Måndagens små effekter

Jag bad om osthyveln vid frukostbordet, det är en chansning när båda måste gå ungefär lika många steg för att hämta den, och nej, den kunde jag väl hämta själv. Det fick jag göra, och då kom ett fint läte, metalliskt med lång klang som vi försökte härma. En liten men uppiggande frukosteffekt.

Hemma i mitt hus skulle jag kolla tvättiderna i källaren och det är mörkt i trapphuset om kvällarna numera, så först behövde jag en lampknapp. Den var inte helt uppenbar men desto mer värd att leta efter. När jag vippade över knappen vaknade lysrören ett efter ett som om elektriciteten vandrade fram lampa för lampa från min entré och nerför i trappan. Fint! Men det fanns ingen tvätttid därnere.