Hon har så mycket energi, min sambo. Därför är det hela tiden något som låter. Prasslar, jamar, knaprar, klöser, dunsar i golvet mitt i våghalsiga balansakter. Men så blir det plötsligt alldeles tyst. Luften går ur henne av allt spring. Då måste jag se efter var hon är. Under tystnad kan de värsta hyssen begås, tänker jag. Men när jag hittar henne sover hon.
Redan efter tre dagars samboliv inser jag att det är en intensiv tillvaro jag har skaffat mig, men det är en speciell känsla att alltid ha sällskap, även när hon sover och jag bara hör den visslande nosen.
4 kommentarer:
Sööööt! Grattis till ditt samboskap!
Just nu är hon särskilt söt, hoprullad i en fåtölj. Dvs inga klor i mina ben.
Hallå i bloggen, det står lite still här. Vill ju läsa mera! :) Har du inte nåt kul ljudprojekt på gång som du kan teasa med? Eller är du fullt upptagen med lim och symaskin för att återställa inredningen efter kissens framfart nu för tiden?
Hej! Jag vet, det brukar vara så med bloggen, stiltje ibland och sedan mycket på en gång. Roligt att du väntar på mer i alla fall!
Jag har flera projekt på gång, dels i Oljud Sthlm och dels min masteruppsats som handlar om ljudupplevelser i stan (Stockholm). Ny Oljud Sthlm-hemsida på gång, så håll utkik!
Skicka en kommentar