Jag handlar på ett gigantiskt Ica. De har allt (nästan, de hade inte en särskild sorts tekanna, eller någon annan tekanna, såg jag nyss.) och det är lätt att handla mycket mer än det som står på lappen. Jag gillar att gå omkring där, vet inte riktigt varför... Trevligast är det på kvällen, det är rätt lugnt då. Inte så mycket folk, inte så många kassor som piper. Eftersom de har nästan allt har de såklart en växtavdelning, och dit dras jag så gott som varje gång. Avdelningen är inte bara några hyllor mitt bland allt annat, utan ett eget rum med växter från golv till tak, porlande (riktigt, inte bara ljud av) vatten och ingen musik. Att jag dras dit handlar nog mer om stämningen än att jag vill ha växter (fast det också). Det är som en paus från resten av butiken.
Av någon anledning är det i det där rummet folk börjar prata med mig, okända människor. Det hände igen ikväll, en liten tant som berättade om ett fuskblomarrangemang som såg äkta ut på något sätt och som hon ville försöka härma. Några andra frågade om jag kunde översätta de engelska vattningsinstruktionerna för en växt, men det kunde jag inte, och så var det någon mer tant... Är det den behagliga stämningen som orsakar detta? Slappnar folk av, eller är det de mest pratsugna som hänger där inne? För vissa är nog det här en sorts möteslokal, en chans att småprata. Det känns inte lika stressigt som där ute bland hyllorna, alltså är det tillåtet att ta sig mer tid, och ta av andras tid, för det går liksom långsammare där. Men så finns det ju de som måste ha en blomma, i sista sekunden, på väg på besök. Då blir det mer stressigt förstås.
När jag gick ut från butiken såg jag en man på väg bort mot sin bil på parkeringen, med en orkidé i den ena handen och en flaska med något drickbart i den andra. Jag blir så nyfiken.
7 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar