Största möjliga tystnad - en prövning

Nu övar jag mig i att ha det tyst. Inte ha musik eller radio på för att fylla ut hela tiden. Jag började nog på allvar idag, men har tänkt på det länge, att jag har lite svårt för tystnad. Lite musik har jag lyssnat på, medan jag lagade mat. Och ett gammalt sommarpratprogram, Rikard Wolff, ur SR-arkivet medan jag tog en lur på eftermiddagen för att ladda upp inför tentaplugg. Och radio på bussen... Det går kanske så där med tystnaden. Fast när det gäller bussen blir det ju inte tyst för att jag låter bli radion, då hör jag ju allt annat i stället. Man får välja, egenvalda ljud eller omgivningens. Jag tycker ändå att dagen började bra när jag inte slog på nåt ljud alls till frukost och det tyckte jag var skönt.

Anledningen till den här prövningen i att ha det lite tystare, åtminstone tidvis, är att jag föreställer mig att ljuden som jag ofta omger mig med kan skapa stress, även om jag tycker att det är bra ljud, intressanta radioprogram och fin musik. Det är nåt oroligt med att alltid ha nåt igång, tycker jag. Jag ska jobba på det här ett tag, se om det har nån särskild effekt. Det svåraste blir att somna utan ljud som sällskap, det tänker jag inte ens försöka med, än i alla fall. Vid läggdags letar jag fram ännu en sommarpratare som får hålla mig sällskap i väntan på sömnen.