Gotlandsgatan klockan ett

Just som det skulle vara fest, då blev jag sjuk, och fick lämna kalaset alldeles för tidigt. Jag och syster E vandrade längs Gotlandsgatan, en ny promenad för oss båda. Här var det stilla, fast det låg precis intill allt annat. För nån timme sen kom det snö, då blir det särskilt stilla efteråt. Fast det blev nog mest blött, den sortens snöfall. Och E hade nya röda klackskor som inte är gjorda för vinter. Vid korsningen blev jag fast, där stod trafiksignalerna och väntade med röda ljus. Det var ju tomt, ingen som tryckte för grönt, och därför fick vi höra dom spela sådär. Jag kan nog inte, eller vill kanske inte beskriva hur det lät, ställ dig i en sån korsning en natt, om du inte redan har hört det. Kvällen i stan fick ett vackert slut trots febern som kommit smygande.