Sedan A skaffade katten Spdif har jag observerat hur hon reagerar på olika sorters ljud. Om Spdif kunde skriva med sina trubbiga små tassar kanske det blev en lista som den här:
- prassel är spännande, man måste skynda sig och kolla, kanske fånga.
- knäckebröd, blir som förstenad av förundran när nån äter det.
- mysigt under badkaret när nån duschar, sitter kvar tills det slutar.
- sopskåpet under diskbänken, jag kan ljudet av skåpdörren som öppnas och hinner smita in innan den stängs, fastän jag var långt borta!
- dammsugaren är det värsta, käften va!
- ibland ramlar saker ner, krukor med växter och jord i, utan nån särskild anledning. Låter läskigt och man får gömma sig ett tag.
- persiennen på balkongdörren sitter löst och skramlar mot dörren när dom öppnar, hörs på långt håll så jag vet när jag ska gå in igen. Det och att dom ropar, då vet jag.
- när dom slutat sova börjar dom prata och jag hjälper till att väcka dom, man kan sitta precis framför ansiktet på dom och kolla. Det är tråkigt innan dom är vakna, då är det bara tyst.
- bokblädder, jag kunde slå vad om att det var fåglar som flaxade! Men det var böcker.
26 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
fint
Skicka en kommentar