditt bidrag som kommentar under det här inlägget. Tack på förhand för de ljud jag hoppas på att få!