Vilka känslor väcker Hesa Fredrik hos dig?

Under måndagseftermiddagen satt jag, som jag ofta gör på jobbet, vid mitt skrivbord. Utanför byggnaden började det tuta, skarpt men med många likadana tutläten som en dovare kör från andra håll. Eftersom min arbetsplats som ligger vid Slussen numera omges av alla möjliga mätningar och förarbeten inför den stora förvandlingen blev min omedelbara reaktion att tutljuden var menade som varningssignal och skulle följas av ett sprängbuller. Men tutandet bara fortsatte. Inom den närmaste minuten hade jag twittrat: "Vad nu? En kör av mäktiga tutor som tonar ut i stil med säckpipa som töms på sista luften. #slussen #stockholmsljud". Det fortsatte att tuta och jag frågade även min kollega vid skrivbordet intill vad han trodde det kunde röra sig om. "Klockan är tre." Just det, och jag mindes hur jag tidigare inte heller lyckats minnas vad det rört sig om när jag hört de första klockantresignalerna. Jag känner mycket väl till händelsen - man testar "krigstutan" klockan tre på eftermiddagen ett par gånger om året - men av någon orsak är det inget jag lagt på minnet för att kvartalet senare kvickt koppla ljudet till dess källa. Jag kan tänka mig ett par olika förklaringar. 

1. Jag växte upp där det inte gick ut någon signal "live" i närområdet, utan bara på radio. Ljudhändelsen satte sig s.a.s. inte från början.

2. Det är för glest mellan testtillfällena. Jag behöver kontinuitet för att lära mig ljudet.

3. Jag är för snabb att härleda lätet till något annat som jag tror kan låta liknande, i det här fallet en Slussen-sprängning som ju inte vore särskilt överraskande.

Vilken orsak som är den mest sannolika vet jag inte, det kan en hjärnforskare eller psykolog få ta sig an, men den lät mig hur som helst sprida ett intryck av kunskapsbrist bland såväl kollegor som oanat antal twittrare. När jag väl fått veta vad det var som lät kunde jag inte minnas att det var så det brukar låta, att det var upprepade signaler under så lång tid. Jag undrade om jag egentligen någonsin hade hört det. 

Till middagen pratade vi om händelsen och jag fick lära mig att signalen utöver det formella namnet Viktigt meddelande till allmänheten också går under namnet Hesa Fredrik. Idag kom han återigen på tal på jobbet. Jag berättade för en annan skrivbordsgranne om hur jag inte förstått vad det var som lät och hon trodde att signalen väcker skilda reaktioner hos olika personer beroende på vilka generationer de tillhör. Ju närmare krigstid desto större allvar. Däri ligger säkert också en av förklaringarna till min oförmåga att associera rätt. Det har nog aldrig varit ett tillräckligt allvarsfyllt ljud för mig, som hörde det för första gången på åttiotalet.

Vilka känslor väcker Hesa Fredrik hos dig? Har du minnen av ljudet sedan förut?

Ljudverket Important message from the public >>