Vad som händer bland växterna på Ica

Jag handlar på ett gigantiskt Ica. De har allt (nästan, de hade inte en särskild sorts tekanna, eller någon annan tekanna, såg jag nyss.) och det är lätt att handla mycket mer än det som står på lappen. Jag gillar att gå omkring där, vet inte riktigt varför... Trevligast är det på kvällen, det är rätt lugnt då. Inte så mycket folk, inte så många kassor som piper. Eftersom de har nästan allt har de såklart en växtavdelning, och dit dras jag så gott som varje gång. Avdelningen är inte bara några hyllor mitt bland allt annat, utan ett eget rum med växter från golv till tak, porlande (riktigt, inte bara ljud av) vatten och ingen musik. Att jag dras dit handlar nog mer om stämningen än att jag vill ha växter (fast det också). Det är som en paus från resten av butiken.

Av någon anledning är det i det där rummet folk börjar prata med mig, okända människor. Det hände igen ikväll, en liten tant som berättade om ett fuskblomarrangemang som såg äkta ut på något sätt och som hon ville försöka härma. Några andra frågade om jag kunde översätta de engelska vattningsinstruktionerna för en växt, men det kunde jag inte, och så var det någon mer tant... Är det den behagliga stämningen som orsakar detta? Slappnar folk av, eller är det de mest pratsugna som hänger där inne? För vissa är nog det här en sorts möteslokal, en chans att småprata. Det känns inte lika stressigt som där ute bland hyllorna, alltså är det tillåtet att ta sig mer tid, och ta av andras tid, för det går liksom långsammare där. Men så finns det ju de som måste ha en blomma, i sista sekunden, på väg på besök. Då blir det mer stressigt förstås.

När jag gick ut från butiken såg jag en man på väg bort mot sin bil på parkeringen, med en orkidé i den ena handen och en flaska med något drickbart i den andra. Jag blir så nyfiken.

Måndagens små effekter

Jag bad om osthyveln vid frukostbordet, det är en chansning när båda måste gå ungefär lika många steg för att hämta den, och nej, den kunde jag väl hämta själv. Det fick jag göra, och då kom ett fint läte, metalliskt med lång klang som vi försökte härma. En liten men uppiggande frukosteffekt.

Hemma i mitt hus skulle jag kolla tvättiderna i källaren och det är mörkt i trapphuset om kvällarna numera, så först behövde jag en lampknapp. Den var inte helt uppenbar men desto mer värd att leta efter. När jag vippade över knappen vaknade lysrören ett efter ett som om elektriciteten vandrade fram lampa för lampa från min entré och nerför i trappan. Fint! Men det fanns ingen tvätttid därnere.

Om jag får fråga

Vilka ljud associerar du med "hemma"?

Hösten #2

Hur man hör att det håller på att bli höst? Häromdagen hörde jag det medan jag väntade på bussen. Solig, blåsig söndagseftermiddag och ett torrt lönnlöv hasade i maklig men målmedveten hastighet förbi trottoaren med skrapande flikar mot asfalten.

På andra ställen har löven redan lagt sig i drivor och då blir det ännu mer höstprassel såklart. Jag vet att jag inte driver en doftblogg men å! vad det doftar gott om hösten. Efter det påpekandet, och det om komockorna, får jag allt behärska mig, ljud var det här.

Hos korna

Oj, vad kor suckar mycket. Det hörde jag för en stund sen när jag promenerade till deras hage. Spelade in dem, och kanske var det det de suckade åt förstås. Andra ljud i hagen var ett råm här och där, svansar som daskades mot rumpor och flugor, kokiss som forsade. Det doftade också mysigt, inte bara komocka som man kanske tänker då, utan mysigt, och däribland komocka. Jag kom också till insikten om att kor är varelser som jag utan tvekan kan säga att jag älskar, utan att vara personligt bekant med en enda. Och utan att behöva veta om det är besvarat.

Hösten

Hur hör man att det håller på att bli höst?

Genom ventilerna

Jag sitter i en lägenhet som släpper in ljud från alla håll och kanter. Genom ytterdörren, från rören som löper genom husets lägenheter och kanske mest fascinerande, ur köksventilen. Ur den hörs röster när man står vid spisen nedanför. Vad som sägs är svårt att urskilja, men det är roligt ändå.

Ur en annan ventil, på en av universitetets toaletter, strömmar ständigt toner, som avlägsen musik från en annan våning, bakom suset från luftdraget. Men det är en hörselvilla. Efter många besök på samma toalett har jag kommit fram till att de inte är sannolikt att de alltid spelar musik på nästa våning, de måste ju arbeta också. Men det betyder inte att jag bara inbillat mig de där ljuden, det låter faktiskt som musik. Kan man kalla ljud för musik för att de låter som sådan? Måste det finnas en kompositör bakom verket? När jag plötsligt upptäcker ett spännande, vackert eller roligt ljud som ingen medvetet skapat kan upplevelsen bli desto häftigare, att det uppstått och att jag råkade höra.

I svampskogen...

hittade jag en enda svamp. Är jag en dålig svampletare? Var det en dålig svamptidpunkt? Var det för att svampar är så tysta? Blåbär är också tysta men de försöker inte hålla sig undan. Älgarna däremot knakar omkring, och se hur det går för dem...

Ljud i maten

I tobakshandeln hade de små platta påsar med en rymdvarelse på. Inuti fanns det smuliga tuggummigodiset som knastrade och poppade när det hamnade i munnen, det var lördag det! Det var också länge sedan. Googlade "Candy 'pops in your mouth'", men ingen rymdvarelse kom fram, bara ett annat godis med samma effekt, Pop Rocks, och snusk.


Andra ätbara ting vars ljud är avgörande för känslan när man äter dem:

1. chips (vilket gör dem till dåligt biosnacks, men bra i alla andra lägen)
2. halloumi - sällsynt med mat som gnisslar!
3. långa smala kokkorvar med hårt skinn så det liksom "knäpper" när man tar en tugga. Vegetarisk motsvarighet efterlyses! Sojakorvarna låter knappt alls.
4. knäckebröd, såklart. Tänk dig ett tyst knäckebröd. Det går inte ens.
5. kolsyra. Ett glas läsk som det inte fräser och brusar om går bort.
   

Kom med fler förslag på temat Ätbart!

På Ikea

Idag var jag på Ikea, och där var allt som vanligt, liksom ljuden. Barn som gråter, har ledsnat och ropar att de är bajsnödiga, klirr i lunchrusningen och alltihop. På köksavdelningen letade jag efter tallrikar. Intill vid en trave porslin stod ett par och funderade, de var inte helt säkra. Eller inte alls säkra. Tjejen kilade iväg och hämtade ett stycke bestick som hon sedan skrapade mot en av tallrikarna i traven, för att höra hur det lät. Och så funderade de lite till. Jag blev glad när jag iakttog dem, att några mitt i varuhusets okritiska impulskonsumerande tänkte ett steg längre. Hur kommer det kännas att äta på de här egentligen? Men jag vet inte vad de bestämde sig för sen. Själv köpte jag utan att testa.