Hur sent kan man dammsuga i en lägenhet? Jag är osäker. Beror förstås på vilka grannar man är omgiven av, men jag har en överdriven rädsla för att störa. Ser framför mig hur en känslig granne ska ringa på och vara sur och sedan måste jag vara nervös för att röra mig i trapphuset (och dammsuga, inte minst) resten av min boendetid här. Själv skulle jag inte störa mig på dammsugning förrän framåt midnatt tänker jag mig. Men i min ängsliga fantasi är folk hur lättstörda som helst.
Jag har också telefonen på ljudlös/vibration när jag är ute och åker så att medresenärer inte ska behöva höra ringsignaler och sms-ljud i onödan (det är ju rätt mycket), fastän jag har en fin ringsignal, Karin och James "Ebert". De missar faktiskt ett fint ljud, när jag tänker efter...
(Kan förresten rekommendera hela skivan Barnlåtar av Karin och James!)
8 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
En annan metod är att dränka grannarnas ljud/oljud med egna ljud.. tror folk skulle klaga mindre om alla skulle göra så eftersom frågan "är det du eller jag som låter nu?" inte riktigt skulle kunna besvaras...
jag har använt mig av den metoden i min förra bostad. när grannen, subwooferkillen, drog i gång satte jag i gång nåt som dunkade också.
det är ingen optimal lösning tycker jag, eftersom det kan bli en ond cirkel i huset när alla börjar dränka varandras oljud. jag vågar inte heller göra det där jag bor nu. förra bostaden var en studentbostad = en annan toleransnivå, tänker jag mig. här vill jag se upp för sura grannar, som sagt.
använder du själv din metod? och har det fått några konsekvenser eller helt enkelt bara fungerat?
Jag har använt mig av metoden på både gott och ont.. problemet är om lägenheten (som den oftas gör) angränsar till ett flertal lägenheter.. då kan det bli problematiskt att ge svar på tal till endast 1 lägenhet.. i vår förr lägenhet var detta precis fallet och där fanns familjen ovanför som gillade att minaret-sång och trappstampning mitt i natten.. det var en studentlägenhet så vi hade samma tankar som dig.. att det är sånt man får stå ut med..*suck*
men nu har vi flyttat och bor i en fin lägenhet vid älven och 90% av alla i huset är 60+.. så vi kan faktiskt föra en vuxen dialog med dem.. en annan räddning touchar dock den tidigare nämnda metoden för på krogkvällarna i veckan dunkar det så mycket från centrum så det inte märks om man lever om själv..
En bra lösning är att prata med sina grannar det brukar visa sig ge en ökad grad av tollerans då ilskan oftast beror på att personen i fråga känner sig bortglömd och därmed kränkt och ger dig epitet som "fräck" ..med negativ klang dvs..
Skicka en kommentar