23 september 2008
Hos korna
Oj, vad kor suckar mycket. Det hörde jag för en stund sen när jag promenerade till deras hage. Spelade in dem, och kanske var det det de suckade åt förstås. Andra ljud i hagen var ett råm här och där, svansar som daskades mot rumpor och flugor, kokiss som forsade. Det doftade också mysigt, inte bara komocka som man kanske tänker då, utan mysigt, och däribland komocka. Jag kom också till insikten om att kor är varelser som jag utan tvekan kan säga att jag älskar, utan att vara personligt bekant med en enda. Och utan att behöva veta om det är besvarat.
Etiketter:
Dagbok,
Insikt,
Särskilda personer och saker
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar