En uppsats som till slut blev klar och en delvis oviss framtid

I början av mars 2011 skrev jag ett inlägg där jag gjorde en efterlys-ning. Jag hade på ett ungefär kommit fram till vad masteruppsatsen som jag skulle skriva under våren skulle handla om och det var dags att hitta några personer som var sugna på att delta i min undersökning. Liksom i min kandidatuppsats Hur låter vardagen? (2009) stod de vardagliga upplevelserna av ljud i centrum också i denna uppsats, men nu med större tyngdvikt på metoderna för att komma åt dessa upplevelser. Ett antal entusiastiska personer hörde av sig efter efterlysningen. Den första idén om att jag skulle gå på promenad med var och en och under promenaden lyssna till och prata om ljuden kom att ändras och i stället gav jag mina fem informanter en uppgift att utföra på egen hand. Under ungefär en veckas tid skulle de spela in valfria vardagsljud och sedan spela upp och berätta om dem för mig i intervjuer.

Det blev ett otroligt spännande och roligt material, de inspelade vardagsljuden och berättelserna om dem. Mina ambitioner om att göra det mesta möjliga av detta blev skyhöga, men mitt under arbetet med att omvandla materialet till uppsats dök ett jobbtillfälle upp som etnolog, något jag aldrig tidigare sett eller vågat hoppas skulle dyka upp. Jag fick jobb som etnolog på Stockholms stadsmuseums dokumentationsenhet och uppsatsen lades på is. Jag trodde att jag snart skulle återkomma till den, tjänsten skulle bara vara ett halvår, men nya museiprojekt dök upp, väldigt spännande sådana, och två år hade plötsligt passerat sedan uppsatsarbetet inleddes. Till slut nådde min anställning den berömda las-gränsen och det fortsatta uppsatsarbetet blev aktuellt på riktigt. Det kändes roligt att uppsatsen och det roliga insamlade materialet väntade när jobbet upphörde och när jag satte igång igen upptäckte jag att jag tyckte arbetet var ännu roligare än sist; att få dyka ner i den teoretiska litteraturen och fundera på vad jag mer specifikt skulle välja att inrikta mig på i uppsatsen. Jag njöt så pass av den nygamla tillvaron att denna fas, att botanisera i teorin och fundera, kom att dra ut ganska mycket på tiden. Sedan blev det bråttom och perioden mellan påsk och vårterminens slut blev en intensiv skrivtid. Världen utanför min stadsdel såg jag inte mycket av. De längsta utflykterna bestod i resorna till Dieselverkstaden i Nacka där uppsatshandledningen ägde rum över en kopp te med ett par veckors mellanrum. 

Sedan drygt en vecka tillbaka är nu uppsatsen inlämnad och opponerad och böckerna om space, place, sinnen och ljud inte längre utspridda i lägenheten, utan prydligt hopsamlade på skrivbordet. Det är en speciell sak att plötsligt bli klar. Att inte längre fundera på möjliga sätt att skriva under sömnlösa nätter, att inte leva i informanternas ljudvardag längre. Andra projekt väntar under sommaren och första veckan efter slutseminariet har jag brottats med känslan att inte riktigt veta hur ledig jag borde känna mig. Jag ska släppa egna inspelade ljud på kassettbolaget Zeon Light Kassett under sommaren, ett mycket roligt och lite pirrigt projekt eftersom jag tidigare inte gjort så mycket med mina ljud, mest spelat in och sparat dem i mappar på datorn, i bland delat på Soundcloud. Jag ska skriva om ljuddokumentationens möjligheter till den nybildade museiplattformen Sprängskiss och om sakers betydelser i hemmet för den kommande etnologiska antologin på Stadsmuseet. När våren närmade sig sommaren landade dessutom ett mail i inkorgen med frågan om jag ville göra en bok under sommaren (>>). En bok om vadå? Jag vet inte än! Därmed rivstartar sommarlovet med nya grubblerier, strax efter att de kring uppsatsen klingat av. Vad som händer när sommaren övergår till höst är ännu oklart. Kanske kommer ett besked på posten redan nästa vecka. Jag välkomnar varmt tips om nya spännande upptåg! 

Den alldeles färska uppsatsen Inspelade platser, berättade liv - En etnografisk studie om ljuddagbokens möjligheter som metod och berättelse finns att läsa här! >>

Tusen tack till er fem som fångade en vecka av era liv i form av ljudinspelningar och delade upplevelserna och tankarna med mig och med dem som vill ta del av min uppsats.

Förr eller senare skulle det hända

Någon pruttade på yogan idag. Jag har väntat på det, nästas förundrats över uteblivna ljud av det slaget i den relativt stillsamma lokalen med maskerande musik endast stundvis. Jag tror inte att någon tyckte händelsen var speciellt märkvärdig, det är så mycket kropp i rummet ändå - körer av djupa andetag likt en månghövdad sovande drake, knakande leder, mjukt frasande tygfriktion - men jag var knappast heller ensam om att känna stor lättnad som oskyldig till dådet.

Vidare i ämnet yogamusik, som jag skrev om i förra yogainlägget, spelades idag en låt som närmast kan liknas vid Cosmonovas "vi har en miljard spjutspetshögtalare (de var det runt -90!) här bakom universums största filmduk"-sound. Det spelades annars betydligt mindre musik idag än vid tidigare tillfällen. Att jag insåg det först mot slutet av passet tar jag som ett lyckosamt tecken på uppnådd koncentration, och den är inte så lätt att komma åt.

Hemma hos Herbert

Är det lättare för en musikintresserad/musikpraktiserande människa att lägga märke till ljuden som omger en? För egen del minns jag inte hur det var för länge sedan, när intresset och uppmärksamheten kring min akustiska omgivning egentligen började smyga sig på. Kanske gick de hand i hand från början, ljudintresset och musikintresset. Jag vet inte heller hur det gick till när musikproducenten Matthew Herbert började lyssna, men hans öron tycks spetsade också inför de allra vardagligaste av ljudmiljöer.

"The pioneering musician has got one ear on house music and the other on his actual house." >>

Vad gör ditt hem för ljud?

Bild: Elin Franzén

Halvlek, eller bara början. Och ett fredagstips!

Vilket ljud vill du ladda upp på kartan? Ett vardagstypiskt? Något sällsynt?

Två veckor återstår av Oljud Sthlms utställning på Kulturhuset. Där finns de fyra projekt som Håkan och jag (och alla duktiga involverade) har gjort sedan vårt samarbete inleddes 2009. Projekten finns också på oljudsthlm.se, där de kommer att leva vidare efter utställningens slut. De nyare projekten kan, i jämförelse med Oljud Sthlm Remix (2009) betraktas som halvfärdiga eftersom de är helt beroende av dig som besökare. Stockholms ljudbild komponeras av dig själv, både genom att lyssna dig fram till de bäst kombinerade ljudvyerna och genom att själv sätta dina vardagsljud på stockholmskartan och berätta om dem.

På oljudsthlm.se kan du läsa mer om tankarna bakom Oljud Sthlm och botanisera bland alla ljuden. Och vänta inte med att lämna ett eget ljudbidrag; spela in den alldeles vanliga vardagen eller något speciellt ljudfenomen som du vill berätta om. Bli ljudgivare!

Utställningen har fått fin respons och vi hoppas att Stockholm Sound Map fylls på med ljud från hela stockholmsområdet under många år framöver (även ljud från förr är välkomna!).

Tidigare i veckan skrev Aftonbladets Mikael Strömberg om utställningen, läs här >>

Och här en recension av Utställningsestetiskt forum >>

Mitt favoritnyhetsprogram sedan långt tillbaka, feel good-kavalkaden Landet runt plockade också upp utställningen för några veckor sedan, efter ett inslag i lokala ABC >>

På fredag 15 mars 17:45 berättar vi om Oljud Sthlm i Ekoteket på Kulturhuset, där utställningen äger rum. Inbjudna till samtal om stadens ljud och ljud som musik är journalisten Anders Mildner (som nyligen kom ut med boken "Koltrasten som trodde att den var en ambulans") och tonsättaren Lennart Westman. Noisebud som medverkade i vårt första projekt (där de förvandlade ljuden från ett McDonalds under lunchrusning till musik >>) kommer att bjuda på ett liveframträdande med utgångspunkt i Oljud Sthlm-ljud. Ses där!

På oljudsthlm.se ser du hur Noisebud tog sig an utmaningen att göra musik 

av den stökiga ljudmiljön i ett McDonaldskök.

Smygpremiär: OLJUD STHLM fortsätter utforska staden med hjälp av stockholmarnas öron

Stockholm Sound Map

Sommaren 2010 satt jag i ett regnigt Arvidsjaur och började fantisera om en karta som berättar om upplevelser och minnen från Stockholm utifrån det som hörs i stan. En karta, men en högst subjektiv sådan, där stockholmarnas personliga relationer till stan får komma fram.

Från och med torsdag 24 januari smäller, pyser, susar, bullrar och svänger det lite mer om Stockholm! I en utställning på Kulturhuset och på vår nya hemsida, där ljudkartan är ett av flera projekt. Ladda upp dina vardagsljud på kartan och upptäck stan genom andras öron. 

Välkommen att dela med dig av dina ljudupplevelser och upptäcka ett Stockholm helt likt och olikt det du känner >>

OLJUD STHLM på Kulturhuset 24 januari - 24 mars >>

Jag och Håkan har haft de bästa arbetarna på bygget; tusen tack till Max Stein, Håkan Ullberg och Jonatan Liljedahl som har designat och snickrat ihop projekten och vår fina nya hemsida. Och fotograferna Johan Kindbom, Gunnar Fernlund och Simon Carlgren. OCH, inte minst, alla artister som komponerat ljuvlig musik av och för Stockholms ljud.

Foto: Simon Carlgren

Ljudkalendern - Lucka 17 och 18: Faror på taken och muller under ytan

Förra årets is på Myrsjön i Nacka. Foto: Elin Franzén

Det blev ingen lucköppning igår. Efter jobbjulmiddagen var jag för trött, men under själva middagen avhandlades ämnen vid min bordsände som räcker till en dubbellucka idag. Vi pratade om det rådande klimatet, men det blev inget vanligt vädersnack i brist på bättre samtalsämnen, utan en diskussion om spännande ljudfenomen som vi upplevt denna och tidigare vintrar.

Det ena är visselpipssignalerna som hörs runtom i stan om dagarna. Jag minns faktiskt inte att jag har hört dem förut, men efter en eller ett par veckor med signalerna har jag börjat vänja mig och tolkar dem blixtsnabbt. Jag behöver inte längre se mig omkring när jag hör ljudet för att fatta att det står ett par män med neonoranga västar och skyfflar på ett tak i närheten och en man i likadan väst med visselpipa i munnen nedanför på backen. De är lite överallt. På väg från hemmet till tunnelbanan på morgonen hör jag visselpipan, och när jag klev av buss 66 på Södermalm för att ta mig till gårdagens julfest blev jag, lite skrämmande, medveten om nyttan med pipvisslingarna. Jag klev av och upptäckte strax att trottoaren på båda sidor om hållplatsen var avspärrade med Varning för ras-bockar. Några sekunder därpå hörde jag visselpipan bara ett par meter bort och jag förstod att det var läge att fly trottoaren. När vi pratade om detta ljudfenomen under middagen kunde ingen säga säkert för vem de visslar, om signalerna är ett klartecken västmännen emellan - fritt fram att skyffla ner! - eller menade för oss andra som lätt förvillar oss in i riskzonerna där vi promenerar (eller jäktar) i andra tankar. Jag vet att de har ett farligt jobb där på taken, men än så länge är visslingarna en nyhet för mig och jag gillar dem av någon anledning, så länge jag hör dem på lagom avstånd.

Nästa ljudrelaterade ämne som dök upp under kvällen var is. En vid bordet berättade om sina skridskoturer och hur isens kvalitet och säkerhet bedöms genom att lyssna hur det låter när man åker på eller stampar till på isen. Jag påpekade att det var ju intressant att det var just ljuden som förmedlade denna viktiga information. Det hade han faktiskt inte tänkt närmare på, det verkade vara som en omedveten, dold kunskap som han praktiserade ute på skridskofärderna utan att riktigt veta om det. Inom samtalsämnet is rymdes också den bullrande och sjungande isen som växer och till slut inte kan hålla ihop när temperaturen förändras. Någon vid bordet tyckte mullret från isen var otäckt. Själv fascineras jag mest, och kan inte minnas att jag skrämdes av lätena under mina många, många timmar på barndomens skridskodamm. Jag har på senare tid också lyssnat till fantastiska inspelningar av ljudande isar, det gör nog att jag fascineras desto mer! Därför avslutar jag denna dubbellucka med en länk till några häftiga isljud, fångade av Magnus "inovember" Natt och Dag.

Frozen surface >>

Frozen surface pt. 2 >>

Mullrande is känns bekant, som om jag skrivit om det förut, och det har jag:

I magen på sjön >>

Avlyssning på Twitter

Installerade just en ny funktion i bloggen som samlar alla tweets som nämner "ljud". Det blir förstås både det ena och det andra som poppar upp i flödet, inte alltid de sorters ljud som jag själv uppmärksammar här i bloggen. Men det är ett populärt ämne att twittra om och ett enkelt sätt att låta andras tankar om ljuden synas i bloggen. Det vill jag ju gärna, höra vad ni andra tänker om ljuden omkring er. Om ni twittrar om dem hamnar ni från och med nu här i bloggens högerkant.

Sms från den förstärkta verkligheten

Vid något tillfälle ville min mobiltelefon att jag skulle slå på "förstärkt verklighet" för att kunna komma åt någon kartfunktion. Jag vet inte vad den menade, men själva begreppet har fastnat, förstärkt verklighet. Ibland händer saker som är lite märkligare än den vanliga verkligheten. Till exempel fick jag ett sms från en vän häromdagen: "Nästintill surrealistisk ljudupplevelse på tåget när en tjej mimar den låten jag lyssnar på i lurarna. Helt i synk. Kom på att hon nog också lyssnar på P3." En annan dag twittrar samma vän att hennes pappa returnerat ett par skor efter två år eftersom den ena knarrar. Min vän tycks kastas mellan verkligheterna. Vilken som är vilken är mer oklart.

Tack @hillevifilippa (Twitter) för bidrag från din overkliga eller verkliga ljudvardag!

Kitchen Sink Sounds fyller fyra år!

För precis fyra år sedan publicerade jag det första inlägget på bloggen. Minns att jag innan dess hade funderat på att snöa in på papper och ha en blogg som helt och hållet intresserade sig för papper på olika sätt, men sedan blev det ljud. Och bland ljuden har jag sedan blivit mer och mer insnöad. När jag missade bloggens treårsdag lovade jag i efterskott att uppmärksamma kommande jubileumsdag ordentligt, men nu tänker jag att det får vänta till nästa år. Fem år är värt att fira på riktigt. (Hur ska det firas?)

Om du trots allt vill uppvakta fyraåringen står berättelser om ljudminnen, tips om fina ljudprojekt och listor över älsk- och hatljud högt upp på önskelistan. Skriv och berätta!

Årets firande blir ett tips om ett ljudprojekt som jag blivit förtjust i under det senaste året. En sida där New Yorks tunnelbanetrafik förvandlas till musik. Hurra, hurra, hurra!! >>

Från ett fönster i Sumpan

Ganska ofta får jag höra om ljudfynd som vänner, släktingar och bekanta råkat på. I kväll landade den här lilla iakttagelsen i Dropbox-mappen som jag delar med min vän Hillevi. Från sitt fönster fångade hon ett gnissligt ekipage, och lite vind...

Tack för att jag får låna klippet till bloggen!

Astmaautomaten

Ganska ofta händer det att vänner och bekanta berättar för mig om ljud som de har hört, det är roligt. Tidigare i veckan kom det här meddelandet:

Hej Elin, igår stod jag en halvtimma på Odenplan och väntade på nattbussen, då plötsligt en biljettautomat började astmaandas. Jag hann spela in det dag tänkte skicka det mystiska ljudet till dig. Fick förhoppningsvis med de duellerande övergångsställeklicken också.

Ser fram emot att höra inspelningen. Och kanske till och med stå på Odenplan mitt i kalla natten.

Ännu ett läsarbidrag: några favoriter i stan

"Favorit i Stockholm är gångtunneln under Malmskillnadsgatan mellan Olof Palmes gata och Birger Jarlsgatan, där förändras ljudbilden snyggt när man rör sig igenom tunneln.

Den andra är Östermalmtorgs tunnelbana uppgången mot Östermalmstorg. Efter första rulltrappan är det ett mellanplan med ett valv med fin, speciell akustik. Där brukade jag stå och sjunga efter plugget på Adolf Fredrik för många år sen."

Tack för det, 'DJ Lastword'!

En ljudupplevelse i brevlådan

När jag väckte datorn i morse blinkade ett meddelande på MSN. Det var en vän som var ivrig att berätta om morgonens ljudhändelse:

"Å, vad bra att du är där. Har sparat på en ljudupplevelse jag kände mig tvungen att dela med mig av:

Har suttit och lyssnat på Murcof hela vägen till Sthlm. Fortsatte lyssna när jag klev av tåget, men precis då började en väldigt tyst låt. Funderade ett tag på om musiken hade stängts av men sen började det komma ljud som lät väldigt fint, som musik. Fortfarande var jag inte säker på om det var Murcof eller ljudet på stationen jag hörde. Det kom lite pianoklink emellanåt, så jag var säker på att det var musik.

När jag kom ut från stationen insåg jag att det var mestadels stationens ljud (de bygger en del där nu) som jag hade lyssnat på och varit säker på att det var Murcof. Även en del drones som låg och svepte i bakgrunden. En fantastisk upplevelse, one of a kind!"

Den här ljudupplevelsen är verkligen ett bra exempel på hur "riktiga" ljud kan upplevas som musik, och tvärtom. Det handlar om hur man lyssnar. Låten som var förvillande lik byggarbetet vid Centralstationen var denna >>

Tusen tack för det fina bidraget! Mitt intresse för ljud är framförallt en nyfikenhet på hur andra upplever saker. Det är som julafton att få berättelser som den här.