De ofrivilliga bloggbesökarna

En förändring som har skett i bloggen under det gångna året är inte synlig för er som läser men desto roligare för mig. Jag kan numera se statistik över bloggtrafiken; hur många besökare Kitchen Sink Sounds har (per månad, vecka, dag eller sedan födelsen 2007), vilka sidor de kommer ifrån, var de befinner sig i världen (förundrande många amerikaner och ryssar, även någon enstaka vietnames). Och det kanske roligaste: vad besökarna har sökt efter och till följd av detta hamnat bland vardagsljuden.

Söktoppen för den senaste månaden ser ut så här:
1. sinksounds.blogspot.com
2. en val
3. jul på landet
4. kitchen sink sound
5. rallyapa
6. "den kultiverade människan"
7. djurpolis elin franzén
8. hör hit
9. it's been seven hours and fifteen days original wikiped...
10. kitchen sink sounds

Känner mig lättad av att se att ett par stycken faktiskt tycks ha hittat det de sökte efter, om de nu inte har en diskho som krånglar. Vad gäller er som sökt efter valar (eller en i alla fall), 90-talshits och djurrättskämpar är jag också glad och hoppas att ni tittar förbi igen någon gång!

En gång bloggade jag om Sinead >>

Hur låter julen?

Innan Julen slukar oss; vilka ljud förväntar du dig av julhelgen?

För min del kommer helgen att inledas med omkring två timmars resa norrut från Stockholm, med buss, tunnelbana, buss, bil. Och katt. Räknar med fullsatt buss mellan Tekniska högskolan och Norrtälje, folks packningar och klappar som ska knölas in ovanför och mellan sätena. Min katt har åkt ganska mycket buss. Ibland kommer det bara några små klagoläten från buren på hela resan, andra gånger höga och förtvivlat missnöjda rop hela vägen. På tunnelbanan blir hon tyst.

När jag anländer till min juldestination ska jag släppa ut katten i ett hus hon har varit i flera gånger förut, men nu finns en ny främmande katt där - och kanske en gran. Jag tänker mig att de här omständigheterna - främmande katter och träd inomhus - kan komma att prägla helgens ljudbild en del. Saker kommer att falla i golvet och vissa gå sönder, mattor skrynklas under vilda jakter och fräsanden.

En förhoppning som jag har inför min julvistelse på landet är att få omge mig av tystnad. Inte hela tiden, men kontrasten mellan min vanliga ljudvardag - stockholmsmiljöer med trafiken ständigt närvarande, ibland precis utanför fönstret, ibland på håll - och platserna på landet ser jag fram emot. För att jag riktigt ska uppleva avbrottet från vardagen vore det bra om det ligger snö på mark och träd, för extra ljuddämpning. Jag vill kliva in i en bomullsbubbla, för några dagar. Och jag har planer på längre och kortare snöknarriga promenader.

Tv tror jag också kan bli ett av mina julljud. Det har jag inte hemma hos mig, inte den där apparaten som står på medan man är i ett annat rum och pysslar så att man bara hör den. I lagom mängd kan det också bli en fin kontrast.

Det var några av mina ljudförutspåelser. Nu vill jag veta vilka ljud du omger dig av till helgen! Och vilka ljudminnen har du från tidigare jular?

Radiotips! Atmosfäriska ljud med Kubisch

"Radiokonstverket "flying magnetic" tar sin utgångspunkt i ljuden som omsluter oss överallt - atmosfärens egna ljud. Det är just de här ljuden som radiokonstnären Christina Kubisch är mest intresserad av och hon har uppfunnit ett sätt att göra även de ohörbara elektromagnetiska ljuden som omger oss hörbara." [Monitor i P2]


Programmet  >>

Sms från den förstärkta verkligheten

Vid något tillfälle ville min mobiltelefon att jag skulle slå på "förstärkt verklighet" för att kunna komma åt någon kartfunktion. Jag vet inte vad den menade, men själva begreppet har fastnat, förstärkt verklighet. Ibland händer saker som är lite märkligare än den vanliga verkligheten. Till exempel fick jag ett sms från en vän häromdagen: "Nästintill surrealistisk ljudupplevelse på tåget när en tjej mimar den låten jag lyssnar på i lurarna. Helt i synk. Kom på att hon nog också lyssnar på P3." En annan dag twittrar samma vän att hennes pappa returnerat ett par skor efter två år eftersom den ena knarrar. Min vän tycks kastas mellan verkligheterna. Vilken som är vilken är mer oklart.

Tack @hillevifilippa (Twitter) för bidrag från din overkliga eller verkliga ljudvardag!

Fågelarkivet

Fåglar har jag skrivit om förut, hur jag inte är så bra på att känna igen många av dem, till exempel. Jag har mycket att lära av min senaste följare på Twitter, The Cornell Lab of Ornithology. "The largest, most comprehensive natural sound and video archive in the world", säger de. Jag ska botanisera.

Hösthit

Gick till Coop i sista stund före stängning. Mörkt och dimmigt, skönt kyligt efter heldag inomhus. Första gången för säsongen som jag kände hur ansiktet blev riktigt kallt och sedan lite rött av att komma in i Coop-värmen. Bortsett från ett par tonåringar som skjutsade varandra i kundvagn på parkeringen och ett par andra sista minuten-kunder som släpptes ut från butiken av stängningsvakten var det stilla i området. Några hundrastare och ett tjejgäng på vägen hem. Intill mitt hus står ett stort lövträd och jag hörde redan en bra bit innan jag kommit fram till trädet hur löv prasslade ner från kronan. Så gott som vindstilla men löven rasade, alla ska ner på en gång. Nu sitter jag i soffan och tänker på att trädet står utanför och rasslar vidare. Kanske ett av de finare säsongsljuden just nu.

Kitchen Sink Sounds fyller fyra år!

För precis fyra år sedan publicerade jag det första inlägget på bloggen. Minns att jag innan dess hade funderat på att snöa in på papper och ha en blogg som helt och hållet intresserade sig för papper på olika sätt, men sedan blev det ljud. Och bland ljuden har jag sedan blivit mer och mer insnöad. När jag missade bloggens treårsdag lovade jag i efterskott att uppmärksamma kommande jubileumsdag ordentligt, men nu tänker jag att det får vänta till nästa år. Fem år är värt att fira på riktigt. (Hur ska det firas?)

Om du trots allt vill uppvakta fyraåringen står berättelser om ljudminnen, tips om fina ljudprojekt och listor över älsk- och hatljud högt upp på önskelistan. Skriv och berätta!

Årets firande blir ett tips om ett ljudprojekt som jag blivit förtjust i under det senaste året. En sida där New Yorks tunnelbanetrafik förvandlas till musik. Hurra, hurra, hurra!! >>

Trasiga tröjan

Igår, söndag, tog jag mig an en stickad tröja som fått en stor mängd små hål, förmodligen i samband med att jag skaffade katten Sonja i februari, och därför blivit liggandes i byrålådan i väntan på ett lappningsryck. Ett sånt ryck fick jag igår. När jag hade sytt ihop alla hål jag kunde hitta - och jag kunde hela tiden hitta nya så det blev ett större lappningsprojekt än jag hade orkat ge mig på om jag vetat i förväg - hämtade jag ta bort noppror-apparaten. Den har hängt med sedan 80-talet och jag har alltid gillat att använda den, som barn och som vuxen. Det blev en lång stund med det ilskna motorljudet och det härliga rasslet av noppror som knipsades av och jag upptäckte dessutom en ny kvalitet i apparatens läte. Ur högtalarna i vardagsrummet kom stillsam pianomusik (kanske var det Nils Frahms "Wintermusik", annars något liknande) och nopperapparatens ljud, med olika toner beroende på hur jag tryckte den mot tröjan, gjorde något med musiken, precis som de förbipasserande mopederna också brukar göra. Det blev lite vemodigt, ytterligare en känsla som inte fanns i bara musiken. Det blev riktigt vackert och lite plågsamt på samma gång.

Här blir det hål.

Sonic Memorial Project: Ljudminnen från World Trade Center

Nyligen fick jag en länk twittrad till mig av en bekant, ett tips om ett spännande ljudprojekt. Genom att efterlysa ljudmaterial från allmänheten ville några amerikanska radiojournalister visa ett annat sätt att minnas World Trade Center än genom de bilder som media publicerat sedan 11 september 2001. Ett väldigt fint projekt. Tack för tipset! Och ni som inte har hört än, lyssna!

Ett reportage om Sonic Memorial Project i P1:s Studio Ett >>

Ett litet fynd på söndagsutflykten

För några veckor sedan packade jag och A picknickväskorna med hembakad pizza, köpekanelbullar och saft och promenerade iväg på söndagsutflykt. Det finns mycket vatten ganska nära häromkring och 'sitta intill vatten' var målet för utflykten. Picknickstället blev en fin liten udde med utsikt mot all båttrafik som passerar in och ut från Stockholm och skärgården. Det blåste en del. Efter större båtar slog större vågor upp på lilla strandremsan framför oss. En av dem så plötsligt att mina skor blev blöta för någon timme framöver. Ett brusande ljud följde efter varje våg, som om det bildades ett prasslande skum när vågorna drog sig tillbaka. Men vi såg inget skum och upptäckte att det fina ljudet i stället uppstod när de små, små stenarna precis i vattenbrynet drogs med tillbaka av vågorna. Det trivsamma, lågmälda rasselljudet blev söndagens akustiska höjdpunkt.

De 400 klicken

Upptäckte just det nya Blogger-gränssnittet och att man numera kan se lite olika statistik över besökare; antal sedan bloggens tillkomst eller under senaste veckan till exempel, geografisk spridning med mera. För en blogg som jag under alla år förmodat haft en blygsam besökssiffra, om ens någon siffra alls emellanåt (som ju vore logiskt med en så sporadisk uppdatering) är närmare fyra hundra besök under en månad en rätt så spektakulär siffra, tycker jag. Jag är imponerad av att så pass många hittar hit. Och nyfiken på hur det gick till. Hur hittade du hit? Skriv!

Senaste månaden

Jag kommer att sakna er

Jag ska byta plats på jobbet, från en ganska ensam tillvaro i rummet på det extremt låga våningsplanet ('John Malkovich-våningen', fick jag höra så snart jag börjat jobba i huset) till en gemenskap högst upp under taket. Igår packade jag ner sakerna i en låda och bar upp till nya rummet och nu är det så gott som bara datorn som återstår att flyttas, men det blev inte av idag och jag tror jag vet varför jag låter flytten dröja.

Sedan maj när jag började på mitt jobb har jag suttit vid ett fönster med sikt ut över gården. Där nere sitter semesterlediga, pensionärsgäng och jobblunchare och klirrar med bestick på uteserveringen, små barn springer av sig på den stora öppna ytan, en alltför ivrig trutunge spatserade under flera veckor pipande och skrikande omkring i väntan på att lyfta. Och så ljuden utifrån hela Slussen, ett dovt och behagligt muller i bakgrunden. Jag blev fort förtjust i alla ljuden som kom in genom mitt fönster och har många gånger valt att småfrysa framför att stänga dem ute. 

Det nya rummet har fönster åt himlen och trafikbuller. Det behöver inte vara illa att arbeta till, jag kan uppskatta en monoton trafikmatta, men jag kommer att sakna ljuden av folklivet där nere på gården. Under månaderna på Malkovich-våningen har jag gjort flera ljudupptagningar genom fönstret. Dem har jag kvar att lyssna till i lurar, om saknaden blir alltför stor.

På programmet: H-A-C-K på Färgfabriken

Fick just en förhandsglimt av vad som alldeles snart ska stå färdigt på Färgfabriken; en stor samling gamla apparater av olika slag som fått nytt liv med hjälp av trion Dittrich, Lidbo och Tilliander. Det har samlats, pillats och byggts och från och med torsdag 25 augusti får vi andra träffa teknikmonstret. Jag ser fram emot att återse apparater som jag förmodligen inte sett skymten av på många år, eller aldrig tidigare skådat, men allra mest nyfiken är jag på lätena de ger ifrån sig...

H-A-C-K >>
Färgfabriken >>

Nya vardagsljud #2: Kaffekarriären.

Vid tjugonio års ålder har jag till slut inlett min kaffedrickarkarriär. Har hinkat i mig te i många år, men lockats av kaffe. Dels doften som jag alltid gillat, och så tanken på att kanske en dag kunna betrakta mig lite som en finsmakare av kaffe. Efter noggrann research för bästa möjliga start på kaffekarriären i form av engagerade inlägg från vänner i en facebooktråd var tiden inne. En eftermiddag efter jobbet gick jag, i sällskap av pådrivande kaffedrickare, och skaffade mig en klassisk mokabryggare. Jag gillar det där med ångan.

De första dagarna ansvarade A, i egenskap av proffskaffedrickare, för själva bryggningen medan jag koncentrerade mig på att känna efter om det smakade gott. Men så blev jag lämnad ensam med bryggaren någon dag och fick se till att klara av alltihop på egen hand. När man brygger med den här typen av bryggare spelar ljuden en central roll. Man måste lyssna för att veta när det är färdigt. Och jag har märkt att det blir knepigare med andra ljud i närheten, en dånande vattenkokare eller annat. Då hör jag inte om det kokat klart och övergått till tystnad. Men det här kritiska momentet gör det bara roligare. Man kan inte vara passiv som med en vanlig kaffebryggare som ju klarar sig själv.

Kaffeinslaget känns som ett väldigt fint tillskott bland vardagsljuden. Jag inser varför så många dricker kaffe, det låter ju så gott.

Nya vardagsljud #1: Min katt, Mariah.

Sonja, min katt, har blivit nästan vuxen och för någon månad sedan började hon prata på ett nytt sätt. Pratsam har hon varit sedan jag fick henne, men det nya är långa meningar, haranger av småläten. Sonja är kanske den pipigaste katten jag har mött. Tänk Mariah Carey och de där övernaturligt höga tonerna. Sådana piprop blandade med fågelliknande - ibland som en rovfågel, ibland som en tupp - läten. Jag som redan hade utsett min katts läten till de sötaste jag hört är mycket nöjd med den här förändringen. Sällskapligare husdjur finns inte.

Fluga i lampan, smattrande katt.

Skammen/Comebacken

Folk som jag borde inte få ha bloggar. Twittrade skamset härom veckan att det gått två långa månader sedan senaste inlägget. Och skyndade jag mig därpå till bloggen för att gottgöra det hela? Knappast. Skämstweeten lättade samvetet för stunden och jag fortsatte att inte skriva. Som vanligt har uppehållet ingenting med idétorka att göra. Har haft en liten kö av inlägg i huvudet, småinlägg som skulle författas, snart. Har insett att jag måste börja med småinlägg. Inte långa tystnader brutna av essäinlägg.

Hur som helst. I kväll har jag hemmafredag. Det regnar trivsamt mot balkongräcket och det är höstmörkt bakom gardinerna. Perfekt bloggtid. De där länkarna till olika roliga projekt som tillsammans skulle utgöra något av en comeback för Kitchen Sink Sounds, de borde ligga som bokmärken i mappen 'Ljud'. Eller i 'Spex', med diverse roliga nätfynd. I 'Musik' då? Nä. Jag hittar dem inte. Jag tycks ha bokmärkt de där sidorna enbart i huvudet. Måste leta och tänka efter. Men, det viktigaste; tystnaden är bruten. Välkommen till höstterminen.

Nu ska du få höra

Till slut skaffade jag en sådan telefon som de flesta redan haft ett bra tag och plötsligt fanns möjligheter som var svåra att motstå, som att lätt som en plätt kunna spela in och ladda upp ljud var jag än befinner mig. Så det gör jag nu. På Kitchen Sink Sounds nya Soundcloud-sida dyker det upp minutlånga upptagningar. Det blir inte någon vidare ljudkvalitet men som glimtar av de ljudhändelser jag råkar på får det duga. Om det låter för illa, håll dig till bloggen. Här är det fortfarande mestadels text.

Kitchen Sink Sounds på Soundcloud >>

Från ett fönster i Sumpan

Ganska ofta får jag höra om ljudfynd som vänner, släktingar och bekanta råkat på. I kväll landade den här lilla iakttagelsen i Dropbox-mappen som jag delar med min vän Hillevi. Från sitt fönster fångade hon ett gnissligt ekipage, och lite vind...

Tack för att jag får låna klippet till bloggen!

Note to self:

Måste bli mer uppmärksam på ljudet av katt-tunga mot nylagad mat, nybredda mackor, ostar utom synhåll.

Kitchen Sink-Sonja.

Och när det blir för varmt

Ljudet från Solar Thermal-orkestern (förra inlägget) kan i sin tur omvandlas till kyla, kolla >>

Musik för soliga dagar

Hittade just det här klippet, en liten soldriven ensemble. Möjligtvis att jag skulle sakna de mulnare dagarna efter en stund.

Allt som jag skulle berätta

Nu har det dåliga samvetet över bloggen ackumulerats under alltför lång tid. Det är inte så att jag inte har haft något att skriva om. Varje dag tänker jag på något som jag vill skriva om här, men så har det varit så mycket annat jag har tänkt på samtidigt.

Till att börja med. Uppsatsen med ljuddagböckerna som jag berättade om sist. Plötsligt dök ett spännande jobb upp, som etnolog. Det är sällsynt och jag kunde inte motstå att söka. Fick jobbet och uppsatsen (och uppsatsförfattaren) får vila tills vidare, men jag ser fram emot att fortsätta så småningom. Det kändes en aning snopet att lägga alla vardagsljudberättelser åt sidan när jag var som mest uppe i att fundera ut vad det hela skulle komma att bli.

Under förvandlingen från vinter till vår har jag mött många ljud som jag har tänkt berätta om här. Få se om jag minns nu.

Jag hittade en sten i skogen som jag började sitta på, som paus i promenaderna, som var pauser i uppsatsarbetet. I samband med att solen började värma hittade jag stenen, i en backe intill grusvägen. Nästan ingen passerade så jag fick sitta och lapa sol i fred. Där lyssnade jag till susande höga tallar och prasslande löv när det blåste till. Tallsuset var rofyllt, prasslet lite oroande. Kikade efter nyvakna ormar kring stenen.

En påsk med fräs på landet.

En annan solig dag under uppsatstiden tog jag med mig den berömda filosofen de Certeau till sjöstranden en bit från min bostad. Satte mig på en strandhäll med boken och hoppades på en begynnande solbränna. Isen täckte fortfarande sjön. Jag var ensam på stranden, men bara en kort stund. Ett stort sällskap, kanske ett tiotal personer, traskade in på området med fyllda coopkassar i händerna. Det var ett grabbgäng i gissningvis 30-40-årsåldern som hade siktat in sig på samma plats som jag för sin vårgrillning. Kanske att jag suckade lite, lite över att inte få vara ensam men jag lyssnade nyfiket. De pratade ett språk som jag inte lyckades placera. Ropade till varandra, skrattade, satte på musik i den medhavda apparaten. Något glatt Eurovision-popliknande, vill jag minnas. Då och då gick någon och satte sig på en av gungorna. Jag tror den gnisslade. Det var en fin vårstämning där på stranden. Är inte så säker på vad de Certeau hade att säga, men boken finns ju alltid kvar.

Förstamajsorl i Kungsträdgården.

På min nya arbetsplats lade jag genast märke till ett spännande ljud. Under första förmiddagsfikat i måndags hördes ett mäktigt mullrande och det vibrerade i stolar, bord, golv. 'Är det tunnelbanan man hör och känner?' frågade jag. Min kollega som arbetat där länge tycktes smått förvånad över min observation och menade att han inte tänkte på ljudet och vibrationen. Det var vardag där i matsalen, det mullrar och skakar många många gånger varje dag. Tågen går ju ofta. Jag har blivit väldigt förtjust i det där. Gillar att känna att tågen passerar alldeles under huset. Men kanske kommer inte heller jag att lägga märke till det när arbetsplatsen blivit min vanliga vardag.

Jag kan fortsätta, har ju hållit inne med ljudbetraktelserna ett tag, men det får bli i ett annat inlägg, en annan dag. Det ska inte hinna gå en månad, skulle jag vilja våga lova.

Läget

Snön har hunnit smälta, återvända, smälta igen. Inte olikt mitt eget arbete med masteruppsatsen. Redan tidigt under hösten visste jag vad den skulle handla om. Så började terminen och efter ett par veckor insåg jag att det inte skulle fungera, jag fick tänka om och det kändes som att jag stod på ruta ett igen. Men den nya idén blev minst lika bra som den jag övergav, kan jag konstatera så här en bit på väg.

Fem personer som är bosatta i Stockholm har fått uppgiften att dokumentera ljuden i sin vardag under en veckas tid, som ljuddagböcker. De har fått spela in ljud var som helst, när som helst och hur mycket de vill. Efter veckans slut har vi träffats för att lyssna på alla ljuden tillsammans, jag och en person åt gången. Med så gott som alla dagböcker färdiga har jag ett fantastiskt spännande, och stort, material. De många timmar jag ägnat åt intervjutranskribering har innehållit många skratt och det är sällan man får möjligheten att kika in i mer eller mindre främmande människors vardagsliv så som jag får genom det här projektet. Jag får följa med på vägen till jobbet och in på kontoret, på konsert, in i hemmet vid frukost, tårtbak och tidningsläsning, på helgpromenaden och i taxin.

Kvällspyssel. Filar på uppsatsdispositionen. Får hjälp av Sonja.

Det är dags för själva uppsatsen att börja ta form, hitta röda trådar, teman. Att känna mig så entusiastisk inför materialet innebär också en enorm press att göra det bästa möjliga av det. Har en bild i huvudet av en uppsats som lyckas fånga mötet med vardagsljuden så att de blir levande också för den som läser, som visar hur ljuden är med och formar våra liv i staden på massor av sätt. Så, det är bara att sätta igång.

Skräckfärd mot Sumpan

Igår var det onsdagsmiddag hos min vän H i Sumpan. Dit åker jag helst pendeltåg eftersom tunnelbanelinjen ligger en miljon meter ner under jorden. Och jag gillar att det ofta är rätt stillsamt på pendeln, och att se ut. Någonstans efter Karlbergs station bryts dock den behagliga stillheten och övergår i något mer ängsligt. När tåget passerar ojämnheter i marken och gungar lite upp och ner uppstår ett gnisslande läte som närmast på pricken kan liknas vid skräckstråkarna i Psycho, så här >>

På pendeln blev skräckljudet mest komiskt, jag tror jag log lite för mig själv, vänd mot fönstret förstås. Tveksamt om jag delade ljudskojet med mina medresenärer, och man vill inte skratta ensam till ljudet av vansinnesstråkar, gärna.

Har du ljudinspelningar från Stockholm?

OLJUD STHLM* har ett nytt, stort och roligt projekt på gång och efterlyser alla möjliga inspelade ljud från Stockholm. Det behöver inte vara några proffsinspelningar, men hyfsat bra (jättebra går så klart också bra). Hör av dig om du vill bidra med ett, några eller massor av ljud!

*OLJUD STHLM är samlingsnamnet för de projekt som jag gör tillsammans med musikproducenten Håkan Lidbo. Flera nya projekt kommer snart, tills vidare finns ett tidigare att lyssna och titta på här >>

Vill du gå på promenad?

Nu är det masteruppsatsen som gäller; formulera själva ämnet, läsa in mig på intressanta och relevanta teorier, planera fältarbete, dricka många koppar te.

Ännu är uppsatsämnet inte helt spikat, men det övergripande området är någorlunda definierat: Det kommer att handla om upplevelserna av ljud i staden (Stockholm) och metoder för att utforska dessa upplevelser. Jag vill undersöka hur man inom kulturgeografi och samhällsplanering kan använda sig av lite annorlunda metoder för att förstå hur platser upplevs, och studien kan därför placeras inom den så kallade 'experimentella geografin'. 

Jag tänker mig att metoderna kommer att bli exempelvis promenader/soundwalks i staden och efterlyser personer som är intresserade av att följa med på sådana. De kan göras såväl i grupp som en och en, tillsammans med mig. Det är inte ljudexperter jag söker, utan vem som helst som tycker att det vore spännande att delta. 

Hör av dig om du är nyfiken och vill veta mer! Och snabba ryck!

Sambon

Jag har blivit sambo. I måndags kväll bar jag upp henne till lägenheten, innanför jackan, för att visa hennes nya hem. Efter en stunds darrande väntan i jackan började hon se sig om, i ett rum åt gången. Sedan måndagskvällen har det varit livat här hemma. Mattorna hopknölade, bitar av krukväxtblad på golven. Själv har jag gott om rivmärken. Vi blev kompisar fort och helst vill hon vara så nära mig som det går; i knät när jag sitter vid datorn, på bordet när jag äter och lutande mot min kind när jag försöker sova lite, lite till. 

Hon har så mycket energi, min sambo. Därför är det hela tiden något som låter. Prasslar, jamar, knaprar, klöser, dunsar i golvet mitt i våghalsiga balansakter. Men så blir det plötsligt alldeles tyst. Luften går ur henne av allt spring. Då måste jag se efter var hon är. Under tystnad kan de värsta hyssen begås, tänker jag. Men när jag hittar henne sover hon. 

Redan efter tre dagars samboliv inser jag att det är en intensiv tillvaro jag har skaffat mig, men det är en speciell känsla att alltid ha sällskap, även när hon sover och jag bara hör den visslande nosen.

Hemmaseger

Just när jag passerade sporthallen bröt en våldsam ljudstorm lös där inne; jubel, hög musik, fötter som stampade mot läktaren så hallen nästan skakade. Jag gissar att det var ljudet av sann lycka, koncentrerad inom fyra väggar.

Då och då blir jag stående en stund med dörren på glänt

Då och då blir jag stående en stund med dörren på glänt när jag ska lämna lägenheten, i stället för att bara stänga och gå. När jag har lämnat musiken på där inne och den läcker ut i trapphuset blir det en väldigt fin stämning. Musik på håll kan vara så mycket finare, att höra klanger men inte riktigt melodin eller sången i detalj. Den där fina stämningen vill jag gärna bjuda på när den uppstår, om någon granne råkar vistas ute i trapphuset just då. Det är oftast ingen annan där, vad jag har hört. Igår var det Håkan Hellström som läckte ut och fyllde trapphuset med finstämdhet och jag ville knappt stänga, men var tvungen att hinna med bussen.

Fåglar

Häromdagen läste jag en bokrecension som jag klippte ut ur tidningen för att spara i någon låda, för den var så fin. Det var DN:s Sverker Lenas som skrev om nyutgåvan av Erik Rosenbergs "Fåglar i Sverige" (som först kom ut på 50-talet), och hur boken som är tänkt som en handbok också bjuder läsaren på poesi.

När man läser hans personliga och litterära artbeskrivningar märker man snabbt att han lyssnade på fåglar lika mycket som han tittade på dem; hans ljudpoetiska beskrivningar av fåglars läten har blivit klassiska. Nötväckan uttrycker sitt missnöje genom att säga "tvätt tvätt tvätt" medan hägern utstöter "ett rungande, rått och gräsligt k r ä n k". Rödhaken "knäpper som när man drar upp ett urverk med en nyckel" medan bofinken, när den sjunger på viss dialekt, säger: "si-si-si-si-si-ja-ja-ja-ja-ja ä bolschevik". [DN 10.12.31]

Under tiden som jag bodde i Örebro i början av 2000-talet besökte jag vid flera tillfällen Erik Rosenbergs hus i naturreservatet Oset intill Hjälmaren. Ett litet rött hus med vita knutar. Dörren stod öppen för alla passerande att kika in, elda i spisen och äta matsäck. Åt alla väderstreck fanns fönster med utsikt över området, ett riktigt fågelskådarhus. Där satt han med kikaren på sin tid. Och antagligen ägnade han minst lika mycket tid ute på området, kanske med anteckningsblocket redo för att fånga fågelramsorna. Om han också spelade in lätena vet jag inget om. Det finns någon poäng med att försöka fånga ljuden i text. Varför vet jag inte riktigt, men själv envisas jag med att fortsätta att enbart skriva om ljuden här i bloggen, hur roligt det än vore med ljudklipp. Man får föreställa sig, höra ljuden i huvudet medan man läser, tänker jag nog.

När jag läste om fågellätena kom jag att minnas ett avsnitt av fina musikdokumentärserien This Is Our Music (MTV och SVT runt 2003-2005). Argentinska Juana Molina beskrev Morrisseys musik som starkt influerad av fågelsång, hur han rörde sig upp och ner mellan ett fåtal toner precis som vissa fåglar gör. Det kunde jag hålla med om. Vilken fågels sång det skulle vara kan jag inte säga. Det här med att känna igen fåglar till utseende och läte har jag lyckats dåligt med hittills. Kan inte skilja mes från mes. Men så är favoriterna också en helt annan familj. Från köksbordet har jag perfekt uppsyn över hela "skurkfamiljen"  - kaja, kråka, skata - i stora björken. I vår när det blir varmt nog att ha balkongdörren på glänt igen ska jag skriva ner hur de låter.