Själva inspelningen blev en mycket fin upplevelse! Medan vävproffset Linnea trampade på smög jag kring vävstolen och tryckte kontaktmikrofonen mot olika ställen, likt ett stetoskop. Akustiken i den stora hallen på Nordiska museet var mäktig, den försökte jag fånga med stereomikrofonen. Inspelningssituationen blev nästan något av en performance, och jag är nyfiken på vad de passerande besökarna tänkte. För min del var inspelningen kanske den roligaste och häftigaste jag har gjort. Kontaktmikrofonen fångade över förväntan väl upp knarrljuden från vävstolens träkonstruktion och de suck- och väslika lätena från trådarna. Att lyssna till de rytmiska och repetitiva ljuden en längre stund hade en meditativ inverkan, jag hade gärna lyssnat ännu längre.
Jag kände mig nöjd med ljudfångsten. Svårare blev det sedan, när jag skulle bestämma mig för vad jag ville göra med ljuden till utställningen. Nu är det mindre än en vecka till vernissage och jag har ägnat delar av lördagseftermiddagen åt att lyssna igenom mitt ljudverk. Vad jag har gjort vill jag inte avslöja här. Kom till Designgalleriet och lyssna!
Utställningen pågår mellan 5:e och 27:e oktober. Här finns mer att läsa om Hemlikt >>
 |
| Den avlyssnade vävstolen. Foto: Elin Franzén |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar