Hörsalen

Skrev tenta i veckan, salstenta. Det är en jobbig grej, känner mig ofta övervakad av alla andra på den lutande läktaren. Och tystnaden, jag är så obekväm med att störa. Därför hade jag som vanligt banan med mig, den tysta frukten. Det högljudda lätet av att äta äpple hade generat mig. Därför blir det alltid bananer. En gång omogna gröna som lämnade en strävhet i gommen, och den här gången på gränsen till övermogna. Men jag åt dem inte, jag var så inne i mina svar. När jag emellanåt lyfte blicken blev jag påmind om situationen, isolerad i tankarna hade jag nästan glömt bort alla andra där inne. Ingenting hörde jag heller. Blev förskräckt när jag för några sekunder tänkte att jag kanske hade kunnat prata lite eller sjunga för mig själv, utan att märka det. Men jag var nog tyst, och efteråt väldigt hungrig.