Mer om det här med huset. Det är ganska lågmält som sagt, men inte helt tyst och det är jag glad för. Just nu spelar några grannar musik, kanske ovanför. Känns som helg. Det är fint med alla ljuden så där på håll; musiken, någon som går i trapphuset, stänger en dörr, dammsuger så det dånar och skrapar, bara så högt att jag blir medveten om att vi är flera som bor i huset. Jag glömmer det ibland, att det inte bara är min lägenhet som ryms i huset. Jag kan ju bara se inom mina egna lägenhetsväggar, men ljuden skvallrar om livet i huset. Saker som pågår hela tiden.
Om jag har någon sorts relation till mina grannar så är det främst genom ljuden. Vi säger hej när vi möts i porten men det är via ljuden den mesta kommunikationen sker, om än ofrivilligt. De dunsar rätt mycket, de där uppe eller nere. Vibrerar lite i mitt golv. Jag undrar vem jag är i deras öron. Lovar hur som helst att åtgärda Stockholms gnissligaste säng, så småningom.
11 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Här släpper miljonsprogrammsbetongen och ventilationen igenom så mycket ljud att det är omöjligt att glömma att mitt hem är en del i en helhet (en helvet som förresten är formad som ett ? om man ser det ovanifrån, sök på tycho brahes gata på hitta. se så får du se...)Ljuden är faktiskt det som gör att jag inte trivs så bra här. Det pågår som ett ständigt mummel i ventilationen, man hör folk hosta och nysa. Grannarna ovanför har en förkärlek för att springa runt och utstöta ljud. Och sen har vi göteborgs gnissligaste säng i lägenheten snett ovanför som används flitigt, minst sagt.
Ha ha, kontraster. Jag hör också mummel i ventilerna ibland men har inte irriterat mig, än. Vet dock hur det är att behöva höra alltför tydligt, grannen som kissar medan man själv sitter vid middagsbordet, etc.
Jag brukar vara kattvakt emellanåt och jag har oroat mig lite grann för hur det låter i lgh under mig när katten jagar typ en kapsyl i timmar...
Skicka en kommentar