Jag brukar handla på kvällen. Det gjorde jag i kväll, en stund innan de stängde. När jag närmade mig mitt hus hörde jag en dialekt - just det, det var främst en dialekt. Från ett öppet fönster på översta våningen i grannhuset hördes norrländska. Det var den mesta norrländska jag har hört tror jag. Vad killen med telefonen i fönstret sa hörde jag inte, men tonfallet. Tyngre betoningar får man leta efter, jag lyssnade extra noga för att avgöra om han härmade eller faktiskt lät så. Jag tror han lät så. Som man hör en fågels melodi på långt håll hördes norrländskan från fönstret som skymdes bakom björken. Det var fint, och roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar