Skräckfärd mot Sumpan

Igår var det onsdagsmiddag hos min vän H i Sumpan. Dit åker jag helst pendeltåg eftersom tunnelbanelinjen ligger en miljon meter ner under jorden. Och jag gillar att det ofta är rätt stillsamt på pendeln, och att se ut. Någonstans efter Karlbergs station bryts dock den behagliga stillheten och övergår i något mer ängsligt. När tåget passerar ojämnheter i marken och gungar lite upp och ner uppstår ett gnisslande läte som närmast på pricken kan liknas vid skräckstråkarna i Psycho, så här >>

På pendeln blev skräckljudet mest komiskt, jag tror jag log lite för mig själv, vänd mot fönstret förstås. Tveksamt om jag delade ljudskojet med mina medresenärer, och man vill inte skratta ensam till ljudet av vansinnesstråkar, gärna.