Hälsningar från skogen, bokstavligen

Idag sa en tall hej till mig. Det var såklart väldigt oväntat. Jag gick på en stig och tyckte mig plötsligt höra en röst lite längre fram, bakom buskagen. Men ingen var där. Jag bestämde mig för att ha hört fel. Ibland måste man ju bestämma sig för det, när man inte förstår, vad händer annars? Men efter några sekunder hörde jag rösten igen. Nu sa den "hej". Fortfarande ingen människa i sikte, och jag kollade verkligen noggrant. Det enda tänkbara, som fick bli den slutgiltiga förklaringen, var att det var den höga tallen som jag just passerat som morsade på mig. Ja, eller hur?? Huruvida tallar kan tala eller ej tänker jag inte gå in på, men det "hej" som kom från den här tallen (mer bestämt från stammen som knarrade pga vinden) innehöll hur som helst just de ljud som ordet "hej" består av, och det var välartikulerat också. Så det här blev onsdagen som en tall sa hej.

Utan datorn och ljuden i den

Det är nåt konstigt på radion. Musik som rör sig långt utanför de s k ramarna kanske man kunde kalla den (beroende på vad som finns innanför ens egna ramar såklart). Den låter som de misstag som skulle kunna uppstå bland en samling musikinstrument, små rytminstrument som faller, skrapar mot nåt annat. Men det är inte misstag för det fortsätter så där, länge. Pianisten är galen och borde kunna känna sig ordentligt avreagerad på vägen hem från studion.

Jag har glömt laddaren till min dator i en annan stad och bloggar det här med papper och penna. I datorn har jag internet, musik, radio och tv. Allt som brukar låta i mitt hem om kvällarna finns i den. Så snart det slog mig att laddaren inte följt med mig hem kom tanken "vad tyst det kommer bli!". Batteriet är definitivt tomt och jag sitter i fåtöljen med min julklappsbok, Bodil Malmstens Sista boken från Finistère, och har den här märkliga misstagsliknande musiken på i min lilla batteridrivna fickradio. Den enda apparaten som kan låta just nu.

Det blev inte så tokigt att vara utan datorn för en kväll. Jag gör och hör nåt annat. Vanligtvis fungerar internet som en magnet; jag dras ut på det oavsett om jag har nåt där att göra. Och ljuden, har alltid ljud igång. Musik, radio eller tv, fast jag inte alltid riktigt lyssnar. För att fylla ut tystnaden. Det gör jag ju nu med, med den märkliga musiken på P2, men det är nåt annat än vad som hade varit om datorladdaren följt med. Men det finns ju fler radiokanaler? kanske man undrar. Måste jag lyssna på det där bara för det här med laddaren? På P1 sänds ett program som jag redan har hört och på P3 lät det jobbigt/tråkigt, så det blev det här. Har ingen aning om vad det är, för det står på internet. Nu spelar klarinettisten samma halvspruckna ton jättelänge, man hör andetagen från näsan.

Bakom teknikfasaden

Det är roligt när det blir lite fel med tekniken, i radio eller tv. Mikrofonen fungerar inte och istället för ett proffsigt nyhetsuppläsarljud hör man ljuden runt omkring i studion, uppläsarens avlägsna röst som fångas upp av någon annan mikrofon i rummet, papper som det bläddras i, röster som inte alls skulle ut i sändning utan förbli obemärkta bakom kulisserna. Det är spännande att se och höra vad som händer härnäst för det vet man inte, till skillnad från alltid annars. Det blir lite osäkert.

Jackan

Förra säsongens prassliga jacka prasslade fortfarande när jag tog fram den från sin vintervila i garderoben häromdagen. Jag som tyckte att prasslet avtog efter ett tag förra sommaren. Har den prasslat till sig igen? Eller hade jag bara blivit van och döv för prasslet medan sommaren gick? Nu prasslar den igen i alla fall.

Akustiska bullerplank

Ett inslag från ABC om bullret i Stockholm och ett försök att maskera det:



Här finns en artikel om saken också >>

Några frågor på det?

Jo, jag undrar några grejer. Måste inte de artificiella grus-, vatten- och fågelmaskeringarna låta rätt så starkt för att liksom lyckas styra över fokus från trafikbullret till dem? Och blir det inte lite rörigt då, med trafiken och gruset, vattnet och fåglarna? Eller om det bara var vatten de skulle ha. Och så det här med att ljud plågar mindre om de är begripliga (som jag har läst om och erfarit i mitt eget fältarbete); om bullermaskeringsprojektet blir klart till lucia, som planerat, blir det inte fel med porlande vatten då? Just då alltså. Jag tvivlar inte på att ljudet av vatten kan ha en rogivande effekt, men om jag hörde det runt lucia, då skulle jag liksom "Vänta lite, aha det är en installation! Spexigt." Och inget fel med det i och för sig, det vore säkert kul det också, jag gillar när det kommer något oväntat, som en porlande luciabäck. Och det skulle verkligen styra bort mitt fokus från bullret. Jag skulle nog stanna till ett slag vid den osynliga luciabäcken. Nu låter det kanske som att jag tramsar till det här, men jag brukar faktiskt stanna till när jag hör något spännande. Så mig skulle det påverka, vattnet.

Bortsett från att buller kan vara direkt skadligt för hörseln är jag själv inne på linjen om var och ens personliga inställning till ljuden. Ett särskilt bullerljud, låt säga en motorväg, har inte en inbyggd negativ klang, som är ful oavsett, för alla. Ibland när jag råkar börja lyssna på ljuden omkring mig, mitt i stan bland alla trafik, då händer det saker med ljuden, jag hör dem, på riktigt. Och det kan finnas spännande ljud där, fina till och med. Om jag känner mig stressad efter en dag i staden tror jag att det hänger mycket på om jag har attackerats av eller lyssnat till ljuden. På så sätt kan förändringen av hur vi påverkas av ljudmiljöer delvis finnas i oss själva. Det är bra att man praktiskt och fysiskt tar tag i ljuden, som i ABC-inslaget, de finns ju alltid med oss i vardagen, påverkar oss på gott och ont, fastän de är så osynliga. Om man tar tag i dem så, och dessutom gör en personlig liten utvärdering av sin egen subjektiva inställning, då kanske oljud kan bli ljud, och favoritljud. Prova det där hemma.