De kunde väl inte veta att det skulle knäppa om det

Det knäpper om grannhuset. När jag kom gåendes och hörde knäppljuden föll den första spontana misstanken på gatulamporna. Men eftersom det här var långt före tändningstid fanns det ju ingen anledning för dem att knäppa. Ljuden kom i stället från fasaden på huset som jag höll på att passera. Solen hade just tittat fram och då börjar de tydligen röra på sig, de röda plåtplattorna som man valt att klä hela huset med. Jag kan föreställa mig att de var blanka och röda på riktigt en gång, men det har jag inte sett med egna ögon. De är solblekta med fingerklotter i dammet. Och knappast hade man väl tänkt, när ritningen låg på bordet och man speglade sig nöjt i den röda plåtprovbiten, att det skulle knäppa om huset så fort det träffades av solen.