Arvidsjaur i sikte

I början av juni åker jag till Arvidsjaur för att ägna mig helt och hållet åt ljuden, det är spikat nu.

Lista: Sammanträffanden

Ljud som flutit ihop med musiken de senaste dagarna:

När strykjärnet blivit tillräckligt varmt hörs ett fint litet plongljud, precis på rätt ställe i musiken.

Mobilens alarm. Uppfattade först inte att det inte var en del i musiken. Alarmet som oftast är ett jobbigt ljud gjorde musiken lite mer spännande.

Scannern. Ljudet som kommer när den sätts igång, samma ljud som hörs när den scannar fast bara en kort snutt, blev en fin effekt i låten på Spotify.

Samklang

Jag gillar när vanliga ljud råkar stämma överens med musik. En mopeds ilskna läte som blir vackert i just rätt takter av en låt, ett stolskrap, en gaffel som faller. Jag blir glad varje gång. Jag tycker att det har hänt särskilt ofta den senaste tiden, såna sammanträffanden. Som att vardagen vill bjuda på något extra, visa vad den kan, om den vill.

Artikeln igen

Det är fortfarande möjligt att berätta för mig om stockholmsljud och bli en del i antologiartikeln om ljud och Stockholm*, men det brinner i knutarna!

* En antologi med olika perspektiv på "stockholmsliv". Samarbete mellan etnologiska avdelningen, Stockholms stadsmuseum och Nordiska museet.

Kulturnatt med oljud!

Lördagen den 24 april är det Kulturnatt Stockholm och där ska Oljud Sthlm vara med, den här gången i en mer live-baserad form. Alla som vill får vara med och samla ljud i staden, ljudfynden ska senare samma kväll bli till fantastisk musik i en improviserad konsert. Artisterna som ska förvandla ljuden till musik är Noisebud, Håkan Lidbo och Yourhighness.

Håll utkik efter Oljud Sthlm Live, var med i ljudjakten och festa till stockholmsrytmer!

Nederländerna

Jag var just i Nederländerna, på studieresa. Mer precist i den nordnederländska staden Groningen [Schrånningen]. I tio dagar var vi där och jag hann uppleva mycket, däribland ljud så klart. Ett urval:

De har en annan siren, utryckningsfordonen. Tre toner som bildar en glad melodi. Det är kanske inget fel med att den är glad, men lite konstigt är det. Mindre allvar i den liksom.

När vi lagt oss första kvällen på vandrarhemmet och just börjat somna väcktes vi av ett högt ljud i rummet. Det tog ett par sekunder innan jag kopplade att det var platt-tv:n på väggen som lät. Det var MTV på hög volym, 00.07, helt plötsligt. Jag som hade underslaf i våningsängen klev upp och började leta efter knappar på tv:n medan första låten slutade och nästa började, Single ladies, högt högt. Tryckte på alla knappar tv:n hade utan minsta förändring i ljud eller bild. Några fler klev upp och undersökte apparaten, nyvakna och förvirrade. Lite förtvivlade var vi nog också, kanske skulle det inte bli tyst. När hela Single ladies-videon visats drog Marie ut slumpvald kabel och det blev åter tyst. Jag fick kväva mina ofrivilliga skrattattacker i kudden när jag la mig igen, absurt var det. Single ladies fick en självklar plats på vår Groningen-Spottis-lista dagen därpå.

Språket. De har läten i språket som vi inte kunde härma, inte ens när jag förberett mig och samlat en del saliv fick jag till det gurglande rullande r:et. Fascinerande.

Cyklisterna. Har aldrig sett så många cyklister, men så är det ju asplatt också. Floder av cyklister i rusningstid, och många resten av tiden också, i jämförelse med hemma. Det tog ett par dagar innan det föll sig naturligt att se upp för dem och så är de tysta, lömska. Inte en enda hjälm såg vi på tio dagar.