På programmet: Cocktail på Färgfabriken

Läste just om en ny serie forumkvällar, Cocktail, som ska börja på Färgfabriken (Stockholm) i februari. Låter väldigt bra utifrån beskrivningen, och kanske intresserar det också den som, bortsett från mig själv, hamnar på Kitchen Sink Sounds då och då...

"Färgfabriken bjuder in till en enkel och lekfull mötesplats för er som är intresserade av arkitektur, design, form, och våra offentliga rum.

Cocktail är ett öppet kvällsforum där inbjudna gäster presenterar idéer, projekt eller kanske en performance, under högst femton minuter var. Kvällarna blir på så sätt en cocktail av idéer, presentationer, förslag och tankeväckande frågeställningar." (Från programsidan på fargfabriken.se)

6:e februari är datumet för den första Cocktail-kvällen.

Hur låter vardagen? En etnologisk studie om ljudens betydelse i vardagslivet

Min etnologiska kandidatuppsats om ljud i vardagen har blivit färdig och finns att ladda ner här till höger på sidan under "Besök också". I den kan man läsa om hur lövhögar kan vara exotiska, nysningar framkalla ilska och om en granne som sjunger speciella texter vid särskilda tidpunkter. Det står mycket annat också, ovan nämnda saker får fungera som så kallade teasers. Jag har intervjuat sju personer som befinner sig på olika platser, i och utanför Sverige, om hur de tänker om ljuden som omger dem i vardagen. Det blev en rolig uppsats att skriva. Och ur berättelserna om ljuden kommer också andra saker fram, om livet kan man säga.

En etnologisk uppsats om ljud i vardagen >>

Baksidan av tystnad

Ett intressant inslag på SR om nya bilar som är designade att stänga ute ljuden runtomkring och hur det inte bara blir tyst och skönt utan också farligt:

"Med dagens tysta bilar hänger alldeles för mycket på vad vi ser, medan hörselintrycken tappats bort säger Fang Chen som leder forskningen.

- Vi använder våra öron och lyssnar och förstår omvärlden. Men i dagens bilar använder vi nästa bara ögonen för att förstå omvärlden. Det är för tyst i bilarna, samtidigt som ögonen belastas för mycket, säger hon."

Läs hela inslaget här >>

Men jag blir lite konfunderad. Forskarna tar fram en teknik som ska återge ljuden utifrån inne i bilarna för att förhindra att olyckor sker. Om jag förstår det här rätt kommer det alltså in en mängd olika ljud i bilen via det här systemet. Samma ljud som man "designat bort" vid biltillverkningen, fast via en omväg liksom. Det är möjligt att dessa konstruerade ljud är behagligare än deras verkliga motsvarigheter, men blir det inte mycket ljud där inne? Intressant, hur som helst.

Mer om saken i DN >>

Ett mystiskt läte som jag förstod så småningom

En dag i höstas kom det ett konstigt ljud utifrån. Det gick inte att placera, hade aldrig tidigare hört det under de månader jag bott i lägenheten. Det lät som när en luftballong fyller på med varmluft, fast jättehögt och alldeles för nära mitt hus. Eller en drake som sprutar eld, det vet man ju hur det låter. Automatiskt gick jag fram till fönstret och spanade efter den eventuella luftballongen (draken var mer en liknelse än en trolig orsak), men det fanns inget spektakulärt där ute. Min syster som bor i samma del av staden, och också nära det här som lät, hade svaret. Jag skickade ett meddelande på msn och frågade om hon hade hört det där konstiga alldeles nyss. Det hade hon, många gånger. Det var värmeverket. Inte vet jag vad de gör där nere när det låter, de kanske behöver lätta på trycket. Nu har jag också hört det ganska många gånger, senast idag för en liten stund sedan, men mystiken är borta. Det är bara värmeverket. Det hade nog varit roligare om jag inte fått veta, och fortsatt att bo nära ett ljudfenomen som ingen lyckats förklara. Som Loch Ness-odjuret, fast i ljudform.

Vintern

Varje gång jag tagit det kloka beslutet att klä på mig ordentligt för att det är kallt ute uppskattar jag det otroligt mycket så snart jag kommit ut. Regnkläderna som jag köpte till ett så rimligt pris för ett par år sedan gör regn, snöfall och snålblåst till väder att trivas i. Det är en fascinerande känsla att cykla genom hällregn och fortfarande vara torr och varm under kläderna. Det kan vräka ner, mig rår det inte på och dessutom ska det visst vara ett material som andas! En bieffekt med regnstället är att det låter, för varje steg sch:ar det om byxbenen. Och det går inte att tysta ner, inte med en normal gångstil. Men det är lite roligt, det har jag märkt de senaste dagarna, närmare bestämt igår kväll när jag promenerade till Ica. Längs den glest trafikerade gatan hördes jag väl, eller byxbenen alltså. Efter en stunds promenad hör jag samma ljud från trottoaren på andra sidan gatan. En till som tagit det vuxna beslutet att slippa frysa. Inne på Ica hörs jag lika väl, alla andra har tysta byxor. Men så, på mejeriavdelningen, hör jag det igen. Ännu en med högljutt regnställ. Nu börjar det bli komiskt, särskilt när jag tänker på oss som en tyst överenskommen klubb, vi som vägrar plågas av väderleken. Sedan hörde jag det inte mer, utom under min egen promenad hem.

Pausunderhållning

Jag har inte glömt bort ljuden eller tagit jullov för alltid. Tvärtom, jag tänker på ljud så det knakar. Om några få dagar ska min etnologiska uppsats om vardagsljud vara färdig.

Tills vidare får katten Maru stå för ljuden här i bloggen.

Gnäll - från Sumpan till Simpan

Jag skriver inte om musik egentligen, men nu kommer ett musikinslag i alla fall. Läste i DN häromdagen om Sundbybergs klagokör och hur konceptet klagokörer (Complaints Choirs Worldwide) har spridit sig över hela världen. DN-skribenten var entusiastisk och jag blev väldigt nyfiken på hur körerna låter, vilket gnäll de framför. Har nu kikat på Sundbybergs, Birminghams, St Petersburgs och Singapors körer på videoklipp som finns på nätet. Det blir lätt underhållande med klagomål. Många klagoämnen känns som typiska så kallade i-landsproblem, men efter att ha sett några klipp från vitt skilda delar av världen framgår det att i-landsproblemen kan finnas var som helst. Liksom "riktiga" problem.

Anledningen till att jag nu är i full fart med att göra ett undantag och skriva ett inlägg om ljud i form av musik är att jag särkilt vill uppmärksamma en kör, nämligen Singapors. DN-skribenten berättade att kören förbjudits (av "the local authorities", som det står i you tube-klippet) att sjunga klagomålen ute bland folk, vilket det också informeras om i videoklippets inledning. Mot denna bakgrund får den glada stämningen i Singaporkörens sång en annan, mörkare ton, än den i Sumpan (inte för att jag underskattar sundbybergarnas bekymmer alltså, de präglar också min egen vardag). Att kören i "Simpan" inte får framföra sången inför folk på allmän plats hindrar dem i alla fall inte från att höras och synas på andra sätt: Simpans klagokör.

Mitt nya beroende

För ett par veckor sedan råkade jag på en länk till ett You Tube-klipp som blev början till en ny vana, eller kanske ska det kallas beroende. Videosekvensen innehöll en fantastiskt fin japansk katt, Maru, som ligger på lur för att sedan ta ett språng med huvudet rätt in i ett tomt ölemballage (ett sånt av tunn kartong som håller samman ett 6-pack). Det är en dum idé att försöka återberätta ett sånt här videoklipp och bättre att bara klistra in länken. Det finns mängder av klipp där hussen eller matten har följt den här katten med kameran och jag anar efter att ha sett några stycken att den här katten är lite av ett original. Titta vidare på de här klippen så förstår du hur jag tänker: påsen & lådan. De följande dagarna, efter att jag upptäckt katten, klistrade jag in länkar till klippen i msn-meddelanden och mail, det var för roligt för att skratta ensam åt.

Hur som helst. Alla klippen med Maru är inte lika underliga och slapstick-roliga som de jag länkat till här. Men jag gillar dem också, tycker om det vardagliga. Förutom katten skymtar också ett hem; man ser möblerna, det blanka golvet, att lägenhetsinnehavaren tycks gilla vitt. Och det är ingen överraskning att jag också tycker om ljuden, de är kanske det allra bästa! Det finns några klipp utan ljud och när jag såg dem saknade jag något, det var inte samma vardagligt trevliga stämning. Susandet, brummandet, svag musik, ljuden från personen bakom kameran som rör sig i närheten av stjärnan Maru. Jag började titta på några klipp varje dag, först för att katten beter sig som den gör, men sedan insåg jag att jag lika mycket tittade för den där stämningens skull, jag ville ha en liten dos då och då. Det var inte action jag var ute efter, utan de där små ljuden, miljön, ingenting särskilt-stämningen. Är svag för filmer som präglas av en sådan, där jag får se vanlig grå vardag, och hur den låter. Minns en scen i Michael Hanekes Kod Okänd (2000), där Juliette Binoche länge står vid strykbrädan och stryker, där kunde hon ha stått kvar, så fint var det. Föreställ dig ljuden när man stryker; strykbrädan som knakar lite, järnet som pustar och ångar, och så luktar det gott!

Tillbaka till katten. Nu har jag glömt av de där klippen lite grann, men Marus egen blogg har jag lagt till som ett bokmärke, så den finns lättåtkomligt när som helst. Kanske är det här en av världens mest väldokumenterade katter (när jag berättat om den för vänner och bekanta har det visat sig att flera av dem redan kände till just de där klippen, vi är många som råkat på dem), och jag undrar vad upphovspersonen egentligen tänker med sitt dokumentära projekt. För mig har det kommit att handla om mer än Maru.

Lägesrapport - min uppsats om ljud

Min uppsats börjar ta form, den som passar väldigt bra att berätta om här, för den handlar om ljud i vardagen. Närmare bestämt hur ljud påverkar människors relationer till platser i deras vardagsliv. Det är slutspurt för fältarbetet, sedan är det analys som tar vid. Skulle gärna dra ut på fältbiten, typ ett par månader eller år, få fråga vidare och höra alla tankar. Men då blir det ingen uppsats. Jag fältarbetar såhär:

Åkte till Visby, gjorde min första soundwalk (den första i medvetet studiesyfte, alla mina promenader är nog soundwalks, mer eller mindre...). En promenad med en vän där vi lyssnade och pratade om ljuden. Jag spelade in, hon tog bilder. En katt följde efter oss. Dagen därpå gjorde jag också en intervju med samma person som berättade så spännande saker att jag nästan glömde att åka hem.

Skickade intervjufrågor till ett par personer via mail och har fått fantastiskt intressanta och roliga svar! Frågorna handlade bland annat om vilka ljud man förknippar med hemmet, vilka platser som låter annorlunda, fult, fint, ev. ljudminnen från barndomen...

Imorgon åker jag till Sundbyberg, där finns min sista informant.

Som tur är har jag bloggen kvar när uppsatsen är klar, berätta vidare om ljud, jag vill höra! Och en soundwalk kan jag ta när som helst. Någon som vill följa med?

Den nya ljudbilden

Snön kom plötsligt, så plötsligt och i så stora mängder att de inte hunnit städa undan den som ligger i vägen. Jag blev fast i Stockholm efter helgen, för halt för bussarna, och hemma kunde de inte komma till jobbet. Idag kunde jag åka hem och under bussfärden från stan blev det vitare och vitare ju närmare jag kom. När jag klev av bussen tittade jag nyfiket efter tecken på att det varit snökaos och orkanvarning. Det som syntes mest var snön, så mycket snö! Jag gick till Ica, där hade parkeringen blivit ett landskap med små fjäll i form av upplogade drivor här och där, tre-fyra meter höga. Den intensivt trafikerade korsningen i närheten hade blivit tyst. Inte helt tyst förstås, men snön slukade ljuden, alltihop är ljuddämpat nu. Och snöplogarna dundrar förbi, de är nya på vägarna. När jag nått andra sidan av övergångsstället fanns inte min vanliga trottoar där, bara snödrivor. På motsatta sidan av gatan fanns en smal smal stig i snön på trottoaren, där gick vi vi som myror på led, vi som var på väg från Ica. Den var hal, stigen, och matkassarna blev balanstyngder, en i varje hand.

Jag hörde om ovädret på nyheterna, läste i tidningarna och om bussarna som inte gick, medan jag var i stan, och det var märkligt att komma hem. Det såg annorlunda ut, hittade ju knappt trottoaren. Och så ljudet, helt annorlunda, nya omständigheter som påverkar alla, en gemensam upplevelse som jag tänker att alla tänker på medan de halkar omkring. Den lilla staden som fick plats i de stora tidningarna, och på tv, på grund av vädret. Och nu har det lugnat sig, snöröjningen försöker hinna ikapp och det blir vanligt igen, lite tomt.