Min vakna tid

Vår kökskran är inte tät. Det upptäckte vi ganska snart efter inflytten. Men till skillnad från andra otäta kranar fascinerar den mer än den irriterar. Den kan så många rytmer! Vi sitter vid köksbordet och måste sluta prata för att höra och häpna över de fantasifulla och avancerade dropprytmerna. Just nu rinner den så man blir kissnödig.

Jag är fortfarande vaken när tidningen kommer. Först hör man porten, sen hissen, brevinkastluckan och tidningen som faller in på golvet. Jag känner igen ljudförloppet från väntan på posten när jag bodde på landet. Postbilens motorljud som närmar sig vid rätt tidpunkt, stannar i korsningen mellan grusvägarna, brevlådornas lock, ett efter ett, och bilen som försvinner bort på vägen.

Det kom förresten snö sen, men den är borta igen. Har inte lust att gå ut över huvud taget.