Sedan maj när jag började på mitt jobb har jag suttit vid ett fönster med sikt ut över gården. Där nere sitter semesterlediga, pensionärsgäng och jobblunchare och klirrar med bestick på uteserveringen, små barn springer av sig på den stora öppna ytan, en alltför ivrig trutunge spatserade under flera veckor pipande och skrikande omkring i väntan på att lyfta. Och så ljuden utifrån hela Slussen, ett dovt och behagligt muller i bakgrunden. Jag blev fort förtjust i alla ljuden som kom in genom mitt fönster och har många gånger valt att småfrysa framför att stänga dem ute.
Det nya rummet har fönster åt himlen och trafikbuller. Det behöver inte vara illa att arbeta till, jag kan uppskatta en monoton trafikmatta, men jag kommer att sakna ljuden av folklivet där nere på gården. Under månaderna på Malkovich-våningen har jag gjort flera ljudupptagningar genom fönstret. Dem har jag kvar att lyssna till i lurar, om saknaden blir alltför stor.
2 kommentarer:
Jag har E18s ljudmatta som arbetsljud. Jag tänker mig att jag ska lyssna på musik hela tiden, men oftast blir det bara lurar på huvudet - utan musik - av någon konstig anledning. Det är trevligt med motorvägsmattan på kvällstid, men när solen är uppe känns den väldigt avig.
Jag brukar också bli sittande med tysta lurar. Rätt skönt, stänger ute ljud lite grann och man ser otillgänglig ut, om man känner för det.
Skicka en kommentar