Jag förstår inte vad hon gör där uppe

Jag har bott i min lägenhet sedan slutet av sommaren. Ganska snart kunde jag konstatera att det bor en tjej ovanför, en som går i klackskor. Ganska snart uppfattade jag också att hon ägnade sig åt någon särskild aktivitet. Den lät så här: fyra steg åt ena hållet, en liten paus, och så fyra exakt lika steg tillbaka, paus, fyra steg, paus, fyra steg... Det enda jag kunde tänka mig var att det rörde sig om någon form av träning. Men nu flera månader senare pågår det där fortfarande, och vid vitt skilda tidpunkter, ibland mitt i natten.

Teorin om träningen håller inte längre. Det är för konstigt. Och jag blir irriterad. Inte för att det låter högt och därför stör, utan just för att det är så konstigt, jag förstår inte! Vad håller hon på med?? Många gånger har jag haft lust att hitta ett lämpligt föremål som jag kan dunka mot taket i samma takt som stegen, så hon förstår att jag hör dem. Men jag är emot att dunka i taket, det är lite kärring över det, så jag har låtit bli. Just nu är min teori att de fyra stegen fram och tillbaka är någon sorts tvångsbeteende. Jag är så nyfiken på hur den verkliga förklaringen skulle lyda, men jag får nog nöja mig med den som jag själv fantiserat ihop.

Hitta ljud

En rolig sökfunktion för ljud på nätet: FindSounds. Vet du hur en koala låter, till exempel? Jag hade inte gissat att det skulle låta så.

Min lägenhet är så otät

Ställen som skulle kunna tätas:

1. Alla fönster - håller man handen nära fönsterskarven blåser det för fullt, och kommer in en massa ljud såklart. Det är till exempel många som tycker om att åka raggarbil förbi här, sådana ljud kommer in mer än de skulle behöva. Busåkarljud. Särskilt när väglaget blir lite osäkert, då måste de ju passa på, ut och åka. Jag klagar inte på raggarbilarna, det är otäta fönster bara, slarvigt gjort. Raggarbilarna känns lite speciella. En har tillhört Televerket men har sprayad text på sig nu.
   
2. Dörren - när jag släcker lampan i hallen lyser trapphusljuset in genom dörrspringan och jag hör allt de säger där ute. Håller jag in dörren lite blir det tyst. Det vore kanske tråkigt i och för sig att inte kunna höra något, ibland tjuvlyssnar jag, till exempel när de säger godnatt och de kanske har varit på fest ihop och kanske ska ses igen och så. Det är knappt att tjuvlyssna, ljudet bara kommer in och jag är där.
3. Ventilerna - det visslar oavbrutet. Håller jag ett papper framför ventilen sugs det fast och sitter där sedan. Ska det vara så med ventiler?

Låg volym

Jag ska försöka börja lyssna på högre volym. Jag har alltid låg volym när jag lyssnar på musik, vet inte riktigt varför. Dels kan det ha att göra med att jag ogärna vill störa folk runt omkring mig, men mest verkar mina öron ha ett visst inbyggt motstånd mot högre volym.

Jag skruvade upp volymen en del för en stund sedan, och det blev ju roligare när alla små detaljer kom fram, men det är lite jobbigt också. Fast det fortfarande är lägre än en medelkänslig person skulle lyssna på. Jag tror jag ofta säger åt medelkänsliga att det är lite högt.

När jag ser på tv kan jag ha jättelåg volym, utan att ha reflekterat över det. Så kommer någon annan in i rummet, sätter sig och börjar titta och hör ingenting. Den kan säga till exempel "HÖR du det där??" och då hör jag att det är så lågt, jättelågt. Men öronen vänjer sig ju, som ögonen börjar se efter en stund i mörkret.

På konsert är det inte jobbigt - på en Norberg-konsert lossnade det färg från taket - men här framför mina högtalare hemma, lite högt. Jag ska träna på att inte sänka.

-

Ett tillägg: Jag har skaffat bra högtalare nyligen, så det är inte det.

På programmet: Cocktail på Färgfabriken

Läste just om en ny serie forumkvällar, Cocktail, som ska börja på Färgfabriken (Stockholm) i februari. Låter väldigt bra utifrån beskrivningen, och kanske intresserar det också den som, bortsett från mig själv, hamnar på Kitchen Sink Sounds då och då...

"Färgfabriken bjuder in till en enkel och lekfull mötesplats för er som är intresserade av arkitektur, design, form, och våra offentliga rum.

Cocktail är ett öppet kvällsforum där inbjudna gäster presenterar idéer, projekt eller kanske en performance, under högst femton minuter var. Kvällarna blir på så sätt en cocktail av idéer, presentationer, förslag och tankeväckande frågeställningar." (Från programsidan på fargfabriken.se)

6:e februari är datumet för den första Cocktail-kvällen.

Hur låter vardagen? En etnologisk studie om ljudens betydelse i vardagslivet

Min etnologiska kandidatuppsats om ljud i vardagen har blivit färdig och finns att ladda ner här till höger på sidan under "Besök också". I den kan man läsa om hur lövhögar kan vara exotiska, nysningar framkalla ilska och om en granne som sjunger speciella texter vid särskilda tidpunkter. Det står mycket annat också, ovan nämnda saker får fungera som så kallade teasers. Jag har intervjuat sju personer som befinner sig på olika platser, i och utanför Sverige, om hur de tänker om ljuden som omger dem i vardagen. Det blev en rolig uppsats att skriva. Och ur berättelserna om ljuden kommer också andra saker fram, om livet kan man säga.

En etnologisk uppsats om ljud i vardagen >>

Baksidan av tystnad

Ett intressant inslag på SR om nya bilar som är designade att stänga ute ljuden runtomkring och hur det inte bara blir tyst och skönt utan också farligt:

"Med dagens tysta bilar hänger alldeles för mycket på vad vi ser, medan hörselintrycken tappats bort säger Fang Chen som leder forskningen.

- Vi använder våra öron och lyssnar och förstår omvärlden. Men i dagens bilar använder vi nästa bara ögonen för att förstå omvärlden. Det är för tyst i bilarna, samtidigt som ögonen belastas för mycket, säger hon."

Läs hela inslaget här >>

Men jag blir lite konfunderad. Forskarna tar fram en teknik som ska återge ljuden utifrån inne i bilarna för att förhindra att olyckor sker. Om jag förstår det här rätt kommer det alltså in en mängd olika ljud i bilen via det här systemet. Samma ljud som man "designat bort" vid biltillverkningen, fast via en omväg liksom. Det är möjligt att dessa konstruerade ljud är behagligare än deras verkliga motsvarigheter, men blir det inte mycket ljud där inne? Intressant, hur som helst.

Mer om saken i DN >>

Ett mystiskt läte som jag förstod så småningom

En dag i höstas kom det ett konstigt ljud utifrån. Det gick inte att placera, hade aldrig tidigare hört det under de månader jag bott i lägenheten. Det lät som när en luftballong fyller på med varmluft, fast jättehögt och alldeles för nära mitt hus. Eller en drake som sprutar eld, det vet man ju hur det låter. Automatiskt gick jag fram till fönstret och spanade efter den eventuella luftballongen (draken var mer en liknelse än en trolig orsak), men det fanns inget spektakulärt där ute. Min syster som bor i samma del av staden, och också nära det här som lät, hade svaret. Jag skickade ett meddelande på msn och frågade om hon hade hört det där konstiga alldeles nyss. Det hade hon, många gånger. Det var värmeverket. Inte vet jag vad de gör där nere när det låter, de kanske behöver lätta på trycket. Nu har jag också hört det ganska många gånger, senast idag för en liten stund sedan, men mystiken är borta. Det är bara värmeverket. Det hade nog varit roligare om jag inte fått veta, och fortsatt att bo nära ett ljudfenomen som ingen lyckats förklara. Som Loch Ness-odjuret, fast i ljudform.

Vintern

Varje gång jag tagit det kloka beslutet att klä på mig ordentligt för att det är kallt ute uppskattar jag det otroligt mycket så snart jag kommit ut. Regnkläderna som jag köpte till ett så rimligt pris för ett par år sedan gör regn, snöfall och snålblåst till väder att trivas i. Det är en fascinerande känsla att cykla genom hällregn och fortfarande vara torr och varm under kläderna. Det kan vräka ner, mig rår det inte på och dessutom ska det visst vara ett material som andas! En bieffekt med regnstället är att det låter, för varje steg sch:ar det om byxbenen. Och det går inte att tysta ner, inte med en normal gångstil. Men det är lite roligt, det har jag märkt de senaste dagarna, närmare bestämt igår kväll när jag promenerade till Ica. Längs den glest trafikerade gatan hördes jag väl, eller byxbenen alltså. Efter en stunds promenad hör jag samma ljud från trottoaren på andra sidan gatan. En till som tagit det vuxna beslutet att slippa frysa. Inne på Ica hörs jag lika väl, alla andra har tysta byxor. Men så, på mejeriavdelningen, hör jag det igen. Ännu en med högljutt regnställ. Nu börjar det bli komiskt, särskilt när jag tänker på oss som en tyst överenskommen klubb, vi som vägrar plågas av väderleken. Sedan hörde jag det inte mer, utom under min egen promenad hem.

Pausunderhållning

Jag har inte glömt bort ljuden eller tagit jullov för alltid. Tvärtom, jag tänker på ljud så det knakar. Om några få dagar ska min etnologiska uppsats om vardagsljud vara färdig.

Tills vidare får katten Maru stå för ljuden här i bloggen.