Nya vardagsljud #2: Kaffekarriären.

Vid tjugonio års ålder har jag till slut inlett min kaffedrickarkarriär. Har hinkat i mig te i många år, men lockats av kaffe. Dels doften som jag alltid gillat, och så tanken på att kanske en dag kunna betrakta mig lite som en finsmakare av kaffe. Efter noggrann research för bästa möjliga start på kaffekarriären i form av engagerade inlägg från vänner i en facebooktråd var tiden inne. En eftermiddag efter jobbet gick jag, i sällskap av pådrivande kaffedrickare, och skaffade mig en klassisk mokabryggare. Jag gillar det där med ångan.

De första dagarna ansvarade A, i egenskap av proffskaffedrickare, för själva bryggningen medan jag koncentrerade mig på att känna efter om det smakade gott. Men så blev jag lämnad ensam med bryggaren någon dag och fick se till att klara av alltihop på egen hand. När man brygger med den här typen av bryggare spelar ljuden en central roll. Man måste lyssna för att veta när det är färdigt. Och jag har märkt att det blir knepigare med andra ljud i närheten, en dånande vattenkokare eller annat. Då hör jag inte om det kokat klart och övergått till tystnad. Men det här kritiska momentet gör det bara roligare. Man kan inte vara passiv som med en vanlig kaffebryggare som ju klarar sig själv.

Kaffeinslaget känns som ett väldigt fint tillskott bland vardagsljuden. Jag inser varför så många dricker kaffe, det låter ju så gott.