Vecka 15 är inte helt förbi, en och en halv dag kvar, på en höft. Men jag tycker det har passerat tillräckligt många dygn för en kort sammanfattning, bra och dåligt:
+ åkte Tvärbanan för första gången (två dagar i rad dessutom!) och upptäckte det söta plingljudet som kommer när någon trycker på stoppknappen. Tåget rörde sig långsamt och lite knaggligt, vilket också var trevligt.
+ den nya vårjackan som jag tyckte prasslade förfärligt vid första provningen har visat sig vara helt ok att använda utomhus. Prasslet lyckas inte överrösta omgivningen. Dessutom tål den regn, dropparna lägger sig utanpå och absorberas inte så att jag blir prickig. Visste väl att nåt skulle vara bra för att den var dyr.
- matro!! En fredagskväll som kunde bli så trevlig med roligt sällskap dränktes av oväsen. Den värsta ljudmiljön jag kan minnas, för ett ställe som uppenbarligen vill vara restaurang. Hopplöst. Men ät på ett bibliotek om du vill ha det så tyst, kanske nån tänker då. Men de serverar ju en massa mat, som de vill att man ska tycka om att äta, gissar jag också. Ska man tugga i sig den medan man bara sitter och glor på varandra i sällskapet, det går ju inte att prata?! Så nu toppas listan av svåra ljudmiljöer av Tiffanys på Götgatan. Kvarnen och Pelikan halkade ner ett snäpp. Jag vill försvara de senare två med att den första inte utger sig för att vara annat än stimmig ölhall ( = motsvarar förväntningarna) och den andra är en stilig lokal som tyvärr medför en taskig akustik ( = man sväljer ljudet för stilen).
- vår kökskran som kan droppa så skickligt är en riktig bov, läste jag. Det spelar ingen roll hur imponerande rytmer den kommer med, en droppe per sekund blir tio tusen liter på ett år. Hu.
12 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar