19 februari 2009

Byggbuller, fortsättning

Sedan igår har de hållit på att spränga. Det är rätt spännande, det har jag nog alltid tyckt. Först varningssignalen som bygger upp förväntningarna inför den kommande smällen under några sekunder och sedan ett buller som kan kännas både under fötterna och i luften. Den där väntan ger ungefär samma känsla som när jag vet att väckarklockan kommer att börja ringa vilken sekund som helst. Fast när det gäller väckarklockan är det inte samma positiva spänning utan en mer obehaglig, att tystnaden kommer att brytas av det där gälla ljudet på ett så plötsligt vis. I den situationen blir de där förväntansfulla sekunderna inte desamma som när de spränger. Sprängningar kan kanske placeras i samma spänningskategori som islossningarna (se tidigare inlägg, 5 februari). Nyss skakade det ordentligt, det kan behövas ibland.

Inga kommentarer: