Ljudminne: En särskild typ av tystnad

Idag promenerade vi (efter två långa inomhusdagar höll vi på att helt sega ihop, man blir trött av att ta det lugnt). Jag gillar att det är kallt och snö, att det biter i kinderna, att man plågas lite, lite så det blir en skillnad. Vi var tre och det blev mycket prat under promenaden, men så stannade vi upp för att se på nåt och det blev tyst på ett särskilt sätt. Ett sånt sätt som när jag har legat i overall i snön och bara tittat upp i mörkret och jag tror att jag har gjort det många gånger. Först byggde vi till exempel små gångar i snön där vi ställde in värmeljus så att mössen skulle trivas. Sen kunde man vid något tillfälle bli liggandes i snön med den där speciella tystnaden. När jag hörde den på promenaden tänkte jag att jag nog hörde den oftare när jag var liten. Nuförtiden är jag utomhus i olika ärenden, det blir inte av att ligga ner.