Förra veckan modifierade hon lampskärmen av rispapper som hänger över köksbordet. Upptäckte att man kan hoppa upp och slå på den och något dygn efter upptäckten hade pappersgloben förlorat sin nedre del.
Denna vecka var det jag som stökade till det, till följd av Spdifs nattbestyr. Jag hörde henne där högst uppe på bokhyllan och gick dit för att plocka bort saker i förebyggande syfte, men det blev jag som puttade ner en liten påse med småspik. Hörde i mörkret hur de ströddes ut som strössel över golvet. En timme kvar att sova men i stället plockade jag småspik och Spdif tittade nyfiket på.
Tidigare nätter har jag hört ett par blomkrukor krascha, schampoflaskor dundra ner i badkaret, omsorgsfullt inslagna julklappar klösas upp, växtblad tuggas. Och annat.
Sedan Spdif blev A:s katt (och lite min också kan man säga) har vi varit med om många nätter med sporadisk sömn. Jag kan inte låta bli att tänka på småbarnföräldrar. När det gäller Spdif vet vi att hon är sysselsatt, att hon förmodligen har det ganska spännande där hon smyger runt och ställer till det i mörkret medan vi inte kan sova. Men ett barn som skriker och verkar plågas på något vis måste göra de sömnlösa nätterna många gånger värre än nätterna med Spdif.
Nu sover hon hoprullad i soffan, en förberedelse inför natten.
Har inte gjort nåt, än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar