Spdifs lista

Sedan A skaffade katten Spdif har jag observerat hur hon reagerar på olika sorters ljud. Om Spdif kunde skriva med sina trubbiga små tassar kanske det blev en lista som den här:

- prassel är spännande, man måste skynda sig och kolla, kanske fånga.
- knäckebröd, blir som förstenad av förundran när nån äter det.
- mysigt under badkaret när nån duschar, sitter kvar tills det slutar.
- sopskåpet under diskbänken, jag kan ljudet av skåpdörren som öppnas och hinner smita in innan den stängs, fastän jag var långt borta!
- dammsugaren är det värsta, käften va!
- ibland ramlar saker ner, krukor med växter och jord i, utan nån särskild anledning. Låter läskigt och man får gömma sig ett tag.
- persiennen på balkongdörren sitter löst och skramlar mot dörren när dom öppnar, hörs på långt håll så jag vet när jag ska gå in igen. Det och att dom ropar, då vet jag.
- när dom slutat sova börjar dom prata och jag hjälper till att väcka dom, man kan sitta precis framför ansiktet på dom och kolla. Det är tråkigt innan dom är vakna, då är det bara tyst.
- bokblädder, jag kunde slå vad om att det var fåglar som flaxade! Men det var böcker.

Spdif firar jul på landet.

Ljudminne: En särskild typ av tystnad

Idag promenerade vi (efter två långa inomhusdagar höll vi på att helt sega ihop, man blir trött av att ta det lugnt). Jag gillar att det är kallt och snö, att det biter i kinderna, att man plågas lite, lite så det blir en skillnad. Vi var tre och det blev mycket prat under promenaden, men så stannade vi upp för att se på nåt och det blev tyst på ett särskilt sätt. Ett sånt sätt som när jag har legat i overall i snön och bara tittat upp i mörkret och jag tror att jag har gjort det många gånger. Först byggde vi till exempel små gångar i snön där vi ställde in värmeljus så att mössen skulle trivas. Sen kunde man vid något tillfälle bli liggandes i snön med den där speciella tystnaden. När jag hörde den på promenaden tänkte jag att jag nog hörde den oftare när jag var liten. Nuförtiden är jag utomhus i olika ärenden, det blir inte av att ligga ner.

Tystnaden efteråt

Det blir så högt ljud på julafton, det märktes efteråt. Alla som ska höra och höras samtidigt, en stunds intensivt paketpappersprassel (finns det tystare papper tro?) och vid midnatt när vi som bor i huset var ensamma i huset igen blev det tyst. Först då fattade jag hur mycket det hade låtit.

God jul

Varsågod, här kommer en ljudklapp! Att knäckebröd låter vet man ju. Men att det kan låta så här vet man inte. Titta gärna vidare på Yoshi Akais sida med hans fina hembyggda instrument av bland annat Lego.

Jag önskar alla en god jul fylld med fina ljud!
(kanske kan avbrottet från den vanliga vardagen skapa möjligheter att omge sig av andra ljud, på en annan plats, med andra sysslor...)

Raggarplogen

Plogbilen som dundrade omkring utanför mitt hus igår kväll hade ett särskilt läte. Lite som en raggarbil, modell halvgammal. Fast jag visste att det var plogning i görningen fick jag en känsla av buskörning. Lite irriterad märkte jag att jag blev. Det är nåt med varvande, sladdande och rivstartande bilar som stör. Sist nån buskörde tittade jag lite argt. Jag tror att jag blir negativt överraskad av plötsliga, arga ljud och så blir jag arg själv.

Valsången

Valarnas tonläge blir allt lägre, berättar dom på radio. Man får höra dom sjunga och hade jag inte fått veta att det var en val hade jag gissat på ett framträdande på Fylkingen. Mycket vackert. Men varför har sången blivit mörkare? En förklaring som läggs fram i radioinslaget är att valhanarna, för det är visst bara dom som sjunger, har sänkt sitt tonläge (trots att det är lättare att sjunga ljusare) för att den mörkare sången helt enkelt är sexigare. Man kan undra: kom alla på att göra den här justeringen samtidigt, eller en efter en när dom såg hur bra val-Hasses bassång gick hem hos valbrudarna? Kanske kommer det här att påverka valsångs-cd-industrin (man måste börja marknadsföra skivorna för den nyfunna och kanske smalare Fylkingpubliken), men för valarna går det tydligen bättre.

Ljudkalender

Upptäckte härom dagen att P1:s Mitt i musiken har en ljudjulkalender. Ett ljud om dagen, efter önskemål från lyssnarna. Eftersom jag inte hade hängt med från början kollade jag på hemsidan vilka ljudluckor som öppnats under månadens första dagar och fann bland annat islossning. Islossning som jag ju har skrivit om, förra vintern tror jag det var. Det är spännande. Och jag insåg alldeles nyligen att jag kan få uppleva såna ljud här i min nya bostad. Har nämligen en fin liten sjö i närheten. Inte inom synhåll men inte heller längre bort än att smällarna och dundret borde nå hem till mig. Jag hoppas på det.

Jag har också tagit reda på att den här fina sjön brukar plogas av kommunen så att det går att åka skridskor och det var en glad nyhet! Jag är uppvuxen med tillgång till en liten skridskodamm och åkte och åkte. Katten Kattis följde med. Det var en damm som morfar gjorde för att ha kräftor i, men som mest kom att uppskattas som skridskoarena. Det kom ingen kommun och plogade dammen eftersom det var morfars egen damm, utan pappa plogade bort snön för hand och sen åkte vi, i timmar! Någon gång också i mörkret med marschaller runt omkring och blinkande stjärnor och flygplan ovanför. Den här skridskouppväxten har gjort att jag tycker om ljuden av skridskoskär mot isen. Och blir det kallt nu, som de pratar om, kan jag få uppleva både det och dundret och smällarna. Det vore nåt.

Nästa ljudstudie - vill du vara med?

Denna gång rör det sig om en artikel till en antologi med temat Stockholmsliv. Liksom under uppsatsarbetet tänker jag utnyttja bloggen i mitt sökande efter personer som skulle vilja delta i studien. Det gick så bra sist.

Vem kan vara med då? Jag söker varken efter experter inom ljud- eller Stockholmskunskap, utan personer som helt enkelt har lust att berätta. Det är också bra om de blivande informanterna befinner sig i Stockholm, åtminstone en stund. Behöver alltså inte vara permanent bosatta i stan. Säg till om du är en sån person, så berättar jag mer om hur det hela ska gå till. Tänker mig att det ska genomföras så snart som möjligt.

Hör av dig!

Indien

En ljudutställning på Fylkingen. Låter som en bra andra advents-aktivitet. Det verkar populärt (och kanske mer tacksamt?) att åka iväg, gärna rätt så långt, och samla ljud än att försöka fånga den egna vardagens ljud, som om den fjärran ljudidentiteten lättare låter sig fångas. Det är väl det där med vanligheten, att den inte riktigt hörs.

-

Typiskt, artikeln var lite gammal och utställningen över. Det var förhoppningsvis en bra första advents-aktivitet.