Nederländerna

Jag var just i Nederländerna, på studieresa. Mer precist i den nordnederländska staden Groningen [Schrånningen]. I tio dagar var vi där och jag hann uppleva mycket, däribland ljud så klart. Ett urval:

De har en annan siren, utryckningsfordonen. Tre toner som bildar en glad melodi. Det är kanske inget fel med att den är glad, men lite konstigt är det. Mindre allvar i den liksom.

När vi lagt oss första kvällen på vandrarhemmet och just börjat somna väcktes vi av ett högt ljud i rummet. Det tog ett par sekunder innan jag kopplade att det var platt-tv:n på väggen som lät. Det var MTV på hög volym, 00.07, helt plötsligt. Jag som hade underslaf i våningsängen klev upp och började leta efter knappar på tv:n medan första låten slutade och nästa började, Single ladies, högt högt. Tryckte på alla knappar tv:n hade utan minsta förändring i ljud eller bild. Några fler klev upp och undersökte apparaten, nyvakna och förvirrade. Lite förtvivlade var vi nog också, kanske skulle det inte bli tyst. När hela Single ladies-videon visats drog Marie ut slumpvald kabel och det blev åter tyst. Jag fick kväva mina ofrivilliga skrattattacker i kudden när jag la mig igen, absurt var det. Single ladies fick en självklar plats på vår Groningen-Spottis-lista dagen därpå.

Språket. De har läten i språket som vi inte kunde härma, inte ens när jag förberett mig och samlat en del saliv fick jag till det gurglande rullande r:et. Fascinerande.

Cyklisterna. Har aldrig sett så många cyklister, men så är det ju asplatt också. Floder av cyklister i rusningstid, och många resten av tiden också, i jämförelse med hemma. Det tog ett par dagar innan det föll sig naturligt att se upp för dem och så är de tysta, lömska. Inte en enda hjälm såg vi på tio dagar.