Den del på exempelvis en kanna som kallas pip heter på norska språket tut. Hur kommer det sig att man i (minst) två länder har valt att kalla delen för ord som också är läten? Fast det sällan varken piper eller tutar om den... När jag tänker närmare på ordet pip, som jag gör nu, kan jag inte ens komma på var en sådan skulle finnas nånstans. Det är ett ord jag sällan använder, men när jag gör det är det säkert det bästa just då.
Vad heter pip på andra språk? Om det heter bang på tyska eller pling på kroatiska smäller jag av, typ.
6 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
På tal om pip...jag har roat mig att studera fåglar utanför mitt fönster under lovet. Jag försöker så gott jag kan att identifiera dem. Det finns två små pippisar som är väldigt lika varandra och jag förstår att det är entita och talltita - men vem är vem ? Jag läser i fågelboken och där beskrivs deras läten. Entitan uttrycker "explosivt" "pitjä", klart "tjiy" och blåmeslikt "zia de-de-de-de-de-de" eller "tita-tita..." Se där, den talar om vad den heter om den nu uttalar rätt. Talltitan säger"ti-ti täääh" och tiu tiu..." ibland ett surrande " zi-ze-zerrr" Då så - bara att öppna fönsret och lyssna. Återkommer...
Du kanske skulle gömma en liten mikrofon ute hos fåglarna och ha en högtalare i köket så du kan höra lätena också medan du fågelskådar. Eller bara höra lätena ändå medan du lagar mat, det kan nog vara ett trevligt sällskap! Kan man kalla entitan för onomatopoetisk fågel som låter som den heter (eller tvärtom, heter som den låter)? :)
Skicka en kommentar