Söndagsexperimentet

I morgon bitti blir det ingen långdragen söndagssovmorgon. I stället ska jag ta Djurgårdsfärjan på morgonkvisten, bege mig till Nordiska museet lagom till de låser upp portarna för att spela in en särskild sak, en vävstol. Jag tänker mig att inte många vet hur en vävstol låter. Jag vet inte själv,  men föreställer mig vilka olika ljud den kan ge upphov till. Förmodligen visste fler människor hur detta lät för ett tag sedan. Idag finns det ingen anledning att komma i kontakt med en vävstol. Kläder och andra tygsaker finns ju färdiga att hämta i butik, som helfabrikat.

På Nordiska ska jag träffa ett vävproffs och spela in när hon sitter vid vävstolen. Igår köpte jag ett fult födelsedagskort som spelar Happy birthday gällt och falskt när man öppnar det. Slet isär kortet när jag kom hem och lödde ihop en komponent ur innanmätet med en kabel så det blev en kontaktmikrofon. Den har jag tänkt fästa på vävstolens olika delar. Hur det kan låta kan jag knappt föreställa mig, och jag vet inte alls om det är en bra idé, men ett experiment som blir roligt att genomföra. Förutom min egen inspelare tar jag med min sambos likadana, den ska spela in vävstolen på normalt vis, som den låter i rummet.

När vävljuden är fångade på minneskorten är det bråda dagar för ljudverket att ta form. Om inte så länge ska det spelas i ett par urtjusiga högtalare som är en del i en utställning på Designgalleriet här i Stockholm. Högtalarna har Ane Løser Sørensen gjort, bland annat med vävstol.

Hur det går i morgon på museet och om du känner igen ljudet av en vävstol kan du få höra om drygt en månad när utställningen öppnar. Återkommer med detaljer när det är dags!