Min nya ljudmiljö

Jag har målat i min nya bostad, med assistans av A. Under arbetet med att måla som tog två dagar, inklusive tidskrävande tvivel om nyanser på högsta i-landsnivå, hann jag med en viss förhandslyssning på ljudmiljön kring huset.

Sopnedkastet som jag tidigare noterat sitter alldeles bredvid min dörr visade sig vara ur bruk, luckan låst, och kan därmed strykas från listan "Potentiella akustiska störningsmoment".

Däremot la jag märke till något annat som jag med stor sannolikhet kommer att få höra framöver, och mycket. Mopedister. Ungdomar på mopeder, fram och tillbaka precis utanför huset. Ett gällt och liksom ilsket läte. Jag som för första gången ska ha en balkong kommer kanske inte stå ut med att ha dörren öppen på grund av allt körande. Men, som vanligt när det gäller jobbiga ljud vill jag inte gärna gnälla utan i stället göra ett (eller många) försök bemöta ljudfenomenet på ett mer konstruktivt sätt. Och medan vi målade vardagsrummet hände en grej som jag ska lägga på minnet, kanske till och med ha nytta av i hanteringen av mopedljuden.

Vi lyssnade på musik, en låt av Kama Aina, och en ilsken moped for förbi. Exakt samma tanke slog oss båda där vi stod och rollade var sin vägg: mopeden och musiken stämde ihop. De flöt samman, som om de var meningen att höras tillsammans. Det var otroligt fint. Mopedljudet fick plötsligt en ny och uppskattad roll, den tillförde något som låten faktiskt är lite tråkigare utan. Det här är något som jag särskilt fascineras av med ljud, när det uppstår musik, eller bara vackra/häftiga ljud, ur något som aldrig var tänkt att vara musik eller vackra/häftiga ljud. Utan att det är meningen blir det finare än någon annan musik som komponerats. Just sådana fenomen gjorde att jag måste starta en blogg om ljud.

När jag bor där i lägenheten och hör mopederna utanför ska jag tänka på det här. De kan låta fint. Kanske spelar jag in dem och kanske gör jag till och med något musikaliskt med mopedinslag så småningom. Kanske kommer jag att vara glad att jag har dem åkandes där utanför, ständigt redo att fångas med Zoomen.