21 januari 2010

Jobbiga jobbljud

En av dagens nyheter (men inget nytt, egentligen): Jobbiga ljud på jobbet. Hade jag inte hållits vaken i natt av katten Spdif som blev könsmogen vid nyår (och av den anledningen har förvandlats från nästan stum till ständigt jamande, i perioder) hade jag också kommenterat artikeln på något sätt. Men jag är jätteseg. Jag återkommer, för det är ett intressant tema; alla ljuden som omger oss hela dagarna och sedan stupar folk i soffan på kvällen men sällan skyller de nog utmattningen efter en arbetsdag på ljudmiljön, den syns ju inte. Slamret, rösterna och ropen, bullret i bakgrunden. Ja, nu kommenterade jag ändå. Och fortsätter:

Det märkliga är att när jag har möjlighet att välja bort ljud, att stänga av och ha det tyst, då vill jag inte det. Det tar emot att ens pröva. Jag liksom måste fylla ut med ljud, ofta radio. Och när jag ska sova letar jag fram ett sommarprat som jag inte redan hört, eller en ljudbok (Bodil Malmsten om och om igen, hoppar in här och där bland kapitlen och somnar mitt i). Bara det inte är alldeles tyst. Jag tänker att det bästa och nyttiga är att kunna ha det tyst, att det är nåt stressat över att alltid ha ljud i öronen. Men jag skjuter på att ta tag i det, övningen i att ha det tyst.

Inga kommentarer: