Ljudprat i P1 med Anders Mildner och mig

En vardagsförmiddag häromveckan blev jag intervjuad på ett livligt Södermalmstorg. Det var Urban Björstadius från P1:s Vetenskapsradion Forum som ville veta vad jag tänker om vardagsljuden, med anledning av Anders Mildners nysläppta bok Koltrasten som trodde att den var en ambulans. Jag tänker så mycket om ljuden bara, det är hemskt svårt att samla och få ur sig de "bästa" tankarna under en halvtimme. Jag skulle vilja komma ihåg alla berättelser om upplevda ljud som jag fått ta del av från andra genom åren. Det är ju det som är så roligt, hur olika människor upplever ljuden på olika eller inte så olika vis. Någon gång vill jag nog samla ljudberättelserna på något vis, i en bok, film, ljuddokumentär... Jag vet inte.

De bortglömda vardagsljuden sändes den 24:e september och finns fortfarande att lyssna på här >>

Sällsynta läten på Designgalleriet

Nu har det blivit dags för utställningen Hemlikt att ta plats i Designgalleriet på Odengatan här i Stockholm. För några veckor sedan skrev jag om det stundande experimentet jag skulle ta mig an; att lyssna av en vävstol med hjälp av en kontaktmikrofon och en stereomikrofon. [Läs inlägget här >>]

Själva inspelningen blev en mycket fin upplevelse! Medan vävproffset Linnea trampade på smög jag kring vävstolen och tryckte kontaktmikrofonen mot olika ställen, likt ett stetoskop. Akustiken i den stora hallen på Nordiska museet var mäktig, den försökte jag fånga med stereomikrofonen. Inspelningssituationen blev nästan något av en performance, och jag är nyfiken på vad de passerande besökarna tänkte. För min del var inspelningen kanske den roligaste och häftigaste jag har gjort. Kontaktmikrofonen fångade över förväntan väl upp knarrljuden från vävstolens träkonstruktion och de suck- och väslika lätena från trådarna. Att lyssna till de rytmiska och repetitiva ljuden en längre stund hade en meditativ inverkan, jag hade gärna lyssnat ännu längre.

Jag kände mig nöjd med ljudfångsten. Svårare blev det sedan, när jag skulle bestämma mig för vad jag ville göra med ljuden till utställningen. Nu är det mindre än en vecka till vernissage och jag har ägnat delar av lördagseftermiddagen åt att lyssna igenom mitt ljudverk. Vad jag har gjort vill jag inte avslöja här. Kom till Designgalleriet och lyssna!

Utställningen pågår mellan 5:e och 27:e oktober. Här finns mer att läsa om Hemlikt >>

Den avlyssnade vävstolen. Foto: Elin Franzén

En ljudinjektion hos White arkitekter

Igår drack vi en flaska ovanligt gott vin här hemma, till fredagshämtmaten. Flaskan fick jag som tack när jag inspirationspratade hos White arkitekter i början av sommaren. Innan arkitekterna började gå på sina semestrar skulle de ha en sommarfest, vars första del skulle bestå av ett program på temat sinnlig arkitektur. Mitt uppdrag var att ge en "inspirerande injektion" i egenskap av ljudetnolog/konstnär, eller vad min titel nu är. Men vad kunde arkitekterna tänkas vilja höra om ljud? Jag var inte alls säker på vad det är de gör om dagarna, vilken kunskap om ljud som skulle vara användbar för dem. Därför bestämde jag mig för att inte försöka prata om det som de kanske skulle kunna finna intressant, utan om vad jag gör och har gjort för ljudprojekt genom åren. Sedan fick de intressera sig eller inte.

Jag berättade om mitt och Håkans samarbete Oljud Sthlm (2009), som snart är aktuellt igen med nya projekt, om ljudjakt med fritidsbarn i Arvidsjaur (2010), om ljudinsikter utifrån mina etnologiska intervjuer och vardagliga samtal (jag har fått höra mångas tankar om ljud under fester, fikaraster m.m.). Det visade sig lyckat. Arkitekterna viftade med händerna i luften och ställde frågor, massor av frågor, och delade med sig av sina egna ljuderfarenheter. De berättade om matbutiker med råmande mejeriavdelningar, perronger där man velat skrämma bort stökig ungdom medelst tjut så högt att bara just ungdomar kunde höra, hur jobbigt det låter i miljövänliga hus med avancerad ventilation, om minnet av hur barndomshemmets ytterdörr lät när den stängdes.

Det här är det roliga med mitt ämne (som jag brukar kalla "vardagsljud") - att få höra hur ljuden omkring oss upplevs av olika personer. Det är de berättelserna som är min viktigaste kunskap som så kallad ljudetnolog. Besöket på White blev en injektion också för mig.

Söndagsexperimentet

I morgon bitti blir det ingen långdragen söndagssovmorgon. I stället ska jag ta Djurgårdsfärjan på morgonkvisten, bege mig till Nordiska museet lagom till de låser upp portarna för att spela in en särskild sak, en vävstol. Jag tänker mig att inte många vet hur en vävstol låter. Jag vet inte själv,  men föreställer mig vilka olika ljud den kan ge upphov till. Förmodligen visste fler människor hur detta lät för ett tag sedan. Idag finns det ingen anledning att komma i kontakt med en vävstol. Kläder och andra tygsaker finns ju färdiga att hämta i butik, som helfabrikat.

På Nordiska ska jag träffa ett vävproffs och spela in när hon sitter vid vävstolen. Igår köpte jag ett fult födelsedagskort som spelar Happy birthday gällt och falskt när man öppnar det. Slet isär kortet när jag kom hem och lödde ihop en komponent ur innanmätet med en kabel så det blev en kontaktmikrofon. Den har jag tänkt fästa på vävstolens olika delar. Hur det kan låta kan jag knappt föreställa mig, och jag vet inte alls om det är en bra idé, men ett experiment som blir roligt att genomföra. Förutom min egen inspelare tar jag med min sambos likadana, den ska spela in vävstolen på normalt vis, som den låter i rummet.

När vävljuden är fångade på minneskorten är det bråda dagar för ljudverket att ta form. Om inte så länge ska det spelas i ett par urtjusiga högtalare som är en del i en utställning på Designgalleriet här i Stockholm. Högtalarna har Ane Løser Sørensen gjort, bland annat med vävstol.

Hur det går i morgon på museet och om du känner igen ljudet av en vävstol kan du få höra om drygt en månad när utställningen öppnar. Återkommer med detaljer när det är dags!