Idag började min ena sko att låta. Flopp...flopp... Har ingen aning om varför. Lyfte på foten och kollade om det var något som syntes på sulan, men ingenting, förutom att jag såg hur sliten sulan har blivit. Det kan vara jobbigt med skor som låter tycker jag. Jag har nästan inga skor som väsnas, inga klackar till exempel. Kinaskorna låter, men det är ett fint ljud, lätt klapprande hård plast. Annars är det jobbigt.
En gång på högstadiet hade en sten fastnat i sulan. Jag skulle gå från mitt skåp i en nästan tom korridor, det var bara jag och en person till där. Stenen klickade högt varje gång jag satte ner den foten och det var så jobbigt! Pinsamt. Jag minns inte varför jag inte bara kunde pilla bort den, istället löste jag ljudproblemet genom att fejka att jag hade ont i den foten och därför haltade. Som om det drog mindre uppmärksamhet... Och då var det en enda person jag gjorde detta för. Folk var så läskigt. Sedan haltade jag inte mer den dagen, foten läkte fort.
Jag tror ljudet kan vara en anledning, om än mer omedveten, till att jag inte går i klackskor. Skulle plågas så av att behöva ta mig från ena till andra änden av en tunnelbaneperrong en stillsam kväll. Sedan är det inte jag, det är väl framförallt det.
Nyligen gick jag en bit bakom en vars ena sko lät. Det var tyst på gatan och skon knarrade jättehögt. Då undrade jag om han i skon tänkte på det, och i så fall skulle det väl vara på grund av att jag gick där bakom? Idag var det min skos tur att låta, men jag hade tur och var ute i folktomma naturen.
8 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
hmmm. detta kanske handlar om att ta upp utrymme, ljudutrymme. har också tänkte på skor som låter, hårda klackar som klickar och säger 'här kommer jag, jag är värd att märkas'.. kanske. jag har ett par kängor med sulor som hårdnat, de låter också lite, men har en annan tyngd är det hårda ljusa klick-klack ljudet från högklackat. tänker ibland på att jag låter i dem när jag går innomhus. är inte heller bekväm i det. .. undrar hur jag skulle känna mig i sådana där skor som blinkar. då kan man i alla fall titta bort. ljud är påträngande.
usch, mina skor knarrade något förbannat när de var nya. vågade knappt gå ut. nu har dock knarrigheten gått över, som tur är.
och jag har en jacka som prasslade väldigt precis när den var ny, men det försvann också sen. jag var orolig i början. kanske hade jag vant mig vid prasslet så småningom, om det hade fortsatt alltså, eller så hade jag besvärats av det varje gång jag gick ute bland folk...
hi, hi...jag kan se dig när du tassar över tunnelbaneperrongen med de högklackade i handen...kram från mamma
Vad mycket det är som man kommer ihåg som man trodde man glömt när man läser din sida Elin. På tal om skor så kommer jag ihåg för länge sedan när alla gick i träskor på jobbet. Då sa mina jobbarkompisar att dom hörde när jag kom för jag klampade ojämnt. Jag liksom klampade hårdare med högerfoten. Senare fick jag veta att mitt ena ben var lite längre, kanske var det därför.
Som Herkules då, han klampar ju med ena tassen. Det borde ju ha låtit mycket när alla gick i träskor! Man skulle spela in ljudet på olika arbetsplatser där man använder olika sorts skor :)
Skicka en kommentar