En ny bostad och eventuella effekter

Har fått en ny bostad och flyttar in om ett tag. Undrar hur det låter där. Om det låter mycket eller lite, på dagen eller natten. Gick dit och tittade härom dagen, första gången efter visningen. Redan innan jag låste upp dörren la jag märke till en sak som kan ha inverkan på min framtida akustiska tillvaro. Ett sopnedkast. De är inte så vanliga nuförtiden, vad jag har uppfattat. De rimmar dåligt med källsortering. I nedkastet blandas det hejvilt. I mitt nya hus finns de fortfarande kvar, tydligen. Och precis intill min dörr sitter det. Själva nedkastet inkräktar lite i min hall där man snott nån kvadrat till det ändamålet.

När jag såg nedkastet sa jag genast till A att kolla, nu kommer jag få höra sopnedkastning, hela tiden. Om det blir så hänger på flera saker. Först och främst om mina grannar använder nedkastet, det är inte säkert, om det finns ett sopsorteringshus på gården. Sedan handlar det om det materiella, om sopnedkastsluckan smäller högt när man stänger den och om väggen mellan nedkastet och min hall är välisolerad. Det här kan bli en nitlott, ett ständigt smällande, eller inget jag kommer att reflektera över alls. Det kan bli helt andra ljud som kommer att fånga min uppmärksamhet. När jag senast packade upp flyttkartonger kunde jag inte ana vad jag skulle få höra. Mystiska regelbundna steg dygnet runt, vibrerande basgångar och nu senast en flöjtrepertoar som återupplivade musikminnen jag hade lyckats glömma tills nu. Det kan bli spännande.


Förresten, vore roligt att ta del av andras ljuderfarenheter med koppling till bostad. Jag tror att det finns gott om roliga och märkliga historier i den kategorin. Berätta!

Grannskifte - nya tongångar

Jag har fått en ny granne, en flöjtist. Jag tror det är subwooferkillen som har flyttat ut och ersatts av flöjtisten. Har också hört elpiano/synt ett par gånger, men osäker på om det är en och samma granne eller om det är en musikerflyttvåg det rör sig om. Flöjtisten verkar flitig. Idag har jag inte varit hemma så mycket men igår, söndag, hann jag höra stora delar av repertoaren (eller, det är ju svårt att veta på förhand hur stor repertoaren är, men det blev en ganska lång radda låtar under dagen). Det var många kända melodier av det smäktande slaget. Titanic-ledmotivet My heart will go on, Can you feel the love tonight (som jag fick spela altsaxofonens andrastämma på under allför många år i mitt tidigare musikskoleliv, lärarna tröttnade aldrig på den låten), Julen är här (i god tid måste man säga, och den här låten finns inte med på min julhitslista). Med flera.

Det spännande med den här nya grannen är att jag först på söndagsmorgonen tänkte att det här är någon som alldeles nyligen bestämt sig för att börja spela tvärflöjt. Det lät så. Några tveksamma toner, som om personen liksom försökte få ljud i instrumentet över huvud taget. Men sedan kom låt efter låt, hit efter hit. Varför spela så stapplande om man egentligen är rätt bra? Alternativt: Hur kan man lära sig i en sådan fart, om man knappt hittade tonerna vid frukost? Mystiskt var det.

När jag tänker på låtvalet är nog faktiskt flöjtisten och pianisten samma granne. Hörde Sol, vind och vatten på tangenter häromdagen, och kanske att Julen är här var det också... Alla de här hitsen har grumlat till mitt minne. Hur som helst. Efter ett par av gårdagens låtar gick jag iväg och sopsorterade och funderade på om grannskiftet är ett upp- eller nerbyte för mig. Med just de där låtarna klingande i huvudet mindes jag de vibrerande basrytmerna som inte alls så tokiga. Vi får se, hur det blir mot jul och så.

Som på tv

Möblerade alldeles nyss om på mitt lilla klaffbord till mediacenter för att skapa bättre ergonomiska förutsättningar. Känns som en särskilt vettig sak att göra med tanke på att höstterminen börjar i morgon och jag kommer sitta här och skriva ännu mer. Mot slutet av uppsatsskrivandet i vintras var inte ryggen glad. Och jag får verkligen skylla mig själv som har en pinnstol som datorstol.

Nu har jag kopplat in ett externt tangentbord och mus för att kunna ha datorn högre upp, skärmen i ögonhöjd. Det funkar bra, men en oväntad effekt som jag inte hade tänkt på är att det nygamla tangentbordet låter annorlunda. Laptopens tangenter var så mycket tystare. Det här nya har mer bas i smattret och låter som när folk på tv sitter vid datorn och skriver. Det är ett ljud jag alltid har stört mig lite på, att det måste låta så mycket när de skriver mail på tv. Det är orealistiskt och övertydligt. Att de ska göra en så stor grej av det liksom. Och så klickar det ashögt när de trycker på "Send" (fast de tvekade inför att skicka, nästan jämt tvekar de) i det påhittade mailprogrammet. Och nu låter mitt tangentbord exakt så där. Tar jag dessutom en tankepaus mellan meningarna och blickar ut genom fönstret (vilket sker, det gör det) är det typ exakt som i Sex and the city. Måste alla ljud vara oljud? Finns det några bra ljud kvar nuförtiden? Typ. Förutom att jag inte skulle skriva just så.

Det klickar ganska fint, både om tangenterna och musen. Men det är det där med att ändra sig. Jag har ju stört mig så mycket på tv-smattret. Får jag tycka att samma ljud är ok hemma hos mig...

Kyrkklockorna och korna

Förra fredagen var det begravning för morfar. När vi gick ut ur kyrkan och klockorna ringde i klockstapeln möttes vi av kor, massor av kor. Alla korna i hagen mitt emot kyrkan skyndade sig åt klockornas håll så snart de började ringa. Det var fint, mormor och morfar hade själva kor en gång, och nu stod alla de här korna uppställda framför kyrkan. De rörde sig knappt ur fläcken medan vi var kvar där utanför. Om de också ville säga hejdå till morfar eller helt enkelt bara dras till ljudet av klockorna har jag ingen aning om, men det var fint.

En störig syssla

Nu har jag dammsugit. Det var länge sedan sist. Att dammsuga är ett asigt jobb och därför dröjer det mellan tillfällena. Jag blir så irriterad. Av sladden som trasslar så dammsugaren kör fast, av att kliva över slangen som snor sig kring benen, av att det är svettigt att krypa omkring och nå in på olika ställen. Jag har nog alltid tyckt illa om att dammsuga. Försöker tänka positivt och uppskatta att en sådan behändig maskin finns, till skillnad från innan den gjorde det. Så jävla jobbigt är det ju inte om man tänker på allt som inte var uppfunnet förut. För ett par år sedan bodde jag i ett hushåll som saknade dammsugare (eller själva maskinen fanns men inte röret). Vi fick sopa ihop dammet så gott det gick med sopkvast, det blev inte särskilt rent. Jag vill inte tänka på vad en bacillanalys av den begagnade plyschsoffan skulle få för resultat. Då saknade jag faktiskt att dammsuga. Men annars är det jobbigt.

Jag har försökt förstå mig på exakt vad med dammsugandet som väcker min irritation och kommit fram till att ljuden som sysslan ger upphov till kan vara en trolig orsak. Dels är det det konstanta höga dånet som liksom förstärker känslan av att nu dammsuger jag, som om jag inte skulle känna av det ändå. Och sedan är det de enstaka ljuden som uppstår när dammsugaren krockar mot olika föremål. Ljud som bidrar till en upplevelse att städningen inte går så smidigt, utan mer bökigt. En händelse som alltid tycks inträffa, och detta ljud är nog det allra mest störande just för att det är så typiskt, är att dammsugarröret välter. Gärna om och om igen. Jag hör ljudet av metall på glid och så smäller det till. Det här ljudet är bökigt och osmidigt personifierat, om det går att säga så. Du fattar.

Nu är det gjort i alla fall och det känns alltid fantastiskt. Men om jag hade möjligheten att dela städningen med någon och fick välja mellan dammsugning och golvtorkning väljer jag utan att blinka det sista. Det kan nästan vara roligt att torka, och så är ju grovjobbet med dammet redan gjort när jag kommer med moppen. Det finns lite utrymme för slarv.

För att det här inlägget inte ska sluta som ett okonstruktivt gnällinlägg avslutar jag med ett par tips till dem som jobbar med konstruktion av dammsugare.

Att tänka på hos dammsugartillverkarna:

1. Ljuddämpare, kom ihåg att sätta in nån sorts ljuddämpare, eller gör helt tysta maskiner. Det finns redan, har jag hört. Gör fler.
2. Använd material när ni tillverkar dammsugarna som inte låter så mycket när de krockar med andra material.
   
3. Ordna så att dammsugarröret kan stå upp utan att glida iväg och orsaka hemska smällar när det faller mot hårda golv och annat. En liten gummikant, inte svårare än så.
4. Sedan en grej som inte har med ljud att göra, utan lukt. Måste luften blåsa rakt upp från dammsugaren? Råkar man böja sig lite över maskinen så kommer den där ljumna och förmodligen genom gammalt damm filtrerade luften rätt i ansiktet. Det måste finnas ett bättre sätt.
   

Krönika

En fin krönika av (boxaren!) Åsa Sandell, om ljud och oljud >>

Radioskugga

Som jag har berättat flera gånger om lyssnar jag mycket på radio. Både hemma och när jag är ute och åker. Det är perfekt med radio när jag åker buss en längre bit. Radion är en svart liten fickvariant som mamma köpte under tidigt 90-tal och som bara håller och håller. Nu vill jag som ivrig radiolyssnare beklaga mig lite. Klagomålet faller ganska tveklöst under kategorin i-landsproblem, men bör likväl framföras, tycker jag.

Det gäller området kring Forum Nacka (som jag hellre kallar Nacka Forum, men det är visst ett jazzband, har jag hört). När jag närmar mig detta område med buss börjar det brusa och spraka i lurarna. Den dåliga täckningen (eller vad man kallar det på radiospråk) håller i sig ett par minuter. Det är inte länge kan man tycka, en tid man bör stå ut med, men jag kan inte låta bli att undra vad som orsakar det här sprakandet. Och går det att rätta till? Jag vet andra ställen där det råder både radio- och mobilskugga. Jag tänker se upp noggrant för att bosätta mig på en sådan plats.

När jag googlar Nacka Forum, som i bandet, kommer denna fram. Rolig.

Premiär!!

Plötsligt har nästan hela sommaren passerat och Oljud Sthlm som vi har planerat sedan vintern finns på riktigt, på museum och på internet. Från och med i morgon, tisdag, kan du njuta av oljuden på Musikmuseet eller oljudsthlm.se!

Rovkatten

Nu har A haft sin katt ett litet tag. Den har ett mycket ynkligt läte. Det liknar en rovfågels, och vilken rovfågels har jag just tagit reda på. Sökte på olika rovfågelnamn på Freesound och fann att det är en vråk han låter som. Ganska exakt faktiskt. Detta läte gör han så fort skon klämmer, natt och dag. Det är svårt att veta vad han menar, vi tror det kan vara ett uttryck för rastlöshet, de korta stunder då ingen leker med honom eller han glömmer bort att jaga tygråttan.

Jag har försökt hjälpa till att hitta på ett namn till katten. Det har tagit lång tid, men nu heter han visst S/pdif. Nåt datorrelaterat, minns inte vad det var. Det tog lång tid att välja namn eftersom det måste uppfylla flera kriterier; det ska helst innehålla bokstaven s så katten reagerar, det ska kännas bra att ropa ute på gatan inför grannarna, det ska passa själva katten, men kanske främst passa ägaren. Vad folks husdjur och barn heter speglar väl mer deras egen självbild än djurets/barnets. A är en person som gillar datorer. Men mest tror jag att han gillar själva ordet, Spdif!

Ventilens återkomst

Jag har varit borta ett tag och när jag kom hem häromdagen hade det börjat vina om köksventilen igen. Ventilen som jag hittills haft ett pappersark fastsuget mot för att stå ut. (Nej, ventiler ska inte täppas igen, men med det generösa luftinsläpp som mina fönster ger blir det knappast syrebrist, men ett ännu kraftigare vinande däremot). Ett nytt papper måste upp, jag kommer inte kunna sova.